Krisen är över och vi läser kommentarer. Absurt nog fastnar jag vid ett språkproblem. Så här skrev en i övrigt klok professor: ”Landet måste ju kunna regeras.” Vad är subjekt, vad är predikat? Tar man fortfarande ut satsdelar, som när jag var ung? Nåja, vi förstår meningen. — Nu ska de borgerliga partiledarna under kanske en månad fundera på om de ska avsätta försvarsministern. Mitt tips är nej. Jag har ett annat tips. Efter valet nästa år återkommer Ygeman till regeringen. — Jag hörde i radion några veteraner, bland andra den kristdemokrat som en gång i tiden talade om ”verklighetens folk”. Han menade, efter vad jag förstod, frikyrkliga i det inre av Småland, i kontrast till oss som bor på Södermalm i Stockholm. — En ilsken dam i radions ”Ring P 1 klagade på att kungen, som är så klok, inte hade tillkallats så att vi hade sluppit partipolitiskt käbbel. Hon tillhör kanske verklighetens folk. — Jag läser på DN:s ledarsida ungliberaler (tror jag) som med snabba formuleringar utskåpar arbetarrörelsen. Så har det väl alltid varit, så länge jag minns. — Samtidigt läser jag en stor bok om Johann Sebastian Bach och lyssnar på musiken när ögonen tröttnar. Han angreps ofta av verklighetens folk under en tid av krig på vår arma kontinent.