Skrev i förra inlägget, det sista inför semestern, att jag började jobba igen den 8 januari.

Ha! Upptäckte sedan att jag har ledigt ytterligare en vecka och börjar först den 14 januari.

Så innan dess blir det inget mer bloggande (tror jag). Mer än det här (tror jag). Skulle ju som sagt gå in och jobba i dag på annandagen men hade inte tänkt blogga nåt utan bara köra en klassisk reporterdag med enbart jobb för papperstidningen. Men det kliar lite för mycket i bloggfingrarna och när det dessutom blev (nästan) ett uppslag elitseriehandboll i tidningen i morgon (torsdag) med den sedan tidigare utlysta listan över de bästa, svenska elitseriespelarna födda 1991 eller senare så kände jag mig i det närmaste tvingade att randa lite här också och tipsa om den där listan.

Det blev en topp-20-lista och ingressen till den lyder så här:

Glöm de namnkunniga hemvändarna, det är de unga framtidsnamnen som är snackisen i årets elitseriehandboll.
Sportbladets Johan Flinck rankar här de 20 bästa elitseriespelarna som är födda 1991 eller senare. Endast svenska spelare ingår i rankningen, där grundkvalitet, framtidspotential, ålder och höstform vägts samman.

Jag ska ge er plats 11-20 också på listan (topp-10 får ni läsa i tidningen eller på nätet i morgon topp-10 och hela listan med knäck på ettan läser ni här):

11. Olle Forsell-Schefvert, 19, Sävehof, mittnia
Totalt orädd niometare och anses vara något mer talangfull än sin storebror.

12. Jonatan Leijonberg, 20, Lugi, mittsexa
Urstark mittsexa och försvarstvåa i serieledarna Lugi.

13. Helge Freiman, 20, Guif, mittnia
Haft en skadefylld höst som gör att han hamnar en bit ner på listan.

14. Viktor Östlund, 20, Skånela, vänsternia
Har betraktats som ett av de stora framtidsnamnen på niometer men varit tämligen ojämn i elitserien.

15. Marcus Dahlin, 21, Alingsås, högernia
Mycket skador i sommar och höst som gjort att han inte kunnat göra sig själv riktig rättvisa.

16. Andreas Flodman, 19, VästeråsIrsta, högersexa
17. Hampus Wanne, 19, Aranäs, vänstersexa
18. Henrik Nordlander, 20, Kristianstad, målvakt
19. Viktor Rhodin, 18, Sävehof, mittsexa
20. Robert Månsson, 20, Malmö, mittnia

***

Det har nu gått nästan en månad sedan Sävehof spelade Champions League. Okej, man har släppt iväg Fredrik Larsson och Eric Forsell-Schefvert och Tobias Albrechtson går skadade. Men jag tycker ändå att Sävehof borde spela bättre och ligga högre upp i tabellen med den truppen och den tränaren.

Var är den där okuvliga vinnarmentaliteten som jag trodde Bagarn Johansson skulle vara en sådan garant för?

Jag twittrade att Sävehof tar guld ändå efter att Fredrik Larsson såldes och jag står fast vid det. Men Sekten är ändå en besvikelse så här långt in på säsongen.

***

Och oavsett vad jag skrev ovan om Sävehof vill förstås inget lag möta dem redan i en kvartsfinal.

Därför: så länge Sävehof slutar femma eller sexa i tabellen gäller det för topplagen i det där getingboet vi har nu att inte sluta fyra, för då lär man ofrånkomligen tvingas möta mästarna.

Fjärdeplatsen kan alltså bli mardrömsplaceringen i årets elitserie. Just nu är det Kristianstad.

***

Jag har ju varit ledig ett tag och bara sporadiskt försökt hänga med i nyhetsflödet. Men har det skrivits att Anton Lindskog i Kristianstad gör landslagsdebut i januari?

Att Larholm är skadad och missar de tre landskamperna han skulle ha spelat?

Att Skövdes Cederholm går in i fyrnationsturneringen?

Det är alltså en hel del byten i de där landslagstrupperna som togs ut strax före jul.

Här har ni förändringarna sammanfattade:

Del 1 = tre träningslandskamper 3-8/1 mot Tyskland och Island.
Del 2 = fyrnationsturnering 10-13/1 med Norge, Tjeckien, Österrike.

Del 1:
Ut: Jonas Larholm (skada). In: Rickard Lönn.
Ut: Johan Sjöstrand (skada). In: Mikael Appelgren.
Del 2:
Ut: Rickard Lönn (till del 1). In: Mattias Thynell.
Ut: Albin Tingsvall (studier/vila). In: Andreas Cederholm.
Ut: Jesper Nielsen (vila). In: Anton Lindskog.

***

Har i kväll försökt läsa i mig lite på vad som skrivits senaste veckan.

Dök då på den här ingressen i Kristianstadsbladet som ju är smått obetalbar.

Vadå ”skakat av skadechocken”? Och Bagarn ”medger exklusivt för Kristianstadsbladet” att man prioriterat Champions League före elitserien?

Ja, jisses.

***

Kim Andersson avstängd i två matcher i danska ligan.

***

Har tidigare skrivit att det på ett sätt (och det är väl det enda sättet i så fall) kanske är lika bra att Sverige inte är med i VM i januari då det hade känts rätt tungt att spela den turneringen utan både Kim Andersson och Marcus Ahlm, med tanke på hur bra de är just nu.

Dessutom hade nog Magnus Jernemyr inte heller kunnat spela VM med sin nacke.

Och vi ska inte glömma Mattias Andersson i detta sammanhang. (Eller det kanske jag inte gjorde heller förra gången jag skrev om det här? Hursomhelst är det värt att nämna igen.) Andersson var nämligen rent överjävlig i kväll när hans Flensburg slog Kiel hemma.

Sedan är jag inte så säker på att Andersson tackat nej till Blågult om ett VM hade stått för dörren.

***

Mer från när jag läst in mig på handbollsskriverierna senaste veckan:

En Martin Wallin, suppleant i Hästös styrelse, går ut i KvP och säger att Hästö ska bli ”världens bästa handbollsklubb”.

Killen måste ju ha dragit i sig några julsnapsar för tidigt och för mycket, eller så har det gangstrats lite redaktionellt på vägen.

Visst ska man ha visioner, men bara för att man lyckats låsa upp Magnus Andersson som tränare för fyra månader kanske man inte ska fly verkligheten så snabbt.

Som jag skrev redan samma dag som Andersson skrev på (och dessutom efter att pratat med honom en lång stund): Magnus är inte kvar i Hästö nästa höst, det kan jag inte tänka mig.

***

Tänk vilka senaste 13 månader man haft som handbollsreporter: dam-VM i Brasilien i december, herr-EM i Serbien i januari, herrarnas OS-kval i april, både damerna och herrarna i OS (silvret!), dam-EM i Serbien i december.

Lägg till ytterligare ett år bakåt och vi kan klämma in damernas EM-silver och herrarnas hemma-VM. Det är rätt hyfsat med tv-exponering och marknadsföringsmöjligheter för vår sport i allmänhet och våra båda landslag i synnerhet.

Nu dröjer det drygt elva månder till det är dags igen: dam-VM i… tamtatatam… Serbien!

***

Mycket framtid i början av det här inlägget.

Avslutar med en tillbakablick i form av en fantastisk bild som cirkulerat på twitter nyligen:

På återseende i januari nån gång (kan kanske bli nåt förhands inför VM, den som lever får se).