Som läsare av sportsidor (åtminstone vissa sporter) har jag inte kunnat undgå ett sedan några år vanligt fenomen: det finns numera inte någon sportrapportering där inte tränare eller spelare ”sågar” domaren eller ”rasar”” mot domaren, ibland gäller det också motståndare. ”Såga” är en snickarterm som gäller väl bräder o dyl men i sportsammanhang är det, tror jag, en förkortning av ”såga jäms med fotknölarna”, vad det nu ska betyda. Jag hör aldrig någon i vanligt tal säga att han eller hon ”rasar”, det förekommer bara i journalistiken. I vardagslivet rasar byggnadsställningar. Förr sa vi helt enkelt ”domaren dömer”. Allt sågande och rasande blir tokigt när man betänker att ibland gynnas laget, ibland missgynnas det, så i slutändan jämnar det ut sig.

Nu har jag på nytt, vet ej hur ofta, hört detta ortnamn uttalas felaktigt i radio, för att inte tala om hur folk ofta uttalar det i vanligt tal. Nu hände det igen idag, till och med i ett kulturprogram.
Guernica är ju den stad i Baskien som tyskarna bombade 1937 och som dessutom blev berömd tack are en klassisk målning av Picasso.
Men varför uttalar även förhoppninsvis bildade personer namnet med betoning på ”e” och ett hörbart ”u”? Som vanligt i spanskan hörs icke detta ”u” och betoningen ska vara på ”i”, alltså på andra stavelsen. I Baskien stavas det dessutom inte med ”c” utan med ”k”.
Res gärna dit och kolla mig, det går en buss från Bilbao.

Oskarshamn var i gamla tider en by sm hette Döderhultsvik, ett vackert namn. Sen döptes byn som vlev stad efter kung Oskar den förste, känd för att han ville att Sverige skulle delta i Krimkriget på 1850-talet för att ta revansch mot ryssarna efter förlusten av Finland.
Jag minns Oskarshamn från sommaren 1948, tiden går. Jag kom med en lastångare från Rönnskär, nära Skellefteå och Boliden, solsken över Östersjön. Vi fick lots vid Furön. Nu diskuteras kärnkraftverket, då lossade vi svavelkis vid Kopparverkshamnen. Svavelpulvret stank men cheferna sa att det var nyttigt för lungorna.
Det var en förfärlig last, gröngult pulver. Hur myciket vi än stängde dörrar och ventiler så smög sig denna fördömda svavelkis in och la sig på borddukar och kuddar.
Det var skönt att komma till sjöss igen, frisk luft, och allting gjordes rent, däck och överbyggnader spolades.
Vi gick till Gdansk och lastade kol, destinerade till Frankrike. Kol var trots allt bättre än svavelkis.

Det sägs att socialdemokraterna för att återhämta sig måste satsa på medelklassen i storstäderna, de som har det relativt bra. Det tycks betyda skattesänkningar och dyl för de någorlunda välbeställda. Försök att minska de sociala klyftorna och förkasta moderaternas hjärtlösa inställnng till grupper som har det svårt skulle alltså vara vad som i en numera populär term betecknas som ”omodern” politik.
För mig uppstår då den tydligen otidsenliga frågan om inte folk i storstäderna med bra jobb och hyggliga löner kanske ändå kan förorda politiska åtgärder för de grupper som har det svårt i vårt samhälle. Klyftorna tycks ju öka nu för varje år.
Det finns forskare som menar att de flesta väljare faktiskt inte röstar enbart efter egna ekonomisa fördelar, det som brukar betecknas som rena plånboksfrågor. Kanske är idén om solidaritet inte helt ute.
Åtskilligt i den politik som de nordiska välfärdssaterna byggde upp från 30-talet gick ut på att den eknomiska egoismen inte var total. Demokratin förstärktes, så kan man i varje fall spkulera, med en viss allmängiltig förståelse för dem som levde på skuggsidan.
Kanske är de aktuella alternativen för socialdemokraterna inte bara en fråga om att stödja storstädernas helt visst träget arbetande folk med borgerlig politik utan, undrar man, inte desto mindre att i modern form återuppväcka goda inslagen i traditionerna.

Namnet Juholt är fascinerande. ”Holt” eller ”hult” förekommer i många svenska ortnamn, särskilt vanligt i sydöstra Sverige. Från ett lövskogslän där nere kommer ju Håkan Juholt.
”Holt” eller ”hult” kommer från det tyska ”Holz”, som kan betyda ”trä” men även ”dunge av lövskog” eller bara ”liten skog”.
Vi finner detta ord i ortnamn som Älmhult, Hässlehult, Granhult och Äsphult. Förleden betecknar då ett trädslag, till exempel alm, hassel, gran och asp. Vid Stenbrohult fanns säkert en stenbro. Lammhult lär innehålla ett personnamn, i medeltidssvenska ”Lagmundh” i ”Laghmundaholt” i Långemåla socken. ”Harshult” betyder ”Haralds skogsdunge”. Osv. Det kan också handla om djur, t ex Hästhult, Björnhult”, Svinhult och Ulvahult.
Däremot är nog ”Katthult” en uppfinning av Astrid Lindgren, från Småland.
Men ”Juholt”?
Detta namn är för mig det hittills mest gåtfulla med den nye partiledaren.

I den mån jag har begripit något av debatten om socialdemokratisk partiledare så är det nu en geografisk fråga. Kontroverser pågår om kandidater från olika distrikt.
Särskilt verkar ”skogslänen” vara på hugget.
Det finns en komplikatin: de menar tydligen barrskog. I söder varifrån jag härstammar dominerar lövskogen så jag vill helst se nogon partiledare från lövskogslänen.
Kvinnoförbundet har lagt fram förslag på fem kvinnor för kongressen att välja mellan, en radikal idé värd att stödja.
Så jag kommer fram till att min kandidat ska vara en kvinna från lövskogen. Sådana har jag alltid gillat.

