Har inte varit uppkopplad på hela dagen då jag drog på en intervjuresa söderut i ottan.
Vad den ger kommer ni att få se framöver.
Men jag kan ”avslöja” så mycket som att det är på Vapiano i Kiel man ska göra intervjuerna.
Ni som hängt med här ett tag minns kanske en intervju jag gjorde med Peter Gentzel för drygt två år sedan, just när den här bloggen drog i gång. Jag nämnde då att det var bland de trevligaste intervjutillfällena jag haft. Och det berodde förstås på Gentzel. Vi satt då på Vapiano i Kiel (han hade just kommit dit för att avsluta karriären).
I dag var jag tillbaka där. Nu i sällskap med Kim Andersson.
Och trevligare med Kim har jag nog aldrig haft (och så har vi också haft våra duster genom åren). Jag är som sagt ingen amatörpsykolog men det syns att Kim är i harmoni. Jag också, för den delen. Vi hade en riktigt bra lunch och intervju i närmare 1,5 timme.
Jag fick nu också tillfälle att ställa den där följdfrågan:
Hur hade du ”pungen i högläge”, som den obarmhärtige samariten, förlåt sköterskan, beordrade dig?
– Jag fick någon typ av stoppad boll som jag skulle lägga under mig just där det, ja där det gjorde ont, när jag låg ner och vilade, berättade Kim.
Men han använde den aldrig.
– Den blev liggande i bilen.
Men det funkade med pungen i lågläge också tydligen för Kim spelade i går mot Partizan Belgrad även om det inte var meningen.
– Jag skulle bara vara med på uppvärmningen och sedan sitta på bänken.
Men då Christian Zeitz blev sjuk fick Kim gå in och spela i segermatchen.
***
För övrigt är det helt andra priser på Vapiano i Tyskland än i Sverige.
Just Vapiano har blivit Aftonbladets stamlokus uppe i Stockholm på luncherna efter att vi flyttade in hela mediehuset till stan och hamnade i samma hus som nämnda restaurang.
Den pastarätt som går loss på 120 kronor i Stockholm kostar bara 75 spänn i Kiel.
***
Men nu till det som – tyvärr – är hetast i handbolls-Sverige: skadekrisen i damlandslaget.
För det första blev det ju lite av ett antiklimax i dag när vi inte fick besked alls om varken Gulldén eller Wiberg.
För det andra:
Ända sedan VM-truppen togs ut… nej, ända sedan Gulldén gick sönder den 1 oktober har Per Johansson hävdat att skadeläget inte är något problem, försökt flytta fokus från skadorna och vidhållit att de flesta spelarna trots allt är friska.
Och så sent som i lördags kväll efter ytterligare två nya skador höll han fast vid sin linje.
Men direkt efter matchen i går mot Norge, efter Johanna Wibergs axelskada, bytte han helt spår:
– Det är klart vi har problem. Jag skulle låta som Bagdad-Bob om jag inte medgav det, sa Johansson till mig och kände sig inte ens säker på att Helgesson och Flognman skulle spela VM.
– Det har gått över styr nu med skadorna. Man kommer till en gräns.
Han har förstås rätt i det här med Bagdad-Bob. Men i mina öron har han låtit som en Bagdad Bob light i flera veckor nu.
Jag tror snarare att det är en medveten strategi från Johansson.
Han ser nu, plötsligt, chansen att få Sverige att slå ur underläge igen. Att komma som den där underhunden. Den möjligheten kändes ju annars rätt körd efter att man tagit ett EM-silver och jag vet att Johansson, i varje fall tidigare i år, varit osäker på hur laget skulle hantera pressen och förväntningarna som ett EM-silver, med all rätta, för med sig.
***
Och med den strategin så har Johansson kanske inte så mycket emot Tomas Rydes tunga sågning i dagens tidning. Den sänker bara förväntningarna på Blågult än mer.
***
Tror Ryde har en poäng inte minst i det här med att Sverige är sönderläst efter EM.
Och samtidigt kanske Johansson köpte sig lite tid med sin replik om att ”tiden tas i mål”.
Menade han OS då eller? Det är ju London-OS som är damernas stora mål sedan 1,5 år.
***
Beslutet är för övrigt taget nu: Linnea Torstensson spelar VM.
***
Resultatet av röntgen på både Wiberg och Gulldén dröjer till i morgon. Raffinerat onekligen.
***
Nollan Grahn hade en topp-fem lista i gårdagens SVT-sändning av Drott-Malmö över de bästa nordiska importerna i elitserien men tog inte med Hykkerud i Kristianstad. Hur är det möjligt?
***
Ljuset i damernas skademörker är trots allt att det är ett halvår kvar till OS-kvalet och åtta månader till OS…

***

Pratade med kollegan och fotbollsreportern Michael Wagner i kväll.
Han fick göra en utryckning när jag är söderöver och bevaka Skövde-RIK och Linus Arnessons första match efter outandet (sju mål av Arnesson!). Det var Wagners första match i jobbet på rätt många år.
Han var smått lycklig efteråt hur enkelt det var att jobba med handbollen kontra fotbollen, som är hans vardag.
– Det var ju bara att gå ner på golvet efter matchen och stoppa spelarna man ville prata med, sa han saligt och fortsatte:
– Hur mycket ska du ha för att släppa handbollen till mig.
– Finns inga pengar i världen som kan få mig att göra det, svarade jag… inte. Men jag menar det.