Sicken dag!

Nyss hemkommen från banketten efter Bengan Boys-matchen. Snodde runt där med min diktafon mellan rätterna och snackade med de flesta i de båda lagen. Men det materialet ska inte användas riktigt än.

Rätt trött och i morgon blir det en ny sväng ner till Malmö och EM-uppladdningen med stora pressträffen före Sveriges EM-premiär.

Men några korta reflektioner och lite bilder från kvällen (en del har jag twittrat men alla är ju inte där och kollar):

Produktionsbolaget Oh My!, med Christian Albinsson och som låg bakom såväl dokumentären som matchen och arrangemanget, ska ha en jäkla eloge.

Eller som Wislander sa sent i kväll:

– Oerhört roligt att vi i Sverige kunde arrangera en sådan här match. Så mycket folk och sådan otorlig stämning under hela matchen. Jag är väldigt imponerad av tillställningen och stolt över att vara svensk och att ha fått vara med om ett sådant här arrangemang i Sverige.

***

Tyckte att spelet i matchen blev överraskande bra ändå. Handboll som uppvisning brukar vara hopplöst och ofