Vi stod i lobbyn på spelarhotellet i kväll och jag tryckte av min diktafon.

Sista intervjun var gjord i landslagets kläder. Sista ordet var sagt till media som landslagsspelare.

Tina Flognman trodde nog att jag inte skulle göra något alls. Själv funderade jag i en bråkdel av en sekund på att sträcka fram näven. Men det kändes fattigt efter elva år – så jag gav henne en snabb kram.

Flognman blev nog lite överraskad och kanske var det över gränsen. Men jag menar att sekunden före hade vår relation journalist/spelare just avslutats. Hon ska spela ett halvår till i Frankrike och sedan tar ett annat liv vid hemma i Sverige (mer om det i fredagens tidning), men jag tror inte att jag kommer att göra fler intervjuer med den värmländska glädjespridaren – tyvärr.

Inför herrarnas OS-final i London skrev jag en rätt personlig krönika om Kim Andersson, om min resa med Andersson sedan VM 2003 och hans jakt på en medalj med landslaget. En jävla resa – och jävlig. (Andersson fick för övrigt ingen kram i London utan ett väldigt manligt handslag.)

Jag har varit med på Flognmans hela mästerskapsresa också (även om jag inte varit på plats vid alla tillfällen). Men den resan har inte bjudit på lika många turer som med Kim, inte personliga i varje fall, och den har inte varit lika ”jävlig”. Flognman har inte stått och skällt ut mig i mixade zonen eller ringt och varit ursinnig för nåt jag skrivit. Det känns inte som att hon ens varit nära att tänka tanken på att göra det. Jag har heller inte följt Tina lika tajt som jag gjort med Kim. Men nästan varje år i december har det blivit ett par veckor ”tillsammans” på ett VM eller EM.

Så det blir ingen krönika i tidningen om Tina som det blev om Kim. Det blir några rader här i bloggen i stället. Detta trots att det är en av våra allra största handbollsspelare på damsidan som dragit på sig landslagströjan för sista gången. Tillsammans med Boson, Wiberg, Schefvert och Per J och några till skapade hon den kultur av träning och uppoffring som varit grundbulten i detta damlandslags resa från ribbstolshallarna i gamla östblocket till EM-silver, två raka OS och kontinuerligt deltagande i mästerskapen. Flognman är den sista av dem som kliver av (om Linnea Torstenson till viss del ursäktar). Nu får det här landslaget klara sig utan den länken bakåt till rötterna.

Jag minns den första intervjun jag gjorde med Tina. Det var i Helsingborg inför dam-EM 2002. Jag intervjuade henne tillsammans med Boson, Sara Eriksson och Erika Nilsson. Det handlade om den nya 81-generationen som skulle ta över efter den framgångsrika 70/71-generationen. Ni läser den här.

Per Johansson uttryckte sig ju gärna i rubriker, inte minst när det kom till hur hårt Sverige skulle spela. Ville man ha några spelarcitat i samma anda var det alltid Flognman jag gick till. Mest ”lyckat”, ur ett (kvällstidnings)journalistiskt perspektiv alltså, blev den där kombon inför OS-premiären mot Ungern i Peking 2008.

Då eldade Johansson på om hur brutalt man skulle spela. Det leende landslaget skulle bli det brutala landslaget och alla medel var tillåtna. Ungerns viktigaste spelare, Anita Görbicz, hade en fot som var brännskadad och jag minns hur jag gick bort till Tina i OS-byn och frågade om det var något man skulle utnyttja.

Jodå, lagkapten Flognman levererade:

– Får man chansen så är det klart att man trampar till, så är det ju. Vi har kollat lite extra på henne på gymmet och vet precis var skadan sitter.

Det blev startuppslaget i Sportbladet i den tuffa konkurrensen som råder om utrymmet under ett OS. Jag var nöjd. Ni läser artikeln här.

