Några rader om Guif-Sävehof.

Vill ju inte lämna en SM-semi okommenterad trots att grabben ska väckas om fem timmar och forslas till dagis.

Hade ingen möjlighet att se matchen men lyssnade på slutskedet i radion, snackade kort med ”syndabocken” Mattias Zachrisson efteråt, har kollat in matchanalysen och läst lite i lokaltidnigarna.

Som sagt så kommer Sävehof ta det här med 3-0.

”Zacke” var förstås bedrövad men ångrar inte att han tog läget som kunde gett förlängning.

Ska han inte heller göra. Det är sådana lägen och sådana mål (och sådana missar) som gör stora spelare.

***

Guif hade bara fyra spelare som gjorde mer än ett mål i matchen och totalt blott sex målskyttar.

Sävehof, däremot, hade sju spelare som gjorde mer än ett mål och totalt nio olika målskyttar.

Det betyder en hel del.

***

Observera att Sävehof också saknade en sjuk Jonathan Stenbäcken.

***

Förlåt nu för att det blir lite Silverräven igen, men han är fan snart den ende tränaren som säger nåt kul.

– Vi lockade upp dem för att vara kaxiga, säger han till GP med ett skratt om att Sävehofs ledning krympte från tre mål till ett i slutminuterna.

– Hemmaplan betyder mycket, det blir lite mer press på domarna och med bra publikstöd kan de där 50-50-situationerna gå till hemmalagens fördel. Sedan är det många unga lag i elitserien, det blir lite darrigare när folk hatar en runt omkring och det sitter 3 000 på läktarna som spyr sin galla. Det handlar om tiondelar hit och dit och det påverkar, men vi har bestämt oss för att älska det istället för att tycka det är läskigt.