En helt okej presskonferens i dag när landslaget drog till med podium för förbundskaptenerna (och Lövgren).

De försökte väl svara tålmodigt på alla frågor.

Och de erkände utan omsvep att det var fel att inte ta in Jakobsson i andra.

– I efterhand är det ett fakta: vi skulle ha provat att spela med Johan Jakobsson, sa Olsson.

Men de verkade, om jag förstod det rätt (alla svar var nämligen inte glasklara), som de då skulle ha behållit Kim A på plan och tagit in Jakobsson i stället för någon annan niometersspelare.

Något de i och för sig inte tränat på, sa de.

Jag hade tyckt att man kunde gjort det enklaste: ut med Kim A och in med Jakobsson. Visst, man hade inte fått ytorna som det blir fem-mot-fem (om Polen då hade backat ner på sitt vanliga 6-0) men jag är övertygad om att spelarna hade känt sig tryggare med sex-mot-sex, paralyseringen hade släppt, anfallen hade blivit längre, tekniska felen färre (och därmed alla kontringar i röven) och polackerna hade aldrig kommit fatt.

Men frågan om det saknas en ledare framåt fick vi väl aldrig riktigt svar på. De gled undan själva kärnan i de frågorna med hjälp av varandra. Och där är Lövgren en mästare.

Jag är övertygad om att de alla tre egentligen tycker att de saknar en riktig ledare framåt. Någon som kan ta tag i det med sin utstrålning, verbala förmåga och kroppsspråk när rasen börjar, någon som kan bromsa dem.

För rasen kommer i det här landslaget. Men de är ju bottenlösa emellanåt och har så varit i flera år.

***

Kim Andersson var lika stor som vanligt i mötet med journalisterna, både bokstavligen och bildligt. Han stod där och svarade på samma frågor om och om igen tills de var slut.

Kim kan vara en ledare i anfallen, som i EM:s inledning. Men då går också att plocka bort honom lätt, vilket vi såg i går, och står han där bak är det svårt att leda ett lag. Dessutom är han ingen ledare på plan för framtiden eftersom han pratar om att sluta i Blågult efter den här säsongen.

***

Försökte prata med Larholm om det här med en ledare i anfallen. Det var, som så många gånger förr, som att prata med en vägg. Han är trevlig prick, men att få några raka svar går knappt.

***
Jernemyr har ont i knäet men spelar i morgon.

***

Hela presskonferensen fick annars en speciell inledning:

Lövgren avtackade nämligen Janne Gustafson på Sydsvenskan, som gör sitt sista mästerskap här på EM. ”Gurra” gjorde sin första landskamp som journalist 1977 (eller om det var 1979).

Gustafson fick en blå KostaBoda-vas av förbundet.

Grattis, Janne! Eller hur man nu säger.

***

Lövgren betonade också att man inte bryter några EHF-regler kring stängd träning. Vi får komma dit och se den första kvarten om vi vill.

Men det blir inget snack med någon spelare eller förbundskapten efteråt, som brukligt. Så på så sätt stänger landslaget om sig mer än vanligt.

Men i morgon, på förmiddagens träning, är det raka rör och öppna spjäll igen.

***

För övrigt är alla spelare tillgängliga till matchen i morgon.