Och det har hänt några gånger till att jag, när jag behövt ett citat om hur tufft Sverige ska spela, gått bort till Flognman efter en träning eller på en pressträff. Jag har aldrig gått därifrån besviken.

Och aldrig att hon dagen efter kommit och klagat över hur citatet slogs upp i tidningen.

Tack för det, Tina!

Och tack för de här åren! Det har varit ett sant nöje och det har inte alltid handlat om brutalt försvarsspel.

***

Flognman är inte den enda i landslaget som gör sitt sista mästerskap. Det gör med största sannolikhet den färgstarka materialaren Carina Norberg, som är en annan glädjespelare, också. Jag hade inte hört det tidigare när Carina berättade det för mig på spelarhotellet i kväll sedan spelarna sjungit Chicagos gamla ”If you leave me now” för Flognman.

***

Torbjörn Klingvall bekräftade för övrigt kotten-storyn i dag. Jag var ju tvungen att kolla om den verkligen stämde.

Jodå, han trampade snett på en kotte när han var ute och sprang i Lill-Janskogen vid GIH i Stockholm inför VM 1982. Han bröt nåt ben i foten.

– Det hade gått av två gånger tidigare och nu blev det operation. Det var ju lite pinsamt!

***

Klingvall kör för övrigt en charmoffensiv mot media nu.

När han i dag berättat att han tar landslaget till Sydkorea på läger i vår för att träna upp snabbheten utbrast han:

– Ni får gärna hänga på! Det är en bra resa.

Och när vi frågade honom om varför han inte bytte in Flognman sista minuterna i varje fall, då det av allt att döma var hennes sista landskamp svarade Klingvall:

– När ni tar upp det så ångrar jag mig.

Men medieoffensiven hade också sitt pris i kväll. När vi stod och pratade med Klingvall kom Grinndahl på TV4 och hämtade honom i mixade zonen.

– Vart ska jag nu, undrade Klingvall förbryllat när han föstes i väg.

– Till studion, svarade Grinndahl.

– Oj oj, svarade Klingvall och lommade med.

Men hans första besök i TV4-studion under EM blev en dyrbar historia för det innebar att han missade den officiella presskonferensen. Och när Lövgren missade att skicka dit Sivertsson i stället hotas Sverige nu av böter från europeiska handbollsförbundet.

Nej, Klingvall har haft det tufft med media den här veckan. Men det blir säkert bättre.

***

I fredagens tidning har jag satt slutbetyg med kommentarer på alla svenska EM-spelare:

Cecilia Grubbström ++
Alldeles för ojämn men det blev bättre i slutet.
Maria Olsson ++
Inhoppare som gjorde det helt okej. Dock inget framtidsnamn.
————————————-
Jessica Helleberg ++
Insatsen i går lyfter upp henne till godkänt.
Louise Sand ++
Tre mål på tre skott på tre matcher men sen blev det tuffare.
Jamina Roberts ++
Vi trodde hon skulle få spela mer efter de inledande matcherna.
Linnea Torstenson +++
Ojämn men också hårt uppvaktad. Klev fram när det behövdes, förutom mot Frankrike.
Johanna Westberg ++
Kan bli en viktig spelare i Blågult i framtiden, både framåt och bakåt.
Isabelle Gulldén ++++
Sveriges klart bästa spelare i EM.
Johanna Ahlm +++
Såg mot Danmark till att på egen hand fixa så att Sveriges EM levde andra veckan – värt ett extra plus.
Sabina Jacobsen ++
Hade det svårt som högernia och inte lika bra bakåt som vi hade hoppats.
Angelica Wallén +
Startade premiären men fick sen knappt fler chanser.
Hanna Fogelström ++
Hennes lysande match i går lyfter upp henne till godkänt totalt.
Emma Hawia ++
Fick mycket förtroende för att vara debutant. Gjorde det okej.
Ulrika Ågren +++
Bitvis världsklass framåt men måste bli säkrare bakåt.
Tina Flognman ++
Hade helt klart en biroll som tredjeval på linjen (och som trea bakåt).
Linn Blohm +++
Ledartyp som kommer att bli väldigt viktig i landslaget framöver.

