Några fantastiska men långa jobbrace nu.

Då är det bloggen som får ta stryk.

Pressträff med hela laget i går. Det var meddelat att vi måste respektera den utsatta timmen. Men när det gått en timme och tio minuter gott och väl var flera spelare kvar och hade ingen större brådska.

Hetaste intervjuoffren?

Sjöstrand och Jernemyr i topp kändes det som. Sedan Kim Andersson och Jonas Källman – och skrällen Fredrik Petersen.

Staffan Olsson tog det mesta av förbundskaptensfrågorna, vad jag såg.

***

Jag kan verkligen rekommendera er att gå ut och köpa tidningen i dag. Annars brukar den mesta handboll jag skriver gömmas undan i tidningen och man kan lika gärna läsa det på nätet.

Men i dag gör vi nio sidor och köper ni tidningen får ni det jävligt snyggt redigerat och överskådligt med Jimmy Wixtröms bilder som de ska ses.

***

På kvällen gjorde Jimmy Wixtröm ett jobb som fick betydligt större genomslag i världen än vad några handbollsbilder någonsin kommer få.

***
Med nio sidor handboll får ni det bästa från pressträffen där också. Därmed finns det inte så mycket från pressträffen att lägga ut här. Och framför allt finns inte orken nu heller.

***

Johan Esk på DN dök upp på pressträffen i dag och frågade mig direkt hur jag kunde tippa Ungern och vara så säker på det.

Så ett förtydligande till dom som inte hängt med från start:

Då jag hade sex av åtta fel på kvartsfinalerna, däribland på den svenska segern över Danmark, så är det lika bra att fortsätta tippa mot Sverige. Ren vidskeplighet att jag tippar Ungern alltså.

(Och till vissa signaturer i kommentatorsfältet: Nej, jag tror inte att jag kan påverka något resultat på detta vis).

Men i dag prickade jag faktiskt in både Norge och Montenegro på damsidan. Aj då!

***

Pratade med Staffan Olsson om hans tårar i tv.

Då vi inte ens kan se SVT play här borta så hade jag inte sett det själv. Men då det gjordes hela artiklar om Olssons tårar i tv på sajterna tog jag för givet att det stämde och nämnde det både på bloggen och i en kortare artikel.

Men Olsson grät inte alls visade det sig.

– Jag hade svårt att svara på frågorna för att jag var tom. Några glädjetårar var det inte, sa han övertygande.

***

Till sist – min korta tyckare i tidningen inför dagens semifinal:

LONDON. Från underdogs till drömläge på mindre än 48 timmar.
Det är den resan det här laget måste klara av.
Gör de det är Sverige i en OS-final hur overkligt det än låter.

Det har gått nio år sedan jag träffade Laszlo Nagy för första gången.
”En 21-årig, vänsterhänt jättetalang med små fjun på hakan, men en än mer fruktad skytt”, skrev jag.
Det var VM 2003 och Bengan Boys slet förtvivlat för att nå en OS-kvalplats och hålla liv i drömmen om guldet de saknade.
Nagy dundrade på men Sverige besegrade Ungern i alla fall. Ändå räckte det inte. Ola Lindgren drog sönder ljumsken mot Ungern i det som blev hans sista landskamp och i matchen efter mot Frankrike sprack drömmen om ett OS-guld till sist och en fantastisk era var definitivt över.
Nu står vi här igen – närmare, mycket närmare, ett OS-guld än vi varit på tolv år, sedan finalen i Sydney för att vara exakt.
Och det handlar fortfarande om Nagy, om än med ordentlig skäggväxt, Lindgren och Staffan Olsson. Men också en samling krigare som mot alla odds gått från att vara sågade och ifrågasatta till hyllade och smått älskade på mindre än två månader.
En makalös resa.
Nu är de ute på en ny resa, betydligt kortare den här gången.
På mindre än 48 timmar ska de gå från att vara uträknade inför en kvartsfinal mot europamästarna till ett drömläge att nå en OS-final som förmodligen ingen av dem någonsin kommer att få igen.
Jag vill inte säga att Sverige är favoriter mot Ungern utan köper Ola Lindgrens resonemang om en 50/50-match.
Men att det här laget står med en 50/50-chans i en OS-semifinal är overkligt.
Det är detta de ska klara av. För det är just mot alla odds Doder & Co kunnat kämpa de senaste två månaderna.
Det kan vara en ganska behaglig resa när man känner att man är bättre än någon utomstående insett. Men med det sagt vill jag inte på något sätt förminska vad de här spelarna åstadkommit de senaste dagarna.
Klarar Larholm och de andra bara hantera detta drömläge de skaffat sig och prestera på samma nivå som mot Danmark så är Sverige i en OS-final igen strax före klockan 20 i kväll.
Overkligt, javisst. Men alldeles, alldeles underbart.