Efter den traditionella försvarspolitiska sammankomsten, i år i Sälen, har jag fastnat för en detalj: Hur kan man beräkna försvarets styrka som andel av bruttonationalprodukten, BNP? Det sker ständigt, t ex nu i kommentarer till Sälen-mötet. Om BNP går upp blir försvarsutgifterna en mindre andel, som i Sverige. Om BNP går ner blir det tvärtom, som i Ryssland. Försvarets styrka eller svaghet mäts inte alls, bara kvoten mellan två siffror. Vi amatörmatematiker gillar inte sådant lurendrejeri som argument i säkerhetspolitiken. — Dessutom jämför man militära utgifter i de båda länderna, trots att rysk militärindustri producerar konsumtionsvaror därför att det bara är militär- och rymdindustri och möjligen oljesektorn som är effektiva. Inget land importerar ryska bilar utom möjligen Vitryssland. Så ökar ”militärutgifterna” när Ryssland tillverkar tvättmaskiner och TV-apparater. — Nu menar jag, trots sådan räknekonst, att vi bör satsa mer på svenskt försvar och frågan om värnplikt i någon form är intressant,inte minst om det ökar den folkliga anknytningen bland kvinnor och män.  — Ett citat som ständigt valsar runt i debatten är förre ÖB:s offentliga tänkande om att vi kan försvara oss bara en vecka. Jag tror han ångrar det.  Försvar mot vad? Vilket krigsfall menade han, var det ett skämt från officersmässen? Om det handlar om kärnvapen tar det väl mindre än en halvtimma att totalt ödelägga hela Östersjöregionen. Är ryssarna intresserade av sådan komplett dårskap? — Många säger att eftersom ryssarna för flera år sedan provocerades att angripa Georgien kan de också tänkas angripa Gotland. Märkligt, eller hur, att detta argument tas på allvar, men det visar ju hur specialintressen påverkar intelligensen. —  Högerledaren krävde inför mötet i Sälen starkare försvar. Högerns politik är under den tid jag kan överblicka: 1) mer pengar till försvaret och 2) sänkta skatter. Så håller de på, enligt sina traditioner. — Under min tid som student i Lund kände jag förre finansministern Ernst Wigforss. Han bodde på Västra Järnvägsgatan, väster om stationen. Många tror, sa han en gång, att vi först utformar en försvarsdoktrin och sedan anslår nödvändiga medel enligt denna analys. Det är tvärtom, sa Wigforss. Först kommer hårda förhandlingar med finansdepartementet, den råa kampen mellan de olika departementen om pengarna, varvid försvaret får sitt. Därefter formuleras försvarsdoktrinen ”och så får militären göra så gott de kan”. — För övrigt håller jag på vår traditionella försvarspolitik, enligt vilken ett efter våra förhållanden starkt försvar följdriktigt hänger ihop med en för alla välkänd och odramatisk alliansfrihet.