Vad får den totala svenska insatsen för betyg då? Jag svajar någonstans mellan en tvåa (godkänt) och trea (bra). Det innebär väl klart godkänt då i varje fall.

***

Katarina Tomasevics uppvisning i Serbiens mål de sista minuterna i semifinalen mot Frankrike var bland det värsta jag sett. Serbien hade 18-17 när Frankrike först drog en straff i ribban (och in, visar bilderna efteråt men målet godkändes aldrig) och sedan hade två soprena frilägen på kontring som Tomasevic räddade. Makalöst! Och just före straffen hade hon flera frilägesräddningar på sexmetersavslut.

Därmed tog hon Serbien till EM-semifinal.

Rätt övertygad om att Per Johansson är den som har bäst koll på semifinallagen så jag bad honom tippa semifinalerna och finalen.

Så här lyder profetiorna:

Serbien-Montenegro 21-20
”En våt dröm för att handbollsälskare. Jag är grymt imponerad av Serbien som spelar med ett magiskt hjärta och ’blöta’, alltså avslappnade och tekniska, handleder. Montenegro spelar fulast och effektivast försvarsspel i världen. Två drottningar i varje lag mot varandra: Serbiens Damjanovic/Lekic och Montenegros Bulatovic/Knezevic.”

Norge-Ungern 29-23
”Min personliga favorit Anita Görbiczs stora chans att bryta Norges dominans. Handbollsfeber i Ungern, som suktat länge efter en framgång. Norge blåser dock Ungern av banan.”

Final: Norge-Serbien 23-19

***

Rätt övertygad om att Magnus Andersson lämnar Hästö efter säsongen. Tror till och med att han redan nu har något kontrakt som är mer eller mindre klart från nästa säsong.

***

Angelica Wallén har för övrigt utsetts till EM:s snyggaste spelare i en läsaromröstning i den serbiska sporttidningen Mozzart Sport. Men det är ju förstås inget jag borde skriva om med tanke på det raseri som utbröt på sina håll för att jag i en artikel tidigare under EM berättade att Frankrikes målvakt utsetts till världens sexigaste idrottskvinna.

Men Wallén var i varje fall glad över denna ”utmärkelse”, tyckte att det var lite plåster på såren för ett EM som knappast varit hennes och plåtades likt en fotomodell i lobbyn på spelarhotellet i kväll just innan vi klev in där.

Jaha, nu blev det visst några rader om det ändå. Sätter punkt där då.

***

Sveriges EM är slut.

Flognmans landslagskarriär är slut.

Och bloggandet för i år är slut.

Klockan är två på natten här i Belgrad och om tre timmar ringer väckarklockan för hemfärd.

Detta EM har inte varit alls lika slitsamt som till exempel OS eller herrarnas hemma-VM i fjol. Men det har varit ett jäkla bloggande och twittrande. Jag är trött på min egen röst, på mina egna bokstäver. Och jag kan knappt föreställa mig vad ni måste vara då.

När jag landar hemma i Sverige i morgon är det semester som gäller. Inte bara bloggsemester utan riktig semester. Trots att det återstår tre dagar på EM. Jag tar ledigt nu fram till den 8 januari med undantag för en enda dag – annandag jul då det är full omgång i elitserien och jag gör en avstickare från semestern. Men då gör jag det som vanlig, hederlig kvällstidningsreporter. Inte som bloggare och/eller twittrare.

Jag bevakar alltså inte herrarnas landskamper i början av januari och jag får se när bloggen drar i gång igen. Sverige är ju inte med i VM men det är uppehåll i elitserien ändå nästan hela januari. Kanske får bloggen vila ända tills elitserien återupptas den 30 januari.

Tack för att ni hängde med och läste!

På återseende!