Vem minns den gamla, förljuget idylliska historien? Jag syftar på relationen mellan Cuba och USA på den tiden då amerikaner från norr gillade att resa till Cuba och ha trevligt. Någon sa vid mitt besök där för några år sedan att amerikaner från USA kom dit för att svina ner sig. — USA hade goda, vänskapliga förbindelser med Cuba när presidenten där var förre arméchefen Batista. Det var högerdiktatur med goda affärsförbindelser och militär samverkan. Därtill kom depraverad turism ned billig sprit, knark och horor, omvittnat i litteraturen till exempel av Ernest Hemingway och Grahame Greene. Det var först när Cuba efter Fidel Fidel Castros revolution 1959 som USA började kräva demokrati och yttrandefrihet på Cuba. Det är ju OK. Men det är ensidigt och det är förstås kapitalistiskt, om man gillar klassanalys. — Under alla dessa år stödde USA militärdiktaturer i Latinamerika. När fattiga bönder och svältande guvarbetarfamiljer krävde mänskliga villkor stämplades de som kommunister. — President Obama har inte  lärt sig det rätta språkbruket: han säger ”America” när han menar USA. Söderut, liksom i Spanien, innefattar ”Amerika” även Latinamerika. Men för övrigt har förstås Obama gjort rätt, fast högern protesterar. — Jag har inte sett eller hört någon svensk kommentar som erinrar om det förflutna. Så det kan ju vi åldringar kanske få göra.