På tal om Carlén:

Man kan tycka vad man vill om Åke Unger.

Och det har jag också gjort – om hans tidigare dubbeljobb som handbollskommentator och agent. (Men något som kanske aldrig framgick riktigt var att jag egentligen var mer upprörd på Ungers chef på Viasat, Per Tellander, som i ett par år vägrade se problemet med Ungers dubbla stolar. Att Åke tog en chans att knäcka extra kan jag mer förstå mekanismerna bakom. Tellanders huvudet-i-sanden-taktik var det verkligen märkvärdiga i den storyn.)

Men nu tar Unger upp några mycket intressanta observationer i sin krönika i senaste Handbollsmagasinet under ruriken ”Hur mår svensk handboll?”.

Han börjar med att jämföra Sverige och Island på tränarsidan. Unger skriver att Sverige har två tränare i Bundesliga (Carlén och Liljestrand) men sedan Unger skickade sin text till tryckeriet har ju Liljestrand fått sparken så nu är Carlén Sr ensam. Han jämför det med Island som har fyra, varav tre i topplagen Kiel, Rhein-Neckar Löwen och Berlin.

Imponerande siffror och en fingervisning om vilket varumärke som lyser starkast från Norden, skriver Unger.

Han fortsätter med en annan intressant iakttagelse:

Trots massor av mästerskapsframgångar på juniorsidan för pojkar och flickor så gnistrar det inte när seniorsteget ska tas. I gruppen som vann UVM för födda 1986-87 är tre spelare proffs: Andreas Palicka, Johan Sjöstrand och Joakim Bäckström.

Vi brukar gnälla om att spelarna sticker från elitserien alldeles för tidigt så det är väl positivt ur den synvinkeln. Men det här är alltså ändå killar som är 23 och 24 år. Anmärkningsvärt! Och bara en av dem är utespelare. Och de två målvakterna, om än i superklubbar, får knappt spela alls.

Och så tar Åke också upp bristen på svenska niometersspelare i Bundesliga, vlket vi haft uppe i den här bloggen också ett par gånger.

Unger uppskattar att det finns 120 niometare i Bundesliga. bara fyra av dem är svenskar.

Sedan avslutar tv-mannen/agenten med en damsväng och konstaterar att sedan Björn Blomquist lämnat Ålborg har vi inte någon svensk tränare i danska ligan längre och att det bara finns två toppnamn kvar bland spelarna: Johanna Ahlm (som alltså inte är med i EM) och Linnea Torstenson.

Som sagt: Intressanta iakttagelser, Åke!

***

Snackade med Staffan Olsson i torsdags angående Fredrik Larssons faderskap.

Han kunde inte komma på en enda spelare som hade missat en mästerskapsmatch under alla år med Bengan Boys. Och då hann de blev pappor både en, två och kanske tre gånger under sin landslagskarriär. Dessutom gick Sverige som bekant alltid väldigt långt i mästerskapen, vilket ofta innebar några dagar extra.

– Vid VM 1990 var vi nog fem eller sex stycken som hade gravida fruar och sambos.

Varför ”Bedda” hade dröjt så länge med att berätta för förbundskaptenerna om att han skulle bli pappa mitt under VM hade han inget svar på.

Han var kanske rädd att inte komma med till VM om han berättade?

– Nej, så trubbiga har vi inte blivit. Dessutom har vi, Ola och jag, blivit pappor några gånger själva. Så det hittar vi alltid en lösning på om det går, sa Staffan.