• Efter en kort tid av åldersrelaterade åkommor, utan bloginlägg, kan jag kanske våga redovisa erfarenheter som också andra känner igen. Jag fyller 87 om två månader och kanske är jag inne i 87-årskrisen men det struntar jag i. — Tiden har jag använt med läsning av klsssisker och klassisk musik. Det skapar vissa problem. Massmedia fylls dagligen med jättelika reportage, stora bilder därtill, av kändisar som jag aldrig har hört talas om. Tydligen är de stjärnor på TV. Min seriösa morgontidning innehåller ständigt artiklar om TV-progam, det måste vara lättskriven tyckar-journalistik. Debattartiklar börjar med ”jag”, i rubrik och ingress och sedan om och om igen. Tidningen har minst20 feminister, men det är ju OK. — Radions sportprogram hör till min rutin, trots att de ständigt frågar segrare och förlorare ”Hur känns det?” — För övrigt gillar jag väderleksrapporter, men jag har upptäckt, absurt nog, att jag gärna vill veta om det finns solchanser på kalfjället. Dessutom är jag intresserad av hur läget är  på Utklippan. Eggegrund och rent av uppe vid Rödkallen. — Radons kulturprogram domineras numera av urtråkiga festivaler, film, schlagermusik, rock, pop och rap, alla dessa så kallade legendarer är, förmodar jag, TV-kändisar. — I PRO-tidningen ser jag jätteglada pensionärer skrattande vandra i Alperna med jättelika ryggsäckar. De är inte mitt folk. Men jag minns ju den tid då jag sprang 400 meter, då var man stark.

 

 

kan

 

 

 

 

en tids