I augusti 1984 kom jag till republikanernas partikonvent i Dallas, Texas. Ett reportage finns i min bok ”Konservativa idéer”. Tankfull läser jag min gamla text. — Klockan halv åtta en torsdagsmorgon var det bönefrukost med president Reagan och vice-president Bush. Man hade sålt 15.000 frukostbiljetter för 1.500 dollar per person, ett bidrag till partiet. Kyrkokören med 2.000 medlemmar från 1.500 kyrkor sjöng psalmer. Reagan höll tal och sa: ”De som skapade vårt land, grundlagsfäderna och mödrarna, förstod att det finns en gudomlig ordning som står över den mänskliga ordningen”. Reagan talade om sina motståndare, demokraterna, som ”ett vänsterextremistiskt parti”. — I taket på den väldiga konventhallen fanns 85.000 röda balonger. 2.235 delegater hade cowboy-hattar eller andra lustiga hattar, märken, färgstarka medaljer och dekaler. De viftade ständigt med flaggor. plakat och skyltar och hyllade talarna med våldsamma ovationer. Delegaterna satt i olika sektioner, stat efter stat, och från varje sektion steg vrålet så snart en talare från den staten framträdde. ”Vi från Arizona ger aldrig upp”  eller ”vi från Nebraska har lärt oss att klara oss själva”, säger talarna och då skriker delegaterna från de staterna och och viftar och viftar. Det är föga tid för tal, däremot för trumpetstötar. melodier från hembygden och andra ljud. Partiets symbol, elefanten, förekommer överallt och många delegater har en elefant på huvudet. — Varje session inleds med bön och parad för amerikanska flaggan. En morgon står Miss Texas på scenen och svär eden till amerikanska flaggan med högra handen på sitt vänstra bröst. Scouter, idrottsmän, brandmän, krigsveteraner och husmödrar tågar in och orkestern spelar ”Stars and stripes” så att det dånar. Varje kväll avslutas med bön av predikanter från olika kyrkor och omedelbart efteråt bryter ett nytt vrål ut. — Alla talare säger samma saker, från morgon till kväll. Vi tror på Amerika, nu ska Amerika bli stort igen, vi tror på frihet, frihet, frihet, om och om igen, fri företagsamhet, det fria initiativet, den fria världen, vi står för optimism, lägre skatter, slut med välfärdspolitiken, understödstagarandan, den gudlösa kommunismen  och liberalismen. Amerika är en fyrbåk som lyser på frihetsälskare i hela världen. Talarna presenteras ständigt som framgångsrika affärsmän, alla tycks ha börjat från en ytterst blygsam start och, två tomma händer, kämpat sig upp och blivit miljonärer. Alla, även de fattigaste, har chansen. Det finns 183 svarta delegater, enligt kongresstidningen är de flesta av dem miljonärer. Jag slutar anteckna, alla säger samma saker. På en storbild, sista dagen, framträder Reagan och säger att Amerika ska bli stort igen, enormt vrål, musikstötar, trumpetsignaler. — En amerikansk journalist säger till mig att det är som frälsningsarméns tusenårsjubileum.