Klingvall gjorde som väntat en klassisk pudel vi dag efter träningen.

Han hade inget annat val och gjorde helt rätt (jag har ju själv en del ganska färska erfarenheter av det där).

Så här löd den.

Klingvall fortsätter hårdnackat hävda att han inte läser media alls och vi får ju tro honom på det då.

Hela journalistkåren på plats minns hur det var under företrädaren Per Johanssons tid och tog upp det i dag med både Klingvall och Lövgren. Som jag tidigare hävdat så har ingen gjort så mycket för damhandbollen i media det senaste decenniet som Per Johansson och nu har vi en förbundskapten som tycker att media är påfrestande (observera nu att jag väljer bort hans kraftuttryck från i går) trots en generellt positiv rapportering från EM.

Men Lövgren fruktade inte att damhandbollen skulle tappa i media på grund av detta. Jag är väl medveten om Per J:s smått unika samarbete med media och menar att det per automatik innebär att damhandbollen tappar medialt när han slutade, oavsett vem som ersatte honom. Där kan Klingvall aldrig svara upp mot sin företrädare.

Men när alla sågar Klingvalls mediehantering i går (tisdag) så ska ni veta att han inte är helt oförstående. Inte i dag i varje fall. Han inser medias värde:

– Det är viktigt för spelarna, media och handbollen. Men man ska inte blanda ihop päron och bananer som jag gjorde, säger Klingvall.

Och han lover att vara lika tillgänglig som tidigare. Det finns heller inga planer på att stänga träningar. Damerna har, om det inte framgått tidigare, haft alla träningar öppna för media till skillnad från herrlandslaget som numera stänger många, ja jag skulle vilja säga majoriteten, av sina träningar.

***

Sägs att Klingvall ska skriva en ny tv-serie: ”Tolka inga tårar utan… att ha  på fötterna”.

***

Rubriken på detta blogginlägg låter säkert som nåt hämtat ur Gäster med gester. Men den har täckning.

Bloggen kan nu berätta att Klingvall faktiskt stått på ”vår” (medias) sida en gång i tiden.

Det är med andra ord handbolls-Sveriges ”Forrest Gump” som gör sig gällande igen.

Vid VM 1982 var Klingvall nämligen expertkommentator bredvid Arne Hegerfors. Egentligen skulle han varit med vid VM men ”snubblade på en kotte”.

Här har ni storyn:

BELGRAD. Torbjörn Klingvall tycker att medias bevakning är påfrestande och att det som skrivs och sägs är ”förfärligt”.
Men för 30 år sedan satt Klingvall faktiskt själv som tv-expert efter att missat VM sedan han  ”snubblat på en kotte”.
– Ingen förstod vad han snackade om, minns Claes Hellgren.

Klingvallgate fick sitt avslut i går sedan förbundskaptenen gjort ”en pudel” och bett om ursäkt till spelarna och förklarat sig för media.
Men han tycker att mediebevakningen varit påfrestande.
– Jag är inte van vid de nya kommunikationssystemen där man tycker och tänker och det kommer olika inspel. Jag får sortera mer, säger Klingvall.
Men faktum är att Klingvall en gång i tiden faktiskt själv satt som expert i media. Han kommenterade herr-VM 1982 tillsammans med Arne Hegerfors.
– Då var det bara hög kompetens, skrattar Klingvall när vi påminner honom om hans mediekarriär.
Hög kompetens i journalistkåren menar du? 
– Haha! Fy fan, nu får man detta emot sig också (skratt). Det var kul.
Var du bara snäll då som expert?
– Du vet, på den tiden tyckte man aldrig något, man vara bara positiv i tv.
TV4:s expert Claes Hellgren stod i det svenska målet i VM 1982 och spelade in matcherna på video och har därför lyssnat på Klingvalls kommenterande i efterhand.
Var han tuff som expert?
– Nej, det var han inte. Han pratade bara om en massa konstiga övergångar hit och dit. Ingen förstod vad han snackade om.
Så han sa inget ”förfärligt”?
– Nej, inte mot oss. Han var ju själv med laget inför VM men snubblade på en kotte och blev inte uttagen.
”Snubblade på en kotte”?!
– Det var på nåt test han snubblade och sedan kunde han inte vara med.
– Jag tror inte ni förstår vilken lirare Klingvall var. Han var bättre än Magnus Andersson på det sättet, men inte lika snabb.
Det sägs att han aldrig var med på några fystester?
– Nej, han och Lennart Ebbinge blev alltid skadade när det var dags för dem, skrattar Hellgren.
Men det var ingen som grät i landslaget efter att han kommenterat?
– Nej, jag grät nog inte en gång då, möjligen när vi åkte på någon tuff förlust där i VM.
Men i så fall grät man över prestationen och inte över vad han sa?
– Ja, det kan man lugnt säga, haha.