Det pågår en frän debatt i Tyskland om det stenhårda spelschemat. Kiels tränare Alfred Gislason går till attack mot nationsförbunden för att de ”tvingar” spelarna spela tre-fyra landskamper på nästan lika få dagar (som i Super Cup förra veckan) mitt när klubblagssäsongen är som tuffast.

Landslagen å sin sida lär väl som vanligt tycka att de har alldeles för lite tillgång till sina spelare. Jag kan hålla med landslagen/förbunden. En vecka är allt de får mellan sommaren och EM-uppladdningen i januari Det är då inte mycket jämfört med till exempel fotbollen.

Sedan kör tyskarna i och för sig några korta extraläger så fort det är ett litet ligauppehåll då de har samtliga spelare samlade i Bundesliga.

Och Gislason kan knappast gnälla på blågult då han hade samtliga fem svenskar kvar hemma i Kiel under Super Cup.

Nu sätter de tyska storklubbarna stopp för de spelare som är uttagna i det världslag som ska spela under kroatiska förbundets 60-årsjubileum den 2 december, bland dem Marcus Ahlm, i protest mot internationella förbundet.

Montpellier, Ciudad Real och schweiziska Kadetten hänger också på och låter inte sina spelare åka.

Å andra sidan blir det ingen vila för de tyska spelarna då förbundskapten Heiner Brand samlar sina spelare till ett miniläger.

***

Damernas VM-trupp tas alltså ut på onsdagseftermiddagen.

Glädjande förstås att Johanna Wiberg, och kanske också Therese Islas Helgesson är tillbaka, men det ställer också till det för förbundskaptenerna. Jag tänker då på Wiberg och mittsexpositionen.

De måste peta minst en, kanske två, av Wiberg, Tina Flognman, Therese Wallter och Sara Holmgren.

Vi har alltså den ordinarie lagkaptenen som är viktigaste nyckelspelaren i det försvar en svensk VM-framgång vilar på (Wiberg), hennes ersättare i höst och som gjorde det mycket bra i Super Cup och då tog över kaptensbindeln (Holmgren), danska ligans bästa mittsexa i oktober (Wallter) och veteranen och före detta lagkaptenen som fått en nytändning i höst, tagits tillbaka i landslaget och hyllats av förbundskaptenerna (Flognman). 

Svåra men också, som det brukar heta, angenäma beslut.

***

Sedan gläder det förstås bloggen att publiken fortsätter öka i elitserien: 12 procent upp jämfört med motsvarande tid i fjol.

Här har ni hemmasnitten klubb för klubb:

1. Guif – 1 984
2. IFK Kristianstad – 1 864
3. IFK Skövde – 1 772
4. LIF Lindesberg – 1 648
5. Ystads IF – 1 632
6. Lugi – 1 444
7. Drott – 1 440
8. Sävehof – 1 300
9. H 43 – 1 184
10. HK Malmö – 1 174
11. OV Helsingborg – 1 010
12. Alingsås HK – 916
13. Redbergslid – 829
14. Hammarby – 811
Totalt snitt: 1 363

Malmö lär klättra också i den här tabellen efter strålande siffran 2018 mot Ystad på tisdagskvällen.

***

Malmö har för övrigt 17 raka hemmasegrar och har inte förlorat i Baltiska sedan våren 2008 mot Drott.

Men den här serien blir man inte klok på. Alingsås i toppen, Helsingborg i botten och däremellan kan precis vad som helst hända.

***

Så har jag också sett Handbollsklubben i TV4 Sport.

Som handbollsintresserad vill jag börja med att hylla initiativet till ett sådant här program.

Och så lite ris och ros i några korta reflektioner:

* Enkel men jävligt kul grafik (500 Staffan Olsson i skolbänken, sprattelgubben Palicka och så vidare). Lite Monty Python-stuk, va?

* Underbar avslutning med översättningen av Per Carléns time out-snack – klassiskt TV4-grepp.

* Men det är också klassiskt TV4 att trycka in så många olika ämnen på så kort tid när dessutom all reklam som vanligt ska in och hacka sönder programmet. Det blir för forcerat och stressigt. Ta i stället ner det till tre, kanske fyra, ämnen.

* Kan inte Peter Jihde stå still? Eller var han pissnödig?

* Bra experter och skön mix där Claes Hellgren var överraskande frän och vågade hugga tillbaka. Inte likt den gode Hellgren.

* Blir det inte väldigt mycket ryggar på de som pratar när de står i en ring och kameran hela tien ska cirkla bakom dem?

* Intressant telefonfråga till experterna av Tony i Göteborg: ”Vem är världens bästa tränare?”. Lövgren svarade överraskande danske förbundskaptenen Ulrik Wilbeck (”vågar tänka annorlunda”), Axnér ville ha Noka Serdarusic och Kent-Harry Andersson (för den sistnämndes pedagogik) i samma person, Hellgren kunde inte bestämma sig mellan Ola Lindgren, Magnus Andersson och Staffan Olsson medan Perlskog sa Heiner Brand.

* Lövgren höll inte med Axnér helt i pausen Berlin-Kiel när denne undrade om Marcus ahlm ens var med i matchen. Eller hur? Men så har försvarsspel heller aldrig varit Axnérs starka sida.

***

Mattias Andersson överglänste Dan Beutler och befäste sin ledning i Bundesligas målvaktsliga. Blev lite debatt i Handbollsklubben om det också och jag försökte ta det vidare genom att ringa upp Ola Lindgren.

Vad han svarade läser ni här.

***

I diskussionen om Andersson och målvaktsfrågan i landslaget nämnde Lindgren inte ens Per Sandström. Kanske han glömde bara, eller inte… Jag vet inte för missade att ställa följdfrågan då jag också glömde Sandström.

***

Passade också på att fråga Ola om läget i Rhein-Neckar Löwen, som slarvat bort två raka segrar och bara fått med sig två kryss i de senaste matcherna.

– Vi har väl ryggen mot väggen på sätt och vis nu. Men å andra sidan har vi inte förlorat på tolv matcher. Jag brukar poängtera det.

Han verkar inte ha det så lätt att hålla den stora, men ojämnt disponerade, truppen på gott humör heller.

– Vi har på tok för många spelare, suckade Lindgren, som inte fick chansen att påverka truppens sammansättning innan han började i somras.

***

TV4 Sport lyckades bättre med svensklagen den här gången.

Här hittar ni för övrigt samtliga elitseriematcher som sänds i tv eller på webben (livehandboll.se).