Nu diskuterar experter mer än någonsin s k artificiell intelligens, dvs allt märkligt som datorer, robotar, osv kan göra. En sådan konstgjord intelligensapparat tycks vara en svåröverträffbar schackspelare, en annan är oöverträffad i Jeopardy. Det lär finnas system som kan anvåndas för att effektivisera ekonomiska transaktioner, säkert en häftig stimulans.
Frågan uppstår: finns det kvar eller kommer det att finnas kvar något som bara en människa kan utföra? Eller kan dessa experter med sina fantastiska maskiner göra den mändskliga hjärnan mer eller mindre onödig?
Det har redan sagts att bara människor kan skriva romaner och poesi och att vi människor är ensamma om att ha humor.
Vad är en människa? Jag har ett förslag: vi kan ha moralska skrupler. Har ni sett en robot tveka av moralliska skäl? Det kan vi människor göra och det kräver intelligens.
Wittgenstein sa en gång till en vän som hade hund: du kn lära din hund att göra mycket men du kan inte lära den att göra det nästa onsdag. Så det bör vara skillnad mellan vår och hundens intelligens.
Och så kan hundar vifta på svansen mer naturligt än en robot.

I religionsdebatter säger ateister och agnostiker ofta att de visserligen inte är troende men att de respekterar de kristna. I fråga om islam är det svårare att veta vad diverse debattörer respekterar.
Ordet ”respektera” är vagt och mångtydigt. Man kunde åtminstone som hastigast göra en enkel distinktion: det bör vara skillnad mellan att respektera personer och att respektera åsikter.
De flesta av oss respekterar säkert personer som har andra uppfattningar än vi själva. Det är en grundläggande demokratisk idé om tolerans.
Men det är naturligt och såväl nödvändigt som moraliskt att vi avvisar vissa uppfattningar, idéer och ideologier som icke-respektabla.
Denna såvitt jag kan se enkla men ofta försummade distinktion kan tillämpas i debatter om islam och muslimer. Den är precis lika relevant när det gäller kristen tro och judisk ortodoxi. Den fundamentala idén i de monoteistiska trosföreställningar är ju att alla religioner utom en är falska.
Jag växte upp när barnen skulle proppas fulla med uppenbara lögner, t ex myter om underverk, uppväckande av döda, den obefläckade avlelsen, utfordrande av 5000 personer med två kornbröd och tre fiskar (eller om det var tvärtom), Jesus himmelsfärd och framgångsrikt åberopande av Gud för att segra i fältslag och krig. Från sjuårsåldern och gradvis med åren ansåg jag att hela rasket var en hop lögner, tusenåriga vandringhistorier från öknen berättade av analfabeter, likartade i de tre monoteistiska religonerna.
Då uppstod frågan om respekt, för vad?

Det västerländska språk som handlar om konflikten Israel-Palestina är systematiskt dubbeltydigt.
Det sägs t ex ständigt att Israel är en demokrati och den enda i regionen. Men israel är en militär ockupationsmakt som bedriver apartheid-politik och etnisk rensning. Palestinier under Israels maktutövning har i praktiken inga möjligheter att påverka de lagar som tillämpas mot dem.
Det sägs om och om igen att Israel har rätt att försvara sig. Det verkar då som om palestinieerna inte har någon sådan rätt. Ändå är det palestinierna som i strid med internationell rätt lever under ockupation. Ockuparade folk har enligt gällande internationell rättsordning rätt att försvara sig mot ockupationen.
Ordet ”terrorist” används i västerländskt politiskt språk nästan uteslutande om araber och muslimer, däremot inte om israeliska trakasserer och övervåld mot palestinier som pågår dagligen på ockuperat område.
På motsvarande sätt används i väst termen ”säkerhet” i denna konflikt uteslutande om Israels behov. Man talar nästan aldrig om ”säkerhet” för palestinierna.
Enligt amerikansk kärnvapendoktrin bör alla kärnvapen förbjudas utom USA:s och Israels. Det är klart att många länder i världen inför detta krav undrar varför Israels kärnvapen accepteras som en odiskutabel självklarhet?
I Israel framhåller man ofta landets behov av vatten och detta är ju ett väsentligt problem i hela regionen. Men Israel stjäl hela tiden vatten från ockuperat palesinskt område och använder mångdubbelt mer per person än palestinierna får tillåtelse till.
Enligt judisk tradition är judarna Guds utvalda, mark, städer och skrifter är heliga. Men även muslimer åberopar heliga skrifter och platser.
Israel har både överlägsen militärmakt, USA och det politiska maktspråket på sin sida, en formidabel koalaition.

Hur kan det komma sig att radions kulturkvart. som jag under många år glatt mig över på morgnarna, numera till den miolda grad domineras av film?
Det är klart att film ska bevakas i kulturprogrammen. Men nu måste radion ha förskjutit proportionerna drastiskt. Visserligen har jag inte gjort någon statistik men nog är det film om och iom igen nuförtiden. Det finns såvitt jag förstår inte en filmfestival jorden runt som inte detta kulturprogram bevakar, ständigt på plats, med hyllningar till branschens kändisar. Hur har de råd.
Litteratur, konst, idéhistoria osv tycks uppfattas som marginella företeelser. Det sägs att film förekommer på fredagar, i inslag med rubriken Kino. Jag kan garantera att film förekommer ideligen, vilka dagar som helst.
Kanske tror man sig locka yngre läsare. Så det är väl ytterligare en påminnelse, inom ramen för ”pubolic service”, om ålderdomens vemod.