Trumpismen
avSå blir nu en okunnig gaphals president i USA. Därtill kvinnoföraktare och inte så lite rasist. Någon har jämfört med Ronald Reagan. Han var också tämligen okunnig men han var godmodig och hade humor. Lyndon Johnson, till en början vicepresident, hade inte heller tid att läsa böcker. Det berättades att när president Kennedy hade samlat briljanta akademiker från Harvard och andra universitet kom Lyndon Johnson ut från sammanträdesrummet och fick frågor av de samlade journalisterna. Han pekade bakåt med tummen och sa: ”Ingen av de där typerna skulle kunna bli vald till sheriff.” — I USA krävs helt andra egenskaper för att bli president än för att vara president. Någon tröstar sig med att Trumps mest destruktiva idéer ska bromsas av mer förnuftiga makthavare och institutioner. Men vi vet ju redan att han omger sig med likatänkande stenrika reaktionärer och tydligen också har affärsbekanta bland ryska oligarker. — I vårt land har jag hittills bara lagt märke till en Trump-effekt: de ständiga upprepningarna om att Sverige borde bli medlem i Nato har dämpats något inför perspektivet att Trump blir Natos högste politiske chef. — Svenska ledarskribenter skriver att ”det återstår att se” och ”framtiden får visa”. Jag är gammal nog för att erinra mig att i min barndom hade vi Hitler och Stalin intill våra gränser. Men röda armén knäckte tyskarna på östfronten och sovjetsystemet ruttnade upp inifrån. Demokratin klarade sig den gången.