Det är kul att prata med Dalibor Doder igen.

Inte så konstigt kanske efter den starten han fick på OS i går.

Men när det gäller just Doder så märks det så oerhört tydligt. Han tar med sig hela känslopaketet från planen och ut till oss i den mixade zonen.

Medan han knappt var talbar under EM var det klackarna i taket i går. Och det är rätt skönt med en aktiv som inte hymlar om hur stort det här med OS är.

– Det känns jävligt stort att spela OS. Man känner sig väldigt, väldigt lite när man ser basketspelarna och de som blir fotade med folk hela tiden, sa Dado.

Vem är den häftigaste stjärnan du träffat eller sett här hitills, undrade Jonas Arnesen på Svenskan.

– På invigningen såg man ju LeBron James och grabbarna. Det är de man ser på tv hemma i soffan annars.

De kanske behöver en returtagare, undrade jag och tyckte att jag var riktigt fyndig där.

För hur många returer tog Doder egentligen i går?

Någon som har velat blivit plåtad med dig, Dado?

– Nej, inte en jävel, haha.

***

Jag frågade Staffan Olsson på den informella delen av presskonferensen om varför Fredrik Petersen inte fick mer speltid.

Han fick väl bara tio minuter i andra halvlek  plus några straffar i första?

– Han hade tio minuter i första också. Det är 20 minuter, svarade Olsson.

Då blinkade jag väl till de tio minuterna i första.

– Du twittrade lite.

Ja, det gjorde jag faktiskt.

– Du missar mycket då.

***

Till sist har ni min tyckare i dagens tidning här:

LONDON. Handbollsherrarna är tillbaka i OS.
Och glädjen är tillbaka i handbollsherrarna.
Det var det viktigaste beskedet vi fick i går.

Liverapporteringens mästare Marcus Leifby suckade och vände sig mot mig:
– Jörgen utslagen och Emma har fått punktering.
Vi hann knappt vända blicken ner mot planen i Copper Box förrän Kim Andersson föll ihop i en hög på golvet och tog sig för knäet.
”Nej! Inte en sån dag”, tänkte jag.
Men i paus kom Andersson plötsligt in på planen igen och började jogga, helt utan lindning, och spelade sedan hela andra halvlek.
Och ni som läste den här spalten i går vet vad det betyder, eller rättare sagt vad Kim Andersson betyder för det här laget, även om han inte visade det så tydligt i går mot Tunisien.
Det behövde han inte.
För nästan lika viktigt som att Kim Andersson kom in och joggade i paus var att det här laget har hittat tillbaka till glädjen igen.
Ett avgörande steg togs i måndags i Åhus.
På några ledande spelares initiativ redigerades en dvd ihop med klipp från hemma-VM 2011. Kvällen innan man tog flyget till London satte sig spelarna och såg denna film tillsammans.
– Det var jävligt viktigt. Det var som att se ett helt annat lag jämfört med EM senast, sa planens bäste spelare i går, Dalibor Doder.
– Det var riktigt goa bilder med mycket känslor och glädje. Det var lite spelsekvenser också men framför allt kroppsspråk och känslor, säger lagkaptenen Tobias Karlsson.
För det här laget har haft problem att visa glädje och utstråla, om ett oerhört klyschigt uttryck ursäktas, positiv energi den senaste tiden. Det erkände man nu efter premiären mot Tunisien.
I det här laget har nacksenan gått av alldeles för ofta och alldeles för tidigt.
Doder lyfte fram inledningen av andra halvlek som ett exempel på att man sytt ihop den där nacksenan ordentligt nu.
– Vi ledde med sju mål när de gjorde fyra raka. Det hade kunnat gå där som det gjorde mot Polen i EM men i stället – ”pang” så boostade vi upp oss.
– Vi har snackat mycket om att visa glädje och att vi ska klappa varandra i gumpen, som Doder uttryckte det.
Nej, vi ska inte dra för stora växlar av en svensk seger mot Tunisien.
Men glädjen ska, och får, ingen ta ifrån de här spelarna.
Till skillnad från damerna, som efter premiärförlusten mot Danmark har VM-finalisterna Norge och Frankrike närmast, får herrarna nu en perfekt inledning på OS.
I morgon väntar Storbritannien och denna c-nation i handboll (15-44 mot Frankrike i går) kan inte ens Staffan Olsson och Ola Lindgren snacka upp.
Då har man fyra poäng, hela truppen i gång och en ny vilodag inför mötet med Island.
***
Som sagt ska vi inte dra för stora växlar av segern i går men låt oss göra som spelarna en stund och glädjas åt att…
…Dalibor Doder tackar för förtroendet och levererar igen.
…Bundesligas bäste målvakt i år, Mattias Andersson, konserverat form.
…vi har ett 5-1-försvar som inte längre är ett alternativ utan ett vapen.
…med Jonas Källman tillbaka är alternativen på högertvå och i kontringarna så många fler.
…Andreas Nilsson fick den start han behövde om han ska dra det tunga lasset som förbundskaptenerna vill.
…Fredrik Petersen bjuder på delikatesser som han är ensam om i det här laget.
…Kim Ekdahl Du Rietzs kropp håller.
***
En mörk svensk OS-dag som den här är det rätt skönt att kunna säga att det var handbollsherrarna, av alla, som stod för, och (inte minst) visade, glädjen.
***
Men om vi så blir tvåa i gruppen bakom Frankrike blir det tufft i en kvartsfinal.
Sent i går kväll satt jag och såg Ungern skaka Danmark rejält i spelens bästa match så här långt.
Det var bara Ulrich Wilbeks fingertoppskänsla som, än en gång, räddade europamästarna.
Erik Hamrén vände sig till Wilbek för råd inför EM i Ukraina. Jag vet inte vad den danske förbundskaptenen sa till honom, men han visade nog inte alla tricks i sin trollerilåda.