Det blev en del skrivet i kväll för att ”bara” vara en EM-kvalmatch.

Jag började med att randa ner en snabbtyckare på tåget hem som lades ut direkt på nätet. Ni som föredrar att få all er konsumtion av Sportbladets handbollsrapporterande här i bloggen så har ni den här:

MALMÖ. Tack för presenterna, Blågult!
Det är dags att bockas av önskelistan men jag kan redan nu säga att jag är väldigt, väldigt nöjd.

I dagens tidning hade jag en önskelista pöver vad jag ville se i EM-kvalet mot Polen i kväll.
I korta drag löd den så här:
* Att Kim Andersson får sådan smak på landslagsspel att han fortsätter i varje fall över EM nästa år.
* Att Patrik Fahlgren klarar dirigentrollen också i en tävlingsmatch mot en stornation.
* Att Sverige spelar lite som… som… Rimbo. Jo, faktiskt. Alltså med fart, tryck och mod.
* Att Jesper Nielsen visar att det finns ett liv för ett världsklassmittblock också efter Magnus Jernemyr.
* Att Sverige reder ut en polsk punkt på Kim Andersson.
* Att Markus Olsson visar, under de minuter han får, att han håller framåt på den här nivån.
* Sedan får gärna Jim ”Gud” Gottfridsson gå lite på vatten också.
Jag kan avslöja att jag faktiskt hade ytterligare en önskan som jag fick stryka för att få till en snärtig ingress:
* Att Johan Sjöstrand fortsätter vara ett spöke för polackerna.
Låt mig säga att hade det varit min födelsedag hade jag varit förbaskat nöjd efter presentöppningen.
Vi bockar av önskningarna en efter en:
* Kim Andersson var visserligen rätt återhållsam efteråt men det är klart att han måste ha fått smak för det här med landslaget.
Och vi andra fick ju verkligen smak för Kim i landslaget: Inspelen! Skotten! Försvarsspelet! Bäst när det gällde!
Detta trots att Kim spelade med en sönderskjuten axel.
– Jag drog sönder den på träningen i måndags och har inte tränat handboll sedan dess, avslöjade han efteråt.
I TV4 i går hävdade Andersson att han i Kif Köpenhamn tränade som en division fyra-spelare med två gemensamma träningar i veckan.
Det verkar funka det också, sa jag till Kim efter hans uppvisning.
– Ja, det här ger väl alla division fyra-spelare en boost och visar att även de kan spela i landslaget, log Kim.
* Patrik Fahlgren klarade definitivt dirigentrollen också i en tävlingsmatch mot en stornation. Han var väldigt glad efteråt och berättade om frustrationen han känt för att han tidigare inte fått ut i landslaget vad han presterat i klubblaget.
– Jag har nog varit rädd för att misslyckas, sa Fahlgren.
Med förtroende från förbundskaptenerna att vara förstavalet och omgiven av Jonas Larholm och Kim Andersson, som han gjorde tre säsonger med i Sävehof i början av 2000-talet, under stora delar av matchen kände Fahlgren sig trygg.
* Rimbospelet fick vi kanske inte se så väldigt mycket av trots att 5-1-försvaret borgade för det. I varje fall inte Rimbospelet i form av kontringar. De kunde ha varit några fler. Men Sverige kom i gång direkt i matchen och vinner man så här klart mot Polen ska man inte gnälla över några uteblivna snabba omställningar.
* Johan Sjöstrand fortsätter storspela mot polackerna och det är viktigt inför söndagens match i Gdansk.
* Jesper Nielsen som Magnus Jernemyrs efterträdare i mittblocket fick vi aldrig se då Olsson & Lindgren valde att köra med ett 5-1-försvar hela matchen, ett briljant sådant för övrigt. Så den önskningen hade inte en chans att uppfyllas.
* Samma sak med punkten på Andersson eftersom polackerna, konstigt nog, aldrig försökte ens.
* Den enda önskningen som gavs möjligheten men inte infriades var den om Markus Olssons anfallsspel på den här nivån. Olsson fick några minuter men hade ingen lycka alls när motståndarna var större, starkare och skickligare än dem han är van vid från elitserien.
* Sedan promenerade knappast Jim Gottfridsson på vatten denna kväll. Men det hade varit en bonus. Och jag tycker att Gottfridsson ändå var okej.
Då var önskelistan avbockad.
Men jag bjöds på några bonuspresenter också:
* Ett fantastiskt 5-1-försvar. Vi brukar säga att vårt 6-0-försvar, framför allt mittblocket, håller världsklass. Kan det offensiva försvaret, med Tobias Karlsson och Jonas Källman som nyckelspelare, hålla den här nivån i fortsättningen så har vi definitivt två olika försvar i världsklass. Men då får förstås inte Källman lägga av i Blågult.
* Andreas Nilssons linjespel! Polackerna rev sönder två av hans tröjor och slet av honom ryggskyddet två gånger om. Men inget kunde stoppa sjumålsskytten i går.
Nilsson må mest nöta bänk i Hamburg men uppenbarligen har det räckt att träna med världsstjärnorna och studera dem på nära håll för att ta det stora steg i sin utveckling som han har gjort.
Och faktum är att bara halva EM-kvalet mot Polen är spelat. Så det finns möjligheter för resten av mina önskningar att slå in på söndag i Gdansk.
Ser fram emot det.

