Då var pusslet lagt:

Thomas Sivertsson blir ny förbundskapten för damerna. Vi gick ut med det nyss och här läser ni det.

Det var först i går kväll som jag gick i gång på det ordentligt. Fick några timmar över under landslagssamlingen i Stockholm, skulle egentligen passat på att lägga mig på rummet och läsa lite god litteratur (nåja) men när första telefonsamtalet var över kunde jag inte låta bli att fortsätta.

De senaste dagarna har det i mina ögon stått rätt klart att den aktuelle personen inte satt på ett tränaruppdrag i Sverige. Då är jag nämligen övertygad om att det hade läckt ut. För i så fall skulle, om allting gått rätt till, en hel klubbstyrelse veta om att deras tränare skulle sluta och då hade det kommit ut.

Häromdagen sa en välkänd person i handbolls-Sverige till mig att han visste vem det var. Men jag fick bara två ledtrådar hur mycket jag än lirkade: en man och svensk. Tack för den. liksom.

Jag kollade av med såväl Frisk som Rustan i går men de dementerade att det var dom. Likaså Magnus Andersson.

Snöade in lite på Norge-spåret i går och fick för mig att det var Mats Olsson, men han sa att det inte var han. Gick vidare på Mia Hermansson-Högdahl. Nej, jag vet att hon är inte man men man kunde tolka den norska uppställningen på tränarbänken i helgens träningsmatcher i Danmark som att hon var petad till förmån för Olsson.

Men också Mia dementerade.

Kollade av med Bagarn för säkerhets skull också. Nej, inte han heller (och det hade förvånat mig).

I förmiddags drog jag till med ett riktigt långskott: Kent-Harry Andersson.

Nope, sa han själv.

En person jag bollat det hela med sms:ade mig: ”Lövgren själv???”.

Hade ju varit iskallt av Lövgren då han på min fråga häromdagen svarat att de hade fått sitt förstaval.

När ytterligare en välkänd person i handbolls-Sverige i går kväll sa att han trodde att han visste så började jag leta gemensam nämnare mellan de här två personerna som ”visste”.

Då började en del peka mot Sivertsson.

Ni som läser den här bloggen vet att Sivertsson tidigare dementerat att det skulle vara han. Den 1 oktober sa Lövgren till mig att de var nere på ett namn och förhandlade med honom. Det var bara en formsak till det skulle presenteras.

Jag kollade då av med Sivertsson som sa:

– Jag har inte haft någon kontakt med förbundet.

Då avförde jag honom. För jag litar på folk. Man får fan säga ”inga kommentarer” och inte ljuga i så fall.

I går fick jag höra att han skulle få en roll i landslagsledningen – minst. Trodde först att han skulle bli assisterande och började fundera på om det var en dansk tränare ändå. Sivertsson har ju jobbat många år i Danmark och skulle kanske stå för kontiuniteten då han varit med kring landslaget som positionstränare förra säsongen och dessutom var spelarnas val.

När mycket pekade vidare på Sivertsson som huvudansvarig i går ändå så började jag söka honom igen för att om inte annat kunna avföra honom en gång till.

Men Thomas, som brukar svara, svarade inte när jag sökte honom både i går och i dag.

I eftermiddags tog jag en rövare med en annan källa som borde veta om det var just Sivertsson och fick i stort sett en bekräftelse på att det var han.

Då det inte fanns någon klubb att kolla med om han hade sagt upp sig så slog jag en signal till det handbollsgymnasium han jobbar på och kollade.

Rektorn Mona Ericsson bekräftade inte att Sivertsson sagt upp sig eller tagit ledigt, inte på papperet i varje fall, men sa att han hade fått erbjudandet om att ta över som tränare damlandslaget och lade till:

– Vi är glada för Thomas skull.

När jag pressade henne lite på det här med tjänstledigt eller uppsägning så hänvisade hon lätt stressad allting till Thomas.

Om någon orkat läsa ända hit så var det i stora drag så här det gick till.

Nej, nu lyfter planet från Kastrup mot Färöarna.