Dags återuppta kvartsfinalerna i kväll och en välmatad sida handboll i dagens tidning.

Men den handlar faktiskt inte om slutspelet. Jag har i stället tillåtit mig att lämna slutspelsämnet och i stället skriva om Per Johanssons attack (japp, kvällstidningsord men det passar bra i sammanhanget) mot bland andra Ljubomir Vranjes och Martin Frändesjö.

Det är i en gästkrönika i tidningen Match som Johansson går till storms mot de som nedvärderar den svenska modellen att utbilda spelare. Och då numret med Johanssons krönika släpps i dag så publicerar jag artikeln just  idag, trots kvartsfinalerna.

Ni läser artiklen här!

Jag har snackat med både Johansson och Vranjes och den sistnämnde har också fått läsa hela krönikan för att kunna besvara kritiken.

Nu blir det ju hårda ord i rubrik, polariserande och fokus på stora namn som Vranjes och Frändesjö, men det är priset ”vi” (eller kanske snarare Johansson) får betala för att det ska bli en helsida i tidningen och för att locka till läsning.

Jag vet också nu att Johansson tycker att det blev för hårdvinklat och att han inte var ute efter Vranjes och Frändesjö personligen. Han nämner visserligen inte Frändesjö med namn i sin krönika men någon annan som drivit fram ett skottprojekt, som alltså nämns i krönikan, i Sverige har i varje fall inte jag hört talas om. Och det skulle bara bli konstigt att låtsas om något annat.

Men min tanke med artikeln är att vi ska se bortom polariseringen och namnen och – äntligen – få igång en ordentlig, saklig debatt i svensk handboll. Bortanför småtjafs på twitter.

Vad tycker ni där ute i handbolls-Sverige? Vem har rätt? Johansson eller de andra? Ska vi satsa på ”individuell teknik” och ”förbjuda kombinationer”, som Vranjes förespråkar, eller ska fokus ligga på det vi redan är bra på: det Johansson kallar ”kollektiv teknik”, alltså samarbete?

Är den individuella tekniken i Sverige bland de sämsta i Europa, som Vranjes hävdar?

Jag har tyvärr inte tillåtelse att publicera hela Johanssons krönika. Jag bad om att få göra det här i bloggen för att göra det lättare för er läsare att få hela bilden och kunna debatten vidare, men det var tvärstopp från Match. Ni som inte får den hem i brevlådan på fredag får väl ge er ut närmaste Stadium-handlare och hämta ert exemplar, som (om jag förstått det rätt) ska ligga ute från och med i dag.

Men här är i varje fall det utdrag som publiceras tillsammans med artikeln i dag:

”För mig är det kristallklart att den svenska modellen fungerar alldeles ypperligt. Men det är många som vill göra den bilden grumlig genom att gapa om att Sverige ligger hästlängder efter andra länder.
Min känsla är att det är för lätt att sprida den typen av falska sanningar i handbolls-Sverige utan att behöva ta ansvar för det.
Ljubomir Vranjes kastar ur sig att vi borde förbjuda kombinationer för att bli mer individuellt skickliga. Ingen säger emot. Någon annan säger att vi skjuter för dåligt och startar ett skottprojekt. Ingen säger emot. En tredje säger att vi ska spela rugby på träningarna eftersom Frankrike gör det. Ingen säger emot.
Min uppfattning är att de som skriker högst saknar de tusentals timmar i tränaryrket som krävs för att bedöma många saker. Jag ser inte heller att dessa personer tar ansvar för att föra svensk handboll framåt.
Jag är orolig för att vi någonstans glömmer att handboll är en enkel och stenhård arbetarsport där Sverige är världsledande på många plan.
/…/
Om du frågar mig är svensk handbolls största tillgång kollektiv teknik.
Att svenskar är otroligt populära i utländska klubbar beror i första hand på att de är så välutbildade att de kan anpassa sig till olika spelstilar och olika tränarfilosofier.”

Ta debatten vidare! Här under i kommentatorsfältet, i bloggarna (Kantspel? Rutte på KB? Jarmo? Lindgren på YA?) och på twitter.

***

Sedan kan jag inte låta bli att tycka att det är intressant, och gör också ett nummer av det i artikeln, att Per J än en gång är den som kritiserar någon eller några av de gamla spelarikonerna.

Ni minns kanske hur han sågat Per Carlén som tränare tidigare och kallat Stefan Lövgren för ”tragiskt opåläst”.

Jag har själv känt att jag varit för dålig på att göra det ibland. Nu menar jag inte att jag skulle göra det för sakens skull. Respekten för Bengan Boys och det de gjorde (som spelare) är fortfarande stor hos de flesta och det är klart att man känner att man måste ha på fötterna innan man ger sig in i där.

Men är det någon som har på fötterna, modet och positionen att göra det så är det nog Per J.

***

Lokaltidningen SLA skriver att Kristian Svensson klar för återkomst till Skövde i höst.

Då talade, lite som jag befarade, inte Svensson sanning, eller i varje fall inte hela sanningen, när jag pratade med honom i mitten av februari.

Ur bloggen då:

Jag slog Svensson en signal i måndags men han tvärdementerade att det var aktuellt till hösten. Däremot kunde det bli aktuellt 2014 när hans kontrakt med Lübbecke går ut. Därmed blev det förstås inte aktuellt för mig att skriva om att Svensson skulle ta över efter Cederholm.

Jag återkopplade till min tipsare som dock stod på sig: Svensson kommer hem till hösten.

Ska bli intressant att se hur det blir.

***

Oavgjort i går i första av fyra möten på mindre än tre veckor mellan Flensburg och Hamburg. Läser det här på sport1.de i går:

 

”Raaha”?!? En wikipedia-sökning senare ser jag att Petersen tydligen heter Raahauge i mellannamn. Det är de de danska rötterna som ”spökar”.

***

Match bjuder på mer än en kontroversiell gästkrönika av Per J i senaste numret.

Här är framsidan:

 

De har alltså varit i Kiel och gjort ett inside-reportage och träffat Jicha. Tjecken tar över som lagkapten till hösten då Marcus Ahlm lägger av. Om det nu står där, eller det var SVT:s Ola Bränholm (som på förhand fått läsa just sidorna om Kiel) som spårat upp det, så har alltså Kiel ”styrts” av svenska lagkaptener i 21 raka säsonger. Det är ju helt makalöst egentligen: Wislander 92-01, Lövgren 01-09, Ahlm 09-13.

***

Så något om kvartsfinalerna.

Pratade med Charlie Sjöstrand i går. Han är en av dem som kan göra sin sista match i den orangea tröjan i kväll om det blir förlust.

Han har ingen aning om han får stanna och har inte snackat med klubbledningen ännu.

– Jag hoppas säsongen förlängs. Man vet ju aldrig när jag spelar match igen annars, säger Sjöstrand och syftar på hur det såg ut efter förra säsongen när han gick klubblös länge.

Han är alltså i en liknande situation som då och medger:

– Det är jobbigt faktiskt. Det går inte att tänka på det alltför mycket men osäkerheten finns i bakhuvudet. Det är ingen ideal situation.

Men med skön självdistans konstaterar han också att om det inte blir förlängning i Kristianstad så…

– … så får man ge sig ut på marknaden och leta nya ”aktörer” (skratt).

Ni som hängt med här på bloggen ett tag vet att jag brukar skoja med Sjöstrand och hans ”aktörer”.

Inför matchen har Krisitanstad, inte oväntat, fokuserat på att få fart på sitt eget anfallsspel – högre bolltempo på niometer och spelare utan boll ska komma i högre fart, berättade Charlie.