Gudjon Valur Sigurdsson lämnar Kiel för Barcelona, uppger spansk media. Skrivit på ett tvåårskontrakt.

Fattar inte hur man kan göra det bytet, om det nu är frivilligt vill säga. Som Jernemyr säger: Barças säsong börjar i februari med slutspelet i Champions League.

Resten är en transportsträcka, inte minst i ligan inför halvtomma läktare. Detta väljer alltså Sigurdsson i stället för att lira i toppen av Bundesliga inför utsålda hus vecka efter vecka.

Men det här ska förstås inte handla om Sigurdsson.

Det ska handla om något betydligt tråkigare. Nämligen Sverige-Polen.

Här har ni min tyckare i morgondagens papperstidning, vilka nationer vi kan lottas mot i VM-playoff på söndag samt plusligan:

ÅRHUS. Vi fick ännu en klassisk match mot Polen.
Men vi fick också alla kollapsers drottningmoder.
Nu fruktar jag:
1. De mentala spår genomklappningen sätter i huvudet på detta landslag.
2. VM-kvalet.

Kroatien OS 1996, Spanien VM 2005, Polen EM 2012.
Där har kollapserna triumferat.
Nu fogas en ny match till raden: Polen EM 2014.
Inför matchen i går skrev jag att det skulle ”bli en speciell match, kanske till och med historisk av någon anledning, för det blir det nästan alltid mot Polen”.
Visst blev det så – dessvärre.
Jag kallade i går en av de här ”klassiska” matcherna mot Polen, genomklappningen i EM 2012 när 20-9 i paus blev 29-29, för ”alla kollapsers moder” i svensk landslagshandboll.
Men vad ska vi då kalla det som hände här i Århus då, när 10-6 blev 14-24 på 27 minuter?
Alla kollapsers drottningmoder?
Och hur är det möjligt?
I Belgrad 2012 var det en punktmarkering på Kim Andersson som förlamade laget.
Men nu? Två dagar efter att man måste ha stärkts av comebacken i matchen mot Ryssland?
Nu hade man dessutom en paus att samla ihop sig på vid ställningen 12-15. Och på det två timeouter i andra halvlek. Inget hjälpte. Raset var bottenlöst.
Nu ska jag absolut inte vara den som är den. Men den första artikeln jag skrev inför detta EM, när landslaget samlades i mellandagarna, handlade om bristen på samspel i laget.
Skador, petningar, nobbar och det faktum att förbundskaptenerna valde att satsa på andra spelare som sedan inte höll måttet eller tackade nej gjorde att fem nyckelspelare (Andersson, Ekdahl Du Rietz, Lukas, Källman och Jernemyr) bara hade spelat 13 landskamper totalt sedan OS.
Inga problem, tyckte Staffan Olsson. Man skulle hinna ändå och landslagets spel är inte så komplicerat.
Jag kunde inte låta bli att tänka på denna artikel efter att jag, i vår jakt på förklaringar till de återkommande kollapserna, i går frågade Olsson om det inte är så att det saknas en härförare i anfallet, en Tobias Karlsson framåt som kan bromsa rasen (även om precis allting fallerade just i går).
Nej, menade Olsson.
– Det är mer samträning och tajming som gör att vi saknar den här jättetryggheten när spelet inte fungerar. Mer att vi inte har ett spel att falla tillbaka på än en person.
Varför saknar ni ett spel?
– Det har med antalet landskamper ihop.
Hur stor del har du och Ola i det?
– Klart vi har en del i det. Det är dilemmat vi alltid har: om vi ska ta ut den som är bäst just nu eller om två år. Men jag står för varenda uttagning, sa Olsson.
Det här var det nog det närmaste en förklaring vi kom i går till de återkommande rasen.
Annars är det ju som Olsson sa:
– Jag vet inte om jag kommer att kunna förstå och förklara det här om två veckor heller.
***
Jag kan inte låta bli att fundera på – och frukta – vilka mentala spår en sådan här genomklappning sätter i huvudet på spelarna inför framtiden.
Vi var säkert inte ensamma, jag och mina närmaste kolleger på pressläktaren, om att känna oro trots att man gick fram till först 5-1 och sedan 10-6. En sådan svag tro på en lugn och trygg väg mot seger med det här laget har vi numera.
Vad känner då spelarna efter ännu en sådan här genomklappning?
Hur många gånger kommer denna Polenmatch dyka upp i deras skallar när leder med fem-sex mål och ska stänga en match, säg mot Norge eller Bosnien i ett VM-playoff i juni?
Det kommer att krävas ganska många matcher med lycklig utgång innan man kommit över denna match och kan känna trygghet igen.
***
Inte för att ni behöver lägga namnet på minnet för han lär nog aldrig göra en liknande mästerskapsmatch igen – men Polens målvaktsinhoppare heter Piotr Wyszomirski.
Han spelar i ungerska ligatrean Csurgoi och är 25 år (tack, Google).
Han hade gjort tre räddningar på de 15 minuter han fått spelat i turneringen före matchen mot Sverige.
***
Lottningen på söndag till VM-playoff kan bli en rysare.
Med tanke på det vi just varit med om – be en liten stilla bön om att vi får Litauen eller möjligen Rumänien eller Grekland. Inte Slovenien eller Tyskland (eller Norge), tack.

Lagen vi kan lottas mot i VM-playoff:
Tyskland
Slovenien
Tjeckien
Norge
Montenegro
Bosnien
Grekland
Rumänien
Litauen

Plusligan
Mattias Andersson +
Johan Sjöstrand +
Jonas Källman +
Fredrik Petersen +
Kim Ekdahl Du Rietz +
Jonas Larholm +
Lukas Karlsson +
Patrik Fahlgren +
Johan Jakobsson +
Magnus Persson +
Mattias Zachrisson +
Andreas Nilsson ++
Jesper Nielsen +
Tobias Karlsson +
Magnus Jernemyr +