Straffläggningar, Rimbo, gastkramningar, slutspel… ja, det finns mycket häftigt och kul att skriva om i svensk handboll nu.

Men jag väljer att ägna långfredagens, denna sorgens dags, blogginlägg åt en stor spelares karriär som olyckligt tog slut i går.

Sebastian Seifert, 34, landade så illa på sin axel mot Drott hemma i Österportshallen att den gick ur led.

Läste i YA att han sa i går att karriären är över. I mina ögon en fin karriär. Visst har det varit en skandalfylla i landslaget, ett överfall på Stenbäcken (han var inte glad på mig efter att jag skrivit och tyckt till om den, Seifert), bara två (tunga) mästerskap och YIF lyfte aldrig riktigt när han kom tillbaka.

Men Seifert var med under Koldings (förra) storhetsperiod med fem ligaguld, totalt nio titlar och semifinal i Champions League, hans passningar har varit handbolls-Sveriges kanske bästa och mest precisa och han hade oturen att vara som bäst när landslaget var som sämst (mitten av 00-talet).

Han ska vara nöjd, ”Sibbe”.

Jag ringde upp honom för att kolla om karriären verkligen är över.

Se det som en hyllning även om det är en intervju.

– Jo, det stämmer. Det är slut nu, säger Seifert.

– Jag skulle lagt av efter säsongen ändå men det var ju inte så här jag ville att det skulle sluta. Det är tråkigt. Jag var riktigt sugen på att spela det här slutspelet.

När bestämdes det att du skulle lägga av? Jag hörde att det diskuterades ett nytt kontrakt?

– Skulle jag fortsatt ett år till skulle jag gjort det under lite andra premisser. Kroppen är sliten, det blir tyngre och tyngre att komma tillbaka från skador och motivationen tryter. Jag ville byta ut ett par pass mot rehabträning.

– Men YIF ville satsa på yngre. Nu blev det en blandning (min anm: om vems beslut det egentligen var, om jag förstod Seifert rätt). Jag tror att det hade varit svårt att för mig att ta det beslutet själv, det hade liksom blivit ”jag kan köra på ett år till”.

Hur följer du resten av slutspelet?

– Jag åker med laget som vanligt, höll jag på att säga. Jag försöker stötta laget och ska hjälpa till på bänken med det jag kan bidra med.

Vad händer sen då? Vad ska du hitta på?

– Jag börjar jobba inom familjens hotellverksamhet. Vi har ett spahotell på gamla regementet, ett vandrarhem nere vid stranden och så köpte vi ett litet hotell inne i stan alldeles nyligen. I sommar blir det nog att jag hjälper till mest på vandrarhemmet med receptionen, stå i baren och jobba i restaurangen. Det blir allsidigt.

– Sedan blir det kanske lite handboll också.

Tränare?

– Så småningom, absolut! Jag får väl gå några kurser först.

Höjdpunkten respektive tyngsta ögonblicket i karriären?

– Tyngsta är nog nu. Korsbandsskadan 2005 när jag var i Kolding och det flöt på bra var också tung. Höjdpunkt… första mästerskapet med Kolding 2001 var stort och landslagsdebuten förstås. Det är svårt att välja.

När debuterade du i landslaget?

– Januari 1999.

Jag har alltid hyllat dig för att ha elitseriens, ja kanske hela handbolls-Sveriges, bästa och mest precisa passningar. Jag har nog aldrig sett dig kasta bort en passning. Vad var hemligheten?

– Klart att jag kastat bort passningar! Annars handlar det mycket om träning och samspel med lagkamraterna. Efter att spelat länge med någon behövde man inte ens titta åt det hållet när man passade. Sedan har jag alltid försökt sätta mig i situationer med många valmöjligheter och min styrka har nog varit att göra rätt val där. Sedan måste man inte alltid få kontakt med motståndaren innan man släpper bollen vidare.

Jag tycker att man nästan alltid hör tvärtom – sök upp motståndaren, dra på dig två gubbar och när du får smällen släpper du bollen vidare?

– Dra på dig två gubbar kan du göra utan att få kontakt. Det kanske låter konstigt. Men det har väl varit min grej – att släppa bollen vid rätt tillfälle utan att själv få en smäll. Det är något jag tycker att man borde träna mer på.

Ge dig ut och lär ut det!

– Precis! Vi får se vad som händer.

Till sist: hur tror du att det går i slutspelet?

– Jag är helt övertygad om att vi tar Drott nu, 3-1 i matcher. Ohlander har bestämt sig för att spika igen buren, Jim är riktigt bra och vi har ett bra försvarsspel. Sedan tror jag Sävehof tar Guif i två raka nu och Lugi slår förstås ut Hammarby. Och jag tror att Alingsås skräller mot Kristianstad.

Sedan får vi se om Lugi vågar välja er då?

– Ja, men först är det Drott som gäller för oss.

Vi hörs säkert framöver – men tack för de här åren!

– Ja, tack själv!