Startsida / Inlägg

Klingvall i Bangladesh

av Johan Flinck

Talar visserligen i egen sak, men jag tycker inte att ni ska missa att läsa den långa intervjun med Louise Sand. Som jag skriver i artikeln: man golvas av hennes charm.

Det var alltså Sand som var den sköna liraren som vi tillbringade en förmiddag med häromdagen och som jag nämnde här då. Ni får i samma länk också ett webb-tv-inslag där hon trixar på torget och snackar lite om det hon får lägga ut texten om i den långa intervjun.

Har också dunkat ut två rejäla texter inför matchen i kväll.

I den ena menar Per Johansson att Sverige måste klättra i utvisningsligan och testa gränserna mer för vad domarna tillåter om vi ska ha en chans mot Sverige. Han pratar också om hur Sverige ska slå Serbien, och då snackar han mycket om ett hårdare spel och  hur de ska ”nita” deras ”två drottningar”.

Johansson får medhåll när det gäller utvisningarna av Tina Flognman och Stefan Lövgren är också inne på samma linje. Men han som bestämmer numera, Torbjörn Klingvall, håller inte med. Ja, ni får läsa knäcket så ser ni.

I den andra artikeln berättar jag om lagmötet efter Frankrikematchen (ett helt vanligt lagmöte som de alltid har efter matcherna, inget krismöte alltså). Där förde spelarna fram just att de vill ha ett ”vildare” försvarsspel men också mer adrenalin från Klingvall. Ni läser den här.

Jag ställer frågan (till Flognman) om Sverige tappat lite i aggressivitet med Klingvall, som hellre verkar snacka individuell försvarsteknik och utbilda spelarna i enlighet med alla de kompendium han skrivit. Men Flognman vill inte hålla med om det.

Tycker det är intressant hur mycket retoriken mellan Johansson och Klingvall skiljer sig åt. Känslan har alltid varit att Johansson sagt samma saker till oss i media som han sa i sina brandtal till laget, ni vet ”slakta”, ”nita” och så vidare. Det har förstås varit mumma för oss i mediakåren, inte minst i kvällspressen.

Jag vet ju inte exakt vad Klingvall säger till sina spelare bakom de stängda dörrarna på EM-hotellet men jag tvivlar på att han använder sig av sådana kraftuttryck som Johansson. Och jag hävdar absolut inte att det är fel eller något konstigt med det, framför allt om man inte har det ledarskapet i sig (längre). Det ska väl inte behövas heller på den här nivån – vi snackar EM och spela mot världens bästa lag.

Och kanske är det som Klingvall säger: få utvisningar betyder att man kommer rätt i sin individuella försvarsteknik och inte behöver ta till ojusta metoder.

Men fakta är att vi ser ett mindre aggressivt försvar som inte drar på sig så många utvisningar (läs: inte ligger på gränsen längre) som tidigare (men i den vågskålen ska man förstås också lägga att en spelare som Johanna Wiberg inte är med längre).

Och fakta är att spelarna vill se ett, som de uttrycker själva uttrycker det, vildare försvarsspel och en vildare förbundskapten som visar mer adrenalin. Minns också i början av EM när Linnea Torstenson gärna ville se rakare rör från Klingvall.

De som minns Klingvall som ung tränare kan intyga att han i varje fall haft det inom sig, även om det gick till överdrift då.

Sammantaget: sanningen om vad som är bäst ligger väl någonstans mittemellan, alltså mittemellan Johansson och Klingvall. Kanske kan man få ihop det bästa av de båda ledartyperna.

***

Lövgren gav mig och Pelle Nyström i stort sett rätt i vår teori om att det svaga kantspelet har sin bakgrund i att Klingvall helt enkelt inte kommit dit i sin metodik och speluppbyggnad ännu.

***

Klingvall och hans karriär slutar aldrig att förvåna.

Efter min långa intervju med honom inför EM twittrade signaturen jaxonville99 träffsäkert att Klingvall är handbollens Forrest Gump.

Nu visar det sig att Klingvall varit utbildningsansvarig för handbollen i… Bangladesh! Det var min gamle lagkamrat i Väntorp/Solna, Matte Nyberg, som mejlade och tipsade om detta.

Jag kollade med Klingvall i dag och mycket riktigt:

– Ja, jag var där och jobbade en period 1985. Det var helt förfärliga förhållanden. Jag hade organisationsutveckling, höll träningar och utbildade coacher.

Hade de något landslag?

– Det skulle bildas men det blev aldrig något.

Annars skulle du blivit förbundskapten där?

– Ja, det var meningen.

***

Frågade TV4:s sportchef Hans Pekkari på twitter i går huruvida man hade sänt kvällens match i TV4 (i stället för Sjuan som nu) om det hade blivit seger mot Frankrike.

Pekkari svarade aldrig men jag fick svaret i dag av Lövgren.

Det hade tydligen inte spelat någon roll. Det var bestämt i förväg att om Sverige spelar 20.10 vissa kvällar så sänds matchen i Sjuan. Då ruckar man inte på stora fyrans tablå.

– Men vi hade från förbundets sida förstås helst sett att alla matcher gick i stora fyran, säger Lövgren.