Jag må bo i Stockholm sedan 13 år och ha promenadavstånd till Eriksdalshallen – men nej jag är ingen bajare. (Jag är skåning för er som inte förstått det.)

Ändå tycker jag att man inte kan sätta annat än en liten bragdstämpel på Hammarbys säsong i allmänhet och insatsen i går (och Sävehof hemma) i synnerhet. Med de skadorna och det kvarvarande materialet är det ju nästan otroligt att Hammarby lyckades pressa Ystad så länge och så långt.

Men till slut tröt både orken, kunnandet och – väldigt snabbt – också självförtroendet.

Men Hammarby fick Ystad precis dit de ville: YIF blev allt mer nervöst och pressat på hemmaplan samtidigt som Hammarby kunde spela avslappnat.

Jag tror faktiskt att det bara handlade om ett par minuter till för att YIF skulle ha dukat under inför hemmapubliken i en ödesmatch som hade kunnat bli den sista i Österportshallen den här säsongen (och för alltid för flera av spelarna).

Men då visade Sebastian Seifert och Niclas Ekberg varför de överlevt många år som proffs i toppen av den danska ligan respektive är supersatsande AG Köpenhamns nya högersexa.

***

Nu tror jag faktiskt att YIF kan bli riktigt farliga i en semi. 

De har nu uppnått klubbens målsättning om en topp fyra-plats. Och hade det inte blivit semi för detta lag med så mycket kunnande hade jag varit den förste som varit framme med fiaskostämpeln.

Får man dessutom Drott har man den femte och avgörande matchen på hemmaplan. Därtill har man slagit Halmstadlaget i båda mötena denna säsongen.

***
I morgon (onsdag) avslöjar jag dundermissen som gjorde att en elitserieklubb gick miste om årets värvning i svensk handboll. Ni får hela storyn bakom. Men den håller vi på några timmar till.

***

I morgon är det upptaktsträff i Superettan i fotboll – yesss!