Tungt det här.

Lämnat det som ska till tidningen nu.

Här har ni min tyckare i papperet i morgon (läs: idag). Skrevs under rätt lång tid i kväll efter matchen och kanske därför den går från att vara rätt nattsvart, vilket var sinnesstämningen och känslan direkt när jag satte mig, till lite ljusare efter att pratat med Per Johansson, som har järnkoll på gruppen vi nu korsar med och som menar att Sverige nog ska kunna ta både Ryssland och Polen. Men sen har vi vår mardrömsmotståndare under 2000-talet kvar: Frankrike.

Här är tyckaren:

KÖPENHAMN. Sveriges EM dog på en enda sekund.
Nu krävs det en comeback i klass med Lazarus eller Bobby Ewing.

57.53.
Där har ni sekunden i matchen mot Kroatien när Sveriges EM nog dog.
I samma sekund som Damir Bicanic vräkte in 24-21 hamnade nämligen Magnus Jernemyr i en spagat, en meter därifrån, som hans 37-åriga och 106 kilo tunga kropp naturligtvis inte håller för.
Målet betydde spiken i kistan, kroatisk seger, och att Sverige förmodligen behöver vinna de tre matcherna i mellanrundan mot Ryssland, Polen och Frankrike.
”Spagaten” betydde en ljumskbristning på Jernemyr och att Sverige förmodligen måste vinna de här tre matcherna utan en av världens två bästa försvarsspelare (den andre brukar stå bredvid honom och åkte ut på ett märkligt rött kort i samma sekund).
Vi vet alla vad det betyder att Jernemyr är borta. Eller nej, det vet vi inte enligt Kim Ekdahl Du Rietz:
– Det betyder mer än vad ni andra ser utifrån.
Det är detta dödläge vi har att utgå ifrån.
Jag tror inte på en svensk EM-semifinal.
Men efter vad vi fick vara med om i London-OS så går det aldrig att döma ut det här landslaget.
Det är en ständig berg o dalbane-färd att följa det här laget så det är bara att spänna fast sig och försöka hänga med.
Vi har stora chanser att slå såväl Ryssland som Polen, ja vi till och med bör slå dem båda. Serbien är egentligen ett bättre lag än Ryssland men slarvade bort avancemanget mot just ryssarna. Det känns därför bra att vi får börja mot Ryssland och Polen. Med två segrar står Karlsson & Co, med nypumpade självförtroenden, troligen inför en direkt avgörande match mot Frankrike.
En match ifrån en EM-semifinal i så fall. Men mot ett pånyttfött, hungrigt Frankrike som Sverige inte besegrat i ett mästerskap sedan OS 2000.
Men till en sådan match är det långt.
Vi bör nog ta en titt bakåt lite, till matchen i går kväll, för att inse vad som behöver bli bättre för att vi över huvud taget ska få den där avgörande matchen mot Frankrike.
Vi kanske till och med ska ta en titt bakåt till eftermiddagen i går.
Då stötte jag nämligen på Kim Andersson och Oscar Carlén, tog en bild på dem och lade ut på ett par sociala medier med texten: ”Låt oss hoppas att vi inte saknar de här båda ikväll.”
Men det var precis det vi gjorde.
Nu är det förstås ofta orättvist (mot spelarna som är med) att tjata om spelare som inte är tillgängliga. Men se det mer som en illustration till att det var just skyttet vi saknade i den här matchen (också). Det är på ytterniorna det brister. Kroaterna lade fokus på att stoppa Kim Ekdahl Du Rietz och lyckades. Johan Jakobsson må skjuta hårt men mål blir det inte. Han har nu tre mål på 15 niometersskott i EM och till sist slutade han skjuta.
I andra halvlek valde förbundskaptenerna att satsa på Jonas Larholm i stället för Ekdahl Du Rietz och det blev inte bättre. Kan tycka så här i efterhand att man skulle bytt tillbaka igen.
Med detta svaga, svenska spel på niometer kunde det starka kroatiska försvaret ligga defensivt, vilket gjorde att den annars så fantastiske Andreas Nilsson knappt kom till alls efter paus.
Men samtidigt är det verkligen ingen skam att förlora mot detta Kroatien. Jag har hela tiden hållit dem som den största utmanaren till hemmafavoriten Danmark (även om Frankrike dessvärre börjat konkurrerar där nu) och Sverige gjorde i övrigt en riktigt bra match. Alla visste vi att lagets svaghet i detta mästerskap skulle vara just det uppställda niometersspelet.
Låt oss nu hoppas att vi inte ska få lägga till försvarsspelet på den listan i och med Jernemyrs skada.
Vi ska inte glömma att vi kommit ganska långt när vi utan Kim Andersson spelar jämnt med detta Kroatien utan att allting fungerar (14 tekniska fel mot Kroatiens sju till exempel), även om det är en liten tröst när det inte blir vinst.
Och om Sveriges EM dog på en sekund så har man i alla fall några dagar på sig att återuppstå.
Vi får leva på det ett tag.
Och hoppet om att den fantastiska, blågula publiken i Bröndbyhallen tar sig till Århus och bär fram laget.

