Håller inte bara med Alfelt i dag.

Utan också Johan Esk på DN.

Om hur lindrigt Olsson och Lindgren har sluppit undan för att de höll Jernemyr utanför landslaget i två år.

”För Lindgren och Olsson är det tur att de inte heter Lagerbäck eller Hamrén, Gustafsson eller Mårts”, skriver Esk och fortsätter lite längre ner:

”Hade det här varit en större sport, ett större landslag, så hade Ola Lindgren och Staffan Olsson inte fått glömma så här lätt. Då hade det ältats på ett helt annat sätt.”

***

Ser att kollega Laul raljerar på twitter över Kim Anderssons skada:

”Ont i tummen, bit ihop för fan.”

Vill då bara påminna om att Andersson gick in på plan igen och försökte spela med bruten tumme.

Den ende i Lauls sport som är värd att jämföras med Kim där är väl Stefan Schwarz, som fösökte spela vidare med brutet skenben i en landskamp i slutet av 1990-talet.

Och vilket jävla adrenalinpåslag Kim & Co måste ha i matcherna.

***
Nu vill cheferna i Stockholm att jag ska testa Nålen i webb-tv.

Jag säger bara: Glöm det!