Jag kan bara erkänna att jag fruktade rätt många besked i höst från alla de som tvekade om sin framtid i landslaget efter OS-finalen.

Känslan var att om Jernemyr och Källman hoppade av skulle vi stå med ett landslag som, i varje fall på papperet, var sämre än det lag som åkte ur VM-kvalet mot Montenegro.

Men efter en rundringning jag gjorde i dag sitter vi med det här utfallet (artikeln):

Källman: Ja.

Jernemyr: Ja.

Kim A: Nej, men kanske ändå.

Mattias A: Nej, inte nu.

Dalibor Doder: Frågetecken.

Mattias Gustafsson: Frågetecken.

Det är ett resultat som vi som gärna ser svenska landslagsframgångar också i framtiden ska vara mycket nöjda med.

Det är klart att det hade varit fantastiskt om Staffan Olsson lyckas övertala Kim Andersson att fortsätta. Olsson var tydlig med att man håller dialogen i gång, att han kanske till och med skulle åka ner och besöka Andersson och att han inte ens ville utesluta att man får med honom till EM-kvalet i november.

Men vi får vara mycket nöjda med att Källman och Jernemyr säger ja till en fortsättning. Det var de två som var viktigast att få ett ja från i det här gänget, där jag räknat bort Kim A alltså. Vet inte riktigt om alla inser hur mycket de betyder för landslagets försvarsspel. Sedan är det ju fakta att landslaget skulle ha tagit sig till EM 2014 från den här gruppen också utan de båda Spanienproffsen. Men Källmans och Jernemyrs rutin och närvaro ger arbetsro åt den typ av generationsväxling som ändå kommer att inledas nu.

Källman berättade förresten att han nu spelar mest trea i Atleticos 6-0-försvar. Det är lite i väntan på att det vanliga 5-1-försvaret ska sitta utan en Dinart, som lämnat för Paris, och alla nyförvärv är inspelade. Men ändå: karljäveln behärskar nu alla försvarspositioner på allra högsta nivå. Jag tror han är ensam om det i topphandbollen i dag.

Tillbaka till landslaget:

Både Doder och Gustafsson var tämligen hemlighetsfulla om sin framtid i Blågult efter samtalen med förbundskaptenerna. Det kan förstås bero på vad Olsson/Lindgren sagt till dem. Kanske de inte ingår i förbudskaptenernas framtida huvudspår när man ska formera laget? För det är inget snack om att en nystart står för dörren, även om det inte blev något massavhopp.

Jag räknar med att Jim Gottfridsson nu ska spelas in på allvar och tas ut till EM-kvalet i november, som är den enda landslagssamlingen i höst.

I stället för Gustafsson är jag övertygad om att Jesper Nielsen nu får en rejäl chans.

Mattias Andersson tar alltså en paus men finns tillgänglig om det skulle bli kris. Det gör det förstås lättare för Olsson/Lindgren i uttagningen på målvaktsposten. Nu lär det bli Sjöstrand/Palicka med Appelgren som utmanare.

Nu tror jag inte att man får med sig Kim Andersson till EM-kvalet och då, med Oscar Carlén fortfarande i konvalescens, öppnar det upp sig bakom Johan Jakobsson. Går man på form borde det nog bli Lugis Albin Tingsvall.

Notera också att Källman flaggar tydligt för att han vill vara med och ta Sverige till EM i Danmark i januari 2014 men sedan tacka för sig och alltså INTE spela själva EM. Det låter mindre bra. Men Källman kan nog övertalas.

Då finns det inga andra spelare som kan lämna chockbesked om att de lämnar landslaget?

Nej, inte enligt Staffan Olsson.

***

Någon oro för att vi ska ta oss till EM behöver vi inte ha. Inte i en grupp med Polen, Ukraina och Holland där de två bästa är klara för EM.

Längtar redan till detta EM: herrmästerskap i Danmark – det var längesen. Ända sedan 1978 faktiskt. Vilken fest det blir!

***

11 oktober tas truppen ut till EM-kvalet mot Ukraina hemma och Holland borta den 1 respektive 3 november.

Någon mer än jag som är spänd på vad Niklas Harris ska tycka till om den?

***

I veckan börjar Champions League. Återkommer till det på torsdag.