Ekdahl Du Rietz och en fisksoppa
avDe här jobbracen på nätterna börjar likna dam-EM:s.
Det där var ursäkten för att det här inlägget inte blir så långt.
***
När ni läser det här har ni väl redan sett, hört och läst det mesta om matchen.
Så angående den ger jag bara er mina och Stefan Alfelts betyg:
Mattias Andersson ++
Johan Sjöstrand +++++
—–
Jonas Källman ++++
Jonas Larholm ++
Kim Ekdahl Du Rietz +++++
Dalibor Doder ++
Oscar Carlén ++++
Kim Andersson +++
Niclas Ekberg +++++
Tobias Karlsson +++++
Magnus Jernemyr +++++
Robert Arrhenius +++
Fotnot: Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.
***
En liten varning inför Kroatien i kväll: Lindgren/Olsson gick runt på få spelare i går och det är bara 24 timmar mellan matcherna.
Såg inte Kroatien-Argentina, men kroaterna kan knappast ha behövt gå särskilt hårt på sina nyckelspelare.
***
Tobias Karlsson hade inte sett vår förstasida i dag (lördag, alltså). Han bojkottar som sagt all media under VM. Men han hade hört om den från flera håll.
Hans bror jobbar tydligen på ett tryckeri som trycker Aftonbladet och denne hade fått en smärre chock när han såg pressarna mangla ut tidning efter tidning i går morse med någon som såg ut som hans brorsa på förstasidan.
Enligt fotograf Jimmy Wix hade brorsan fått ringa Tobbe i går och frågat om det verkligen var han på bilden.
***
Kim Ekdahl Du Rietz är väldigt oförstörd.
Både på och utanför plan.
***
Jag glömmer aldrig när jag var hemma hos Kim i hans tvårummare i Lund för ett drygt år sedan, i mellandagarna.
Han satt och slevade i sig mammas fisksoppa direkt från grytan – som frukost klockan 10.30.
Äter du mycket, frågade jag.
– Man säger det, sa han och tryckte i sig en ny slev.
***
TT-Petter gillade grejen med lönerna.
– Men vi får väl se vad spelarna säger om det, sa han när vi träffades i presscentret före matchen.
Jo, de tankarna flög också genom min skalle.
Plötsligt hade någon berättat för miljontals (nåja) läsare hur mycket de egentligen tjänar.
Och det händer då och då i umgänget med det här landslaget att de kommenterar vad vi skriver. Inte ofta men då och då.
Döm därför om min förvåning när Kim Andersson, förste man till mixade zonen, klappar till mig på axeln och säger:
– Bra artikel du skrev om mig.
Vilken då?!
– Den om min speltid, efter Argentinamatchen.
Menar du det?
– Ja.
Du är inte ironisk nu?
– Nej, du skrev precis som jag sa. Jag tyckte det var bra.
Till saken hör att jag följt Kim sedan 2002/03 och han har aldrig berömt mig för en enda text jag skrivit om honom. Vi har snarare haft några riktigt tuffa duster om saker som publicerats. Senast i november.
Nu fick jag plötsligt cred för ett ganska känsligt knäck där Kim kritiserade, i försiktiga ordalag men ändå, förbundskaptenerna för att de bänkade honom hela andra halvlek i chockförlusten.
Men du läser ju inga tidningar, Kim, invände Garå på SvD?
– Nej, men jag hade hört om den här så då ville jag läsa den.
Jag förstod senare på honom att han först blivit orolig för att det hade framställts som att han sågat Lindgren/Olsson.
***
Ibland träffar man rätt i alla fall.
Alltid nåt.