Skriver i dag om att Ola Lindgren är nära att ta över IFK Kristanstad till nästa säsong.

Här läser ni det.

Rätt spännande, eller hur?

Jag står för allt jag skriver i texten förstås. Så det jag skriver nu är inga ursäkter på något sätt. Hörde du det Emil Berggren?

Men jag vill ändå utveckla vissa grejer som det inte fanns plats för i artikeln och förklara hur en sådan här artikel kommer till – utan att röja några källor förstås.

Jag har ingen som bekräftar uppgifterna utåt, som ni ser.

Men då flera av varandra oberoende källor, alla insatta, sa samma sak valde jag att konfrontera Lindgren och Kristianstads sportchef Mats Samuelsson med uppgifterna.

Ingen av dem bekräftar dem alltså. Men ingen av dem dementerar heller. Och det sätt den vanligtvis så tillmötesgående Lindgren svarade på i går, och hela hans kroppsspråk skulle jag vilja hävda, sa mig att det ligger rätt mycket i mina uppgifter.

Lindgren ville snabbt komma bort från frågan på ett sätt jag verkligen inte är van vid med honom. 

Samuelsson ville snabbt styra över samtalet på spelartruppen i stället – på ett väldigt tydligt sätt. Jag har bara pratat med Samuelsson en eller två gånger tidigare, men han började gå genom spelare för spelare som har utgående kontrakt på ett sätt som jag inte är van vid att någon sportchef i någon klubb i någon idrott gör.

Lindgren (framför allt) och Samuelsson bekräftar inget. Men de vill heller inte ljuga (och dementera alltså) – vilket verkligen hedrar dem. Det är ju en mycket känslig fråga då Kenneth Andersson har kontrakt ett år till och IFK går riktigt bra nu. Därför, är min känsla, fick jag de svävande svar jag fick.

En lång harang det där.

Och inget är klart ännu. Därför kan alltihop förstås spricka (Lindgren är ju dessutom eftertraktad). Det är en brasklapp som ska med.

***

På twitter berättade jag i går vilket rumspar i landslaget som vevar P3 Dokumentär på hotellrummet. Och inte i hörlurarna utan i nån form av högtalare på rummet.

Jernemyr och Lundström.

Det är Jernemyr som introducerat dokumentärerna för Lundström.

Så ni drar på Tobleroneaffären med Mona Sahlin därinne i rummet?

– Nej, inte den. Vi gillar de lite… tyngre, liksom. Trustorhärvan är en favorit, säger Jernemyr.