Nej, Per Johansson hade inte sagt upp sig direkt efter OS-uttåget.

Nej, inga beslut skulle tas utan en ordentlig utvärdering.

Nej, först nästa vecka (den vi nu påbörjat alltså) skulle nästa steg tas.

Det var uppenbarligen inte sanningen jag fick höra när jag pratade med förbundspamparna.

Jag anade det, litade på vad jag hörde från annat håll och skrev i lördagstidningen att Johansson hoppat av.

Dagen efter gick förbundet ut med det officiellt och bekräftade i princip allt jag skrivit, och som de dementerat två-tre dagar tidigare:

Johansson aviserade redan efter OS att han ville tacka för sig, men förbundsledningen ville avvakta att ta ställning till Johanssons begäran tills ingående diskussioner kunnat föras.

Snabba bud! Utvärderingen var tydligen inte så viktig i den här frågan ändå.

***

Beslutet, från båda parterna, är förstås ingen skräll. Att Per J var nära att hoppa av förstod vi som lyssnade på honom redan efter förlusten mot Spanien i OS.

Jag skrev redan då:

Ett nytt lag med ett antal nyblivna ungdomsvärldsmästare ska byggas.
Och det ska förstås byggas av en ny förbundskapten.

För min personliga del hade Johansson gärna fått sitta i decennier. Under mina elva år i yrket är Per J den bäste förbundskaptenen, oavsett sport, som jag haft med att göra som journalist: alltid lika rak och ärlig och en citatmaskin utan att det känts som effektsökeri. Han har kunnat släppa grejer/nyheter för (dam)handbollens skull, väl medveten om att det skulle bli en spalt, ett blogginlägg, en rubrik eller till och med ett uppslag. Ja, han har säkert trivts med lite rubriker på ett personligt plan också men då det långtifrån alltid handlat om honom själv så har det varit för handbollens skull, för handbollens utrymme i media, i första hand.

Jag skulle till och med vilja gå så långt och säga att vid sidan av Bengan Boys med alla dess profiler – och möjligen Kim Andersson – så är Per Johansson den som betytt mest för svensk handbolls utrymme i media under 2000-talet.

Och på det rent sportsliga planet vet ni vad han betytt: han har tagit damlandslaget till en ny nivå. Med honom som ansvarig förbundskapten har Sverige inte missat ett mästerskap och så har vi förstås EM-silvret som den stora triumfen.

Men oavsett allt detta: för damlandslagets del så tycker jag, som tidigare nämnts, att det är dags för ett byte på posten. Någon annan får nu visa att EM-silvret inte var en engångsföreteelse, vilket väldigt mycket tyder på just nu. Ett nytt lag ska byggas. Ett nytt lag som ska hävda sig mot de stora nationerna också i tävlingsmatcher.

***

Per J lär inte få svårt att få ett nytt tränarjobb så småningom. Just nu, när säsongen precis inletts eller ska inledas, är förstås alla tränarbänkar fyllda. Men det lär hända rätt mycket på rätt många håll rätt snart och Johansson borde vara aktuell både utomlands och i Sverige, både på dam- och herrsidan, både som förbundskapten och klubbtränare. En rätt hyfsad sits ändå med tanke på att man hoppar av sitt jobb just när en ny säsong inleds.

Men fram tills dess, och med tanke på vad han betyder för handbollens utrymme i media, så ska SVT – eller någon tv-kanal – förstås knyta upp honom som expert igen.

Jag pratade med Johansson i går kväll. Han öppnade lite just för ett expertuppdrag igen. Annars sade han sig inte ha någon brådska med att hoppa på ett nytt tränarjobb utan såg fram emot att ta det lugnt några månader.

***

Förbundet sitter kanske inte i en lika hyfsad sits. Om drygt tre månader börjar EM och typ 95 procent av tränarna i kåren sitter fast i olika uppdrag.

Men låt mig återkomma till vem som ska efterträda honom.

***

För övrigt sitter Johansson kvar över de två träningslandskamperna mot Island den 2 och 3 oktober om det skulle behövas för förbundets skull.

***

Ser att Robert ”Sir Alex” Wedberg valdes in i förbundsstyrelsen på årsmötet i går. Wedberg har alltid känts som en handlingens man, ska bli intressant att se vad han kan göra i en förbundsstyrelse.