***

Bilden på Kim och Oscar:

 

***

Plusligan så. Svårt i dag.

Ska Johan Sjöstrand ha fyra eller fem plus? Hade fem först men blev sedan fyra för den sista perioden i matchen.

Jernemyr/Karlsson femmor trots utvisningar och röda kortet? Tycker nog det. De gör det jävligt bra med tanke på vilka spelare de ställs mot. Över huvud taget var försvaret bra i dag – som nästan alltid i och för sig. Därför får Källman, som bara var inne bakåt och gjorde det bra om jag inte missminner mig, en trea.

Vissa dagar hade man velat undvika att behöva sätta betyg. Blir heller inte lättare när man ska försöka blogga lite sista tio minuterna heller. Men strunta i det då, tycker säkert många. Kan jag inte heller, det ingår i jobbet att göra det. Att det sedan ingår lite för många moment i jobbet numera är en annan fråga.

Johan Sjöstrand ++++
Jonas Källman +++
Fredrik Petersen ++
Kim Ekdahl Du Rietz ++
Jonas Larholm ++
Lukas Karlsson +++
Johan Jakobsson +
Magnus Persson ++
Niclas Ekberg ++
Mattias Zachrisson +++
Andreas Nilsson +++++
Magnus Jernemyr +++++
Tobias Karlsson +++++

Övriga spelade för kort tid för att betygsättas.

***

Träffade som sagt på Kim och Oscar.

Andersson berättade att rehaben för axeln går bra.

– Men det blir inte spel förrän nästa säsong. Det är bestämt nu.

Carlén bar återigen en form av skydd/ställning utanpå byxorna och runt knäet. Han genomgått nämligen ännu en knäoperation i slutet av november. Förhoppningsvis den sista.

Nu sitter där ett nytt korsband, gjort av hans egen patellasena.

Carlén börjar studera på Lunds universitet på måndag – samhällsgeografi och samhällsekonomi.

– Det är enstaka kurser nu. Jag hoppas komma in på nationalekonomi-programmet till hösten.

Vad ska det leda till?

– Det är Inside (försäkringsbolaget han startat ihop med Tobias Karlsson och Patrik Fahlgren) som gäller nu. Full satsning på det!

Carlén berättar att det är först de senaste veckorna han har orkat titta på handboll igen efter beslutet att lägga av i somras.

Gjorde du den här operationen för att kunna spela handboll igen eller handlar det om att kunna leva ett normalt liv?

– Både och. Jag vill kunna motionera igen i varje fall.

Nånstans därinne hos Oscar finns det nog en dröm om att kunna spela handboll igen. Men samtidigt får han knappt tänka tanken ens.

– Det ska vara så lite fokus som möjligt på knäet. Det ska inte uppta min tankeverksamhet.

Om det skulle bli bra igen – kan det bli handboll igen då?

– Det är dumt att spekulera i knäoperationer. det har jag lärt mig under de här åren. Men ponera att knäet skulle bli stabilt igen… jag lever ju för att testa min kropp. Det har altid varit min största drivkraft. Den egenskapen har jag svårt att bortse från. Sedan får vi vad mitt tak är med det här knäet.

– Nu har jag ett års förbud mot att rotationsbelasta knäet. Jag ska kunna springa inom den tiden men inte mycket mer, säger Carlén.

Om ett år har det gått nästan fyra år sedan han senast spelade en handbollsmatch. Tills vidare räknar vi definitivt med att det också var hans sista.

***

Tänkte på Carlén när jag såg Duvnjak. De är lika gamla och har mött varandra sedan junioråldern då de räknades som två av världens absolut största talanger. Nu är Duvnjak bäst i världen medan Carlén har fått lägga av – dessutom efter att ha fått stå bredvid och se Duvnjak föra deras gemensamma klubb till Champions League-guldet.

Man kan bli smått knäckt bara av att tänka på det.

***

Ett rykte jag hörde i dag: Lars-Magnus Jönsson ska ha fått en förfrågan om att ta över Drott. Jönsson tränar i dag Drotts farmarlag i division ett. Han gör det ihop med Tommy Suoraniemi. Blir det Jönsson så får vi hoppas att han tar med sig Suoraniemi så att handbollen får sin egen Lars-Tommy.

***

Jag tror att jag någon gång har nämnt min kollega Simon Banks beundran för Stefan Lövgren.vDen har inte minskat med åren. För Bank är Lövgren och J-O Waldner störst genom alla tider.

Så när jag beskrev Kroatiens team manager Ivica Udovicic som en ”kroatisk Stefan Lövgren” i dagens tyckare kom det ganska snart ett sms från Bank nere från någon Medelhavskust där han befinner sig under sin årliga vinterdvala:

En ”kroatisk Stefan Lövgren”?! Jo. Och Martin Timell är ”en svensk Jesus”. Båda har ju snickarbakgrund.

 

Kul kille, Bank.

***

Go natt.