***

Plusbetygen brukar ju också vara lästa.

Här är kvällens, med en jäkla spridning från en etta (för hård heller?) till tre femmor (för snällt?):

Johan Sjöstrand ++++
Jonas Källman ++++
Fredrik Petersen ++
Jonas Larholm +++
Markus Olsson +
Jim Gottfridsson ++
Patrik Fahlgren ++++
Kim Andersson +++++
Johan Jakobsson ++
Niclas Ekberg +++
Andreas Nilsson +++++
Tobias Karlsson +++++

***

Sedan skrev jag ett knäck på Andreas Nilsson på temat om han kan bli vår näste linjespelare i världsklass och föra en 25-årig svensk tradition (Carlén – Wislander – Ahlm) vidare.

Jo, jag vet också att Nilsson har en mycket lång väg dit och ska han över huvud taget närma sig dem så snackar vi bara offensivt. Jag kan inte se Nilsson växa ut till en stor försvarsspelare. Hans företrädare var ju några av världens bästa tvåvägsspelare.

Här har ni den artikeln:

MALMÖ. Per Carlén, Magnus Wislander, Marcus Ahlm…
Blir Andreas Nilsson Sveriges nästa linjespelare i världsklass?
– Klart man vill upp på deras nivå, säger Nilsson efter sitt livs bästa landskamp.

Sverige har en drygt 25-årig, obruten svit av linjespelare i absolut världsklass.
Först var det Per Carlén, sedan Magnus Wislander och det senaste decenniet Marcus Ahlm.
Den sistnämnde, som inte spelat i landslaget på fem år, meddelade i veckan officiellt att han lägger av med handbollen helt efter säsongen och satsar på en civil karriär med basen i Malmö.
Kan Andreas Nilsson föra den stolta traditionen vidare?
Ja, fortsätter han spela som mot Polen i EM-kvalet i kväll så finns förutsättningarna.
Polackerna rev sönder två av hans tröjor och slet av hans ryggskydd två gånger innan matchen var 25 minuter gammal.
Men inget kunde stoppa 22-åringen denna kväll i Malmö Arena: sju mål totalt plus några fixade straffar och tvåminutare.
– Helt klart den bästa landskampen jag har gjort. Och härligt att göra den här hemma i Skåne, det här är ju lite av min hemstad, säger Trelleborgsfödde Nilsson.
Bakom de flesta inspelen låg comebackande Kim Andersson.
Och Andersson fortsätter skicka passningar till Nilsson efter matchen, via media.
– Får man bara rätt bollar kan min mor också göra mål från linjen, säger Andersson med ett garv.
– Nej, men alla gör det bra i dag.
Just Nilsson njöt kanske lite extra av att Kim var tillbaka i landslagströjan.
– Vi har alltid haft bra samarbete men i dag blir det kanske lite fler luckor. Kim har en fantastisk speluppfattning samtidigt som han är livsfarlig själv, säger Nilsson.
Bakom Nilssons fina utveckling efter OS ligger flytten till Hamburg från Skövde – trots att han där mest är bänkad till förmån för kroatiske världsstjärnan Igor Vori.
– Klart det är tråkigt att inte få spela. Men jag får känna på det här spelet varje dag på match och träning. Det har gett mig otroligt mycket, säger Nilsson.
Och man kan ju ha sämre läromästare i ett klubblag än Vori och de andra rutinerade världsstjärnorna i Hamburg.
– Jag lär mig något varje dag.
Du ångrar alltså inte flytten?
– Nej, för då kanske jag inte hade stått här. Men jag hoppas att de sett matchen i dag där nere (skratt).
Har du varit nära att bli utlånad?
– Nej, inte vad jag vet själv.
Och till hösten försvinner Vori till Paris SG. Han ersätts med danske landslagsspelaren Henrik Toft Hansen.
Då tror Nilsson på mer speltid.
– Jag tror vi kan ha en bra konkurrens och ett fint samarbete, vi är ju båda skandinaver.
Tillbaka till frågan om Nilsson kan föra stafettpinnen vidare som svensk linjespelare i världsklass, i varje fall offensivt. Företrädarna var ju också giganter i försvaret och där har Nilsson en bra bit kvar till hög internationell klass.
– Vi har en jävla fin tradition och det är klart att man vill upp på deras nivå. Men det är inte det lättaste, säger Nilsson.

