Lite mer från dagens träning.

Det blev en del fotboll i dag också. Och lagen delas upp efter antalet landskamper och inget annat – dom med många mot dom med få helt enkelt.

Hade möjlighet att kolla in spelet lite mer i dag och Petersen, Ekberg och Fredrik Larsson i laget med få landskamper imponerar verkligen med ett kvickt och fyndigt one touch-spel. Dan Beutler imponerar inte lika mycket om man säger så.

Annars hade landslagsledningen fullt sjå med att stoppa spioner. Ulf Nyström agerade utkastare med väldigt mörk blick. Den blicken har jag inte sett sedan Nyström var i Djurgården och kaossäsongen 2005/06.

Staffan Olsson och Christian Schwarzer har gått några hårda duster genom åren sedan de var lagkamrater i mitten av 90-talet i Niederwürzbach, som Champions League-finalen 2000 (med Schwarzer som segrare i Barcelona) och EM-finalen 2002 (med Olsson som segrare). I går på en svensk träning i Olympiahallen i Innsbruck gick de alltså en till.

***

Fredrik Larsson (13 landskamper) och Niclas Ekberg (18) går alltså av allt att döma rakt in i förstasexan i sin mästerskapsdebut.

På Bengt Johanssons tid hette det att man skulle ha gjort minst 40 landskamper innan man kom med i ett mästerskap. 

Hade det gällt fortfarande hade vi knappt fått ihop lag. Sex spelare är inte uppe i 40 landskamper ännu (fem av dem har inte ens 30).

***

Patrick Ekwall har en Hamrén-halsduk. Men det får man inte säga till honom.

***

I förmiddags åkte DN-Grimman upp i bergen för att kolla träningen inför skeleton-EM.

– Det var skitkul, sa han när han kom ner igen.

***

Jonas Källman gör inte mer än vad han behöver på träningarna.

– Men jag vet vad jag kan och var man ska lägga fokus.

***

Kvällens supersatsning: Tobias Karlssons när han kom helt ren på en kontring. Det händer ju inte så ofta…

***

Det är många svenska landslagsspelare som spytt över Slovenien i ett mästerskap.

Ni minns kanske VM 2003 när Wislander med flera blev magsjuka inför matchen mot slovenerna, Sverige förlorade, kom bara vidare med noll poäng till nästa gruppspel och storhetstiden var därmed över.

Drygt sex år senare låg nästan ett helt UVM-landslag och spydde inför sin gruppspelmatch mot Slovenien. Konsekvenserna blev ungefär desamma: en förlust som blev indirekt blev väldigt kostbar och ett av våra mest talangfulla UVM-lag genom åren (med Carlén, Ekberg och Ekdahl du Rietz) nådde aldrig ens en medalj.

När detta skrivs mitt i natten måtte väl alla i EM-truppen ligga och sova…