Starten på den här EM-resan glömmer vi som var på spelarhotellet Grand Farris här i Larvik i går aldrig.
In på presskonferensen kom en 62-årig gladpopgitarrist på 1960-talet i en osannolik hockeyfrilla (”Jag klippte mig själv i går och kom inte åt där bak”) och hälsade oss välkomna och meddelade att inga av spelarna var sjuka eller skadade – på vers.
Det var läkaren och överledaren Sten Björnum.
Kommer slutet på den här EM-resan bli lika oförglömligt?
Nej, jag tror inte det.

Så underbart fel jag fick i min första text från detta EM.
Den här EM-resan slutade verkligen lika oförglömligt, eller rättare sagt ännu mer oförglömligt, med en final.
Allt om den har ni läst och sett på annat håll.
Och som för att sluta cirkeln så åkte jag i samma bil som Gladpopgitarristen klockan fyra i morse.
Tack vare honom, och sjukgymnasten Mia, undvek jag en taxinota på 1650 danska kronor till Århus flygplats och tog mig i stället till spelarhotellet där vi trängde ihop i en shuttle-merca.

***

Nu har jag just kommit hem.
Som jag skrev i förra inlägget har jag aldrig varit med om två roligare veckor i detta jobb. Och inte jobbigare heller.
Jag har aldrig skrivit så mycket från ett mästerskap som här, men ändå finns det förstås massor av intryck, händelser, anekdoter och citat som aldrig kom med i de där texterna.
Det hade funnits utrymme här och nu att ge er dem.
Men jag sätter punkt för det här europamästerskapet nu.
Jag orkar inte skriva en rad till just nu.
Nu ska jag vara en god sambo och far i en familj som jag lovade att jag skulle vara hemma hos i torsdags.

***

Den här bloggen tar lite semester nu.
Kanske, kanske gör jag ett gästspel när VM-truppen tas ut i morgon.
Annars önskar jag er en god jul och ett gott nytt år så drar vi i gång igen den 1 januari när herrlandslaget samlas i Hamburg för att börja den färd som ska ge oss nya handbollsfester och -rysare.