***

Kim Andersson avslöjade efteråt att han spelade skadad. Det har nog inte undgått någon som läst någon rad på nätet efter matchen.

I fredagens tidning berättar jag hur spel på söndag för Kim ska räddas. Då dammar vi, och det medicinska teamet, av… tam-ta-ta-tam skräcknålen!

MALMÖ. Kim Andersson gjorde landslagscomeback med ”sönderskjuten axel”.
Nu ska skräcknålen rädda spel mot Polen på söndag.
– Det gör jävligt ont, säger Andersson.

Kim Andersson gjorde bejublad comeback i landslaget i EM-kvalsegern mot Polen: fyra mål från niometer, massor av assists och fint försvarsspel.
Efteråt avslöjade han att han spelade skadad.
– Jag sköt sönder axeln på träningen i måndags när jag sköt lite okontrollerat. Jävla skit att få det just nu, säger Andersson.
I går förvärrades skadan och nu ska mirakelnålen rädda spel mot Polen i Gdansk på söndag för Kim. Det handlar om den sex centimeter långa nålen som landslagets sjukgymnaster använt många gånger som ”triggerpunktsakupunktur”.
– Jag har redan tagit den ett par gånger. Nu ska vi får styr på det innan vi åker till Polen, säger Kim.
Nålen sticks ett tiotal gånger under ett par minuter där det gör ont.
– Det gör jävligt ont, men det är bara att bita ihop.

***

Jag skrev ju om den här nålen redan under hemma-VM 2011.

Då hade vi Jimmy Wixtröms bild på nålen på förstasidan. Minns ni?

 

***

Innan jag började på den här bloggen skrev jag också ett knäck med och om Jonas Källman, som hade en hel del intressant att berätta. Men det går i fredagens tidning, så det får vänta lite här hörni.

***

Som ni såg rev polackerna sönder Andreas Nilssons två gånger om. Varje gång kom Nilsson tillbaka in i matchen med en ny tröja. Jag satt och funderade lite under matchen på om landslaget verkligen har tre uppsättningar likadana tröjor.

Legendariske materialaren ”Bosse Brandman” Nilsson berättade efteråt att så förstås inte var fallet utan att de bara har två av varje. När Andy Nilsson drog på sin ”tredje” tröja så var det i själva verket den första som hade tejpats ihop på insidan.

Jag frågade Andy Nilsson om kvaliteten på tröjorna.

– Det måste vara ruskigt dålig kvalitet.

Jaha du, nu får du nog inget personligt reklamkontrakt med Adidas?

– Nej, det kanske jag inte får, haha.

***

Under mina första år i det här yrket bandade jag nästan aldrig intervjuerna utan bara antecknade. Sedan många år är det precis tvärtom. Jag springer bara runt med bandaren och har inte ens blocket framme längre.

Insåg när jag stegade fram till Fahlgren att det måste varit väldigt många år sedan jag intervjuade honom face-to-face eftersom han kläckte ur sig:

– Va?! Bandar du?

***

Vad har Ola Lindgren för otalt med Sävehof tro?

I en fråga till honom i kväll nämnde jag nämligen att de körde mycket med ”Sävehof-linen” på niometer (Larholm-Fahlgren-Andersson).

– Kim Andersson är väl Ystad får jag hoppas. Det därifrån han lärt sig och kommit, högg Lindgren.

Men det var väl i Sävehof han blev en elitspelare?

– Han var väl j-landslagsspelare när han var i Ystad? Ja, det där kan man ju tvista om, sa Lindgren.

Sedan brydde vi oss inte om att tvista om det där utan gick vidare.

Jag kollade med Fahlgren hur mycket han spelade med Kim och Larholm i Sävehof. Det visade sig vara tre år, tills Andersson drog till Kiel 2005.

Tre år – för mig blir det i varje fall då en ”Sävehof-line”.

***

Missa inte Kristianstadsbladets pågående artikelserie om proffsligan. Ni hittar den via här.

Oj, vad det gläder mig med en sådan ambitiös granskning. Vi behöver mer sånt!

***

Jag skriver inte om allting hela tiden här i bloggen och behöver ibland ta en paus, garanterat alltid när någon tycker att det är helt fel val av tillfälle.

Jag kan till exempel inte garantera att det blir något här efter matchen mot Polen på söndag.

Men på SVT:s blogg är man trots allt fem skribenter. Ändå inte en rad ännu om Polenmatchen. Jag hoppas verkligen inte det har att göra med att matchen gick på TV4…