Mycket snack om domarna nu.

Magnus Grahn var ju ute och svingade på sportbladet.se i går.

Väljer då att publicera det öppna brev till domarkommittén som Åke Löfvenius, skickade mig i lördags. Det här är ingen debatt- eller insändarsida och jag har förstås ett ansvar när jag väljer att göra ett undantag och publicera detta på min blogg. Men det som ger tyngd åt ”insändaren” är att Löfvenius är före detta elit- och IHF-domare.

Hans öppna brev med tillägg:

Öppet brev till SHF:s domarkommitté.

Vart är handbollen på väg?

Efter att ha följt handbollen och utvecklingen under många år känner jag mig tvungen att ställa frågan till SHF:s domarkommitté……..

Hur tänker Ni och vart är Ni på väg?

Det finns en regelbok som klart och tydligt talar om hur handbollen skall spelas och bedömas. I dag vill jag påstå att vad gäller kroppskontakter och fysiskt spel följer man på intet sätt reglerna i matcher av elitkaraktär. Brutalt spel är legio i de flesta matcher och borde bedömas enligt reglerna för att få en nivå som gagnar spelare, ledare och åskådare. I många matcher blir det många och ibland långa spelavbrott då spelare ligger kvar på spelplanen efter hårda tacklingar eller brutalt spel. Detta ganar ingen, speciellt inte de skadade spelare som ibland blir konvalescenter i stället för att kunna medverka aktivt i sina föreningar.

Väl medveten om att regelkunskap inte står högst på listan för spelare och ledare vilket ofta hörs till spelarna vid spelavbrott som, ”Ni måste smälla på bättre”. Just denna typ av kommentarer hörs inte heller så sällan från expertkommentatorer vid TV sändningar.

Att inte heller berörd media är speciellt bevandrade i regelkunskap gör att intresserade åskådare via TV sändningar ofta får en felaktig bild av hur handbollen borde spelas och vad som är tillåtet. Det är beklämmande att höra referenter som med sina kommentarer ger en fullständigt felaktig bild av bedömningar eller hur domslutet borde varit. Det i sin tur gör att åskådare tror att handbollen är en kraftsport där tacklingar och brutalt spel är tillåtet.

I min värld skall snabbt och tekniskt spel prioriteras i stället för att som nu där spelare med fysisk okontrollerad kraft och starka armar prioriteras, en utveckling som på intet sätt är acceptabel eller främjar handbollens utveckling. Handbollen är en sport där spelare inte är utrustade för tacklingar vilket gör att handbollsdomarna måste sätta ner foten från början i matcherna. Om regelboken används på ett smidigt och förnuftigt sätt (sunt förnuft) och domarna från början av matcherna lägger en nivå som gör att spelare och ledare vet vad som gäller vilket i sin tur också ger domarna betydligt mer lättdömda matcher. Det är av stor vikt att spelarna och ledarna kan lita på och ha förtroende för domarna.

Jag citerar ur regelboken…

Det är tillåtet;

”b) att använda böjda armar för att skapa kroppskontakt med en motståndare och att på detta sätt kontrollera och följa spelaren;

c) att i en kamp om positioner använda sin överkropp (från nacken till och med ”rumpan”) för att spärra motståndaren;”

Bifogar även ett längre utdrag ur regelboken för att belysa det rätta i mina påståenden.

Alingsås 2013-04-13

Åke Löfvenius

f.d. Elit & IHF domare

Bifogat ur regelboken:

Utvisning

Ojustheter som kräver en personlig bestraffning enligt

Reglerna 8:3 – 8:5

Ojustheter där agerandet är huvudsakligen eller uteslutande inriktat på motståndarens kropp måste leda till en personlig bestraffning. Detta betyder att, utöver ett frikast eller ett straffkast,

skall regelbrottet minst bestraffas progressivt. Detta börjar med en varning (16:1), sedan med utvisning (16:3b) och därefter diskvalifikation (16:6d)

För bedömningen av vilka personliga bestraffningar som är lämpliga för specifika ojustheter gäller följande beslutskriterier;

dessa kriterier är avsedda att användas i kombinationer lämpliga för varje situation:

a) positionen för spelaren som begår ojustheten (framifrån, från sidan, eller bakifrån);

b) kroppsdelen mot vilken det regelvidriga agerandet riktas

(kroppen, skottarmen, benen, huvud/nacke/hals);

c) kraften i det regelvidriga agerandet (kraften i den regelvidriga kroppskontakten, och/eller en ojusthet där motståndaren är i full rörelse);

d) resultatet av det regelvidriga agerandet:

* påverka kropps- och bollkontroll;

* reducera eller förhindra förmågan till att röra sig;

8:4

För vissa ojustheter är bestraffningen en direkt utvisning detta även om spelaren inte har fått en varning tidigare. Detta gäller särskilt för sådana ojustheter där den skyldige spelaren bortser från faran för sin motspelare (se även 8:5 och 8:6)

Med hänvisning till beslutskriterierna under 8:3 kan sådana

ojustheter till exempel vara:

a)ojustheter som är begångna med stor kraft eller mot en motspelare som löper snabbt;

b) hålla fast en motståndare för en längre tid eller att dra ner denne; ojustheter mot huvudet, halsen eller nacken;

d) hårt slag mot kroppen eller kastarmen;

e) försök att få motståndaren att förlora kroppskontrollen (till exempel ta tag i ben/fot hos en motståndare som hoppar; se även 8:5a);

f) springa eller hoppa in i en motståndare med hög fart.

Ojustheter som kräver en diskvalifikation

8:5 En spelare som attackerar en motståndare på ett sätt som är farligt för dennes hälsa skall diskvalificeras (16:6a). Den särskilda faran för motståndarens hälsa kommer av den stora kraften i ojustheten eller i det faktum att motståndaren är helt oförberedd på regelbrottet och därför inte kan skydda sig själv (se regel 8:5 kommentarer).

I tillägg till kriterierna i 8:3 och 8:4 skall även följande beslutskriterier gälla:

a) den faktiska förlusten av kroppskontroll under löpning, hoppande eller i skottförsök

b)ett särskilt aggressivt agerande mot en del av motståndarens kropp, särskilt mot ansiktet, hals eller nacke (kraften i kroppskontakten);

c)den hänsynslöshet som demonstreras av den skyldige spelaren när ojustheten begås

IHF:s kommentar

Även en ojusthet med en mycket liten fysisk kontakt kan bli mycket farlig och leda till en allvarlig skada. Detta om ojustheten är begången i ett moment när spelaren hoppar i luften eller löper och därför är oförmögen att skydda sig själv.

I denna typ av situation är det faran för motståndaren och inte kraften i kroppskontakten som är grunden för bedömningen om en diskvalifikation krävs.