Wyczm…Wyscto…Wyzsmi…Wyszomirski!

I dag mötte svenska landslaget ett nytt polskt spöke i mål. Och det var inte den fruktade Slawomir Szmal.

Stod med Ola Lindgren i går och försökte dra ur honom lite polska svagheter efter att han haussat upp till dem ett av världens bästa lag, typ. Han nämnde deras mittblock som kan bli lite för heta och lyfta för mycket så att det skapas fina ytor bakom.

Lindgren sa också att Polen visserligen har en bra målvakt. ”Men vi har två”, poängterade han.

Och när han menade en bra målvakt så var det inte Wyczm…Wyscto…Wyzsmi…Wyszomirski. Killen hade gjort tre räddningar i EM före kvällens match. Men det är mer ett tecken på hur lite han spelat. För i polska målet är Szmal etta, sen kommer Szmal och sen är det Szmal och först därefter kommer Wyczm…Wyscto…Wyzsmi…Wyszomirski.

Det var alltså han som kom in när Sverige hade 10-6, spikade igen och så stod det 12-15 i paus. Då hade Wyczm…Wyscto…Wyzsmi…Wyszomirski 71 i räddningsprocent. Denna 25-åring från ungerska Csurgoi, ett lag som ligger trea en bit bakom giganterna Veszprem och Szeged.

Och till skillnad från Sverige i Rysslandsmatchen så fortsatte bara Polen att mangla på: 15-12 blev 19-12 på fyra minuter i andra halvlek, som blev 24-14 efter 42 minuter och sen fortsatte raset i all oändlighet kändes det som.

Förbundskaptenerna försökte med det mesta: målvaktsbyte, 5-1-försvar, dubbelpunkt, byte av spelmotor…men ingenting försökte.

Vi fick tyvärr en ny svensk kollaps mot Polen.

En fruktansvärd utklassning från polackerna och det här var inte värdigt ett svenskt landslag.

Ingenting fungerade.

Förra kollapsen mot Polen kunde vi rent taktiskt ”skylla på” punktmarkeringen av Kim Andersson, som förlamade det svenska laget helt.

I kväll var det Wyczm…Wyscto…Wyzsmi…Wyszomirski som i varje fall var katalysatorn. Men han hade god hjälp av svenskarna själva. Straffar ska sitta oavsett vem som står. Kontringar också. Fina kantlägen likaså.

Jag kan absolut hålla med dem som påpekar att vi saknar en härförare i anfallet, en Tobias Karlsson framåt. Den senaste vi hade var Stefan Lövgren och även Kim Andersson kunde fungera som detta i perioder.

Samtidigt så fallerade det precis överallt i kväll: också i vårt annars så hyllade försvar och på målvaktssidan.

Så här får det förstås inte se ut.

Vi förlorade alltså en EM-”åttondelsfinal” som vi gick in i som favoriter med de största förlustsiffrorna i den här turneringen totalt sett.

Låt oss till sist ge den credd han ärt värd, den polske målvaktsinhopparen, och lära oss hans namn: Piotr Wyszomirski.

När detta skrivs vet jag inte vad han får i räddningsprocent till slut. Men det ligger nog nånstans på drygt 65 procent.