Under påsklovet kom våren och vi brukade vi spela kort i en skogsbacke som kallades Klockarebacken. Klockaren, kantorn, bodde i närheten. Längre bort syntes kyrktornet över träden. Vi trodde inte på Jesus uppståndelse, att han vältrade bort stenen och stack, för att återkomma senare. —   Jag minns en påsk i spanska Granada, i Andalusien, namnet ursprungligen arabiskt. I de trånga grändernas halvmörker kom män springande, som bar  Jesus, blodig, på en bräda på axlarna, och sjöng entoniga klagovisor.  —  I morgon minns vi uppståndelsen och jag lyssnar gärna på Johann Sebastian Bach. Av tron på mirakel återstår i vår kultur musik. — Min ungdoms påsklov är nu något i Storlien eller på Kanarieöarna.