Det är varmt i London.

Och det är ännu varmare i handbollens träningsarena i Mayesbrook Park. Det kändes som 35 grader när herrarna tränade i kväll.

Vi såg hur spelarnas ljusgråa träningströjor snabbt tonade över i mörkgrått.

Ändå körde Petersen med långa tajts under shortsen.

– De är så jäkla sköna, var hans förklaring efteråt.

***

Landslagsläkarna (damernas Micke Svensson och herrarnas Ulf Sigurdsson) går sysslolösa här. Inga skador och alla spelare går för fullt.

Sigurdsson fick i stället agera golvtorkare i princip hela den svettiga träningen i dag.

***

Efter träningen hade spelarna rätt bråttom då de hann med en tidigare buss än det var tänkt tillbaka till OS-byn. Jag hann dock få några ord med Kim Andersson medan han hälsade på och småsnackade med den ene världsstjärnan efter den andre.

Först var det Olafur Stefansson, islänningen och världens kanske bäste högernia genom tiderna, som Kim skulle spelat med i danska AG till hösten.

Det har varit en del rykten om Stefanssons framtid i AG och som spelare över huvud taget efter OS och mitt framför min diktafon (och kamera) avslöjar legendaren för Kim:

– Du blir själv i AG nästa säsong.

Stefansson syftar på högerniopositionen i den svajande storklubben.

Han slutar alltså, Kim?

– Mm, säger Andersson när vi återupptar intervjun.

Vi fortsatte gå några meter mot den väntande bussen och passerade den öppna dörren till Frankrikes träningsplan.

När Kim tittade ditåt log Nicola Karabatic och gav honom fingret. Vänner emellan.

Vi hann bara gå några meter till innan Thierry Omeyer kom utstörtande från den franska störtplanen, ropade på Kim och kramade om honom hjärtligt.

Nu låter jag väl starstruck här kanske. Men det handlar inte om det utan jag vill än en gång visa vilken avslappnad stämning det är mellan de allra största stjärnorna i den här sporten.

***

Nej, ska vi snacka starstruck ska vi snacka Simon Bank och Stefan Lövgren.

Kollega Bank medger utan omsvep att finns två svenska idrottare som han i det närmaste dyrkar som idoler  – Stefan Lövgren och Jan-Ove Waldner.

Bank tycker att det är helt overkligt när jag sitter bredvid honom på vårt kontor i presscentret och ringer Lövgren för att fråga om när damerna tränar, typ.

***
Ibland tänker jag på Robert Arrhenius.

Han gjorde sitt första mästerskap 2003 när den gyllene eopken visade sig vara över, kämpade på under alla de mörka åren, fick visserligen vara med om hemma-VM 2011 men när Sverige nu äntligen kvalade in till ett OS – ja då platsar han inte längre.

I stället mästerskapsdebuterar Andy Nilsson i januari i EM och ett halvår senare får han spela OS.

Andra vinnare ur den aspekten på plats här i London är förstås Mattias Andersson och Mattias Gustafsson – petade i EM men med här.

Doder och Petersen, som var tokbänkade i EM men tog plats bland de 14 i OS-truppen, kan också räknas dit. Doder ser dessutom ut att ta tillbaka sin plats som förstavalet på mittnio.