Kim ena dagen, Dado nästa.

I dag var det dags för bussutfärden med landslaget upp till Seefeld.

Vi väntade i lobbyn i morse när spelarna kom nersläntrande.

Och plötsligt hade Dado rakat av mohikanfrillan.

– Va fan, rök mohikanfrillan, frågade jag Dado.

– Bara för att du ska ha något att skriva om, muttrade Dado och blängde argt.

Garå på Svenskan var senare framme och frågade Dado om anledningen till mohikanfrillan.

– Fråga Flinck, muttrade han till stackars Garå.

Det var förstås den här meningen i bloggen sju timmar tidigare som gjorde Dado så förbannad:

Mohikanen är förmodligen det enda vi kommer att minnas av Dado från detta EM.

Snackade sedan inte ett ord med Dado på hela resan. Lika bra att han får hållas. Kanske kan han ge svar på tal på plan i morgon. Hoppas det. Annars står jag fast vid det jag skrev.

Bloggen har uppenbarligen några läsare i varje fall.

***

Vi åkte alltså upp till den klassiska skidorten Seefeld, en halvtimme härifrån Innsbruck. Ni minns kanske att det var här Gunde Svan tog två guld och ett brons i sitt första VM.

Och på tal om Gunde. Den här är helt obetalbar. Från tisdagens Kvällsposten:

***

Bussresan avlöpte väl och jag hade ett längre snack med Kim A om journalistik.

Vi förstår nog varandra rätt väl ändå och han bad nästan om ursäkt för det han sa i går.

***

Träning kl 17.30 och sedan är tanken att journalistpacket ska umgås över en middag ihop denna matchfria dag. Om tid finnes.