Thomas Paine (1737-1809) var en berömd och beryktad skribent som kämpade för de amerikanska koloniernas frigörelse från den brittiska imperialismen. Han stödde upplysningens och franska revolutionens idéer och skrev en klassisk bok om mänskliga rättigheter. Han förtalades av högern både under sin livstid och mer än hundra år därefter, anklagad för vänsteråsikter, ateism, alkoholism och oregelbundna kvinnorelationer. De konservativa vägrade honom rösträtt fast han så framgångsrikt försvarat USA:s demokrati. Han dog ensam och övergiven utom av ett fåtal nära vänner. — När läget för de amerikanska frihetskämparna var som svårast på 1770-talet skrev Paine pamfletter som samlades under rubrikerna ”Commin Sense” och ”The American Crisis”, klassisk journalistik. ”Amerikas sak är i stor utsträckning hela mänsklighetens sak”. Hans förord för USA;s självständighet och demokrati nådde högsta upplagor näst bibeln. — När franska revolutionen bröt ut skrev den konservative parlamenstsledamoten Edmund Burke en stridsskrift mot de nya idéerna. Paine såg genast som sin uppgift att kritisera Burke, som fruktade folket, ”den svinaktiga massan”. Resultatet blev Paines bok ”Rights of Man” där han förkastade Burkes idéer om de traditionella makthavarnas rätt att förvalta makten, dvs kungafamilj och adel. Detta var början på västvärldens klassiska vänster-höger-debatt och de båda citeras än idag. — Orden var hårda i debatten, inte minst när Paine skisserade ett välfärdssamhälle med utbildning för fattiga barn, förhandlingsrätt för arbetare, pensioner och till och med rösträtt för kvinnor. — Paine dog utfattig. En sympatisör, William Cobbett, grävde upp liket 1819, fraktade det till England och fick det genom tullen i Liverpool. En präst påstod 1854 att han ägde skallen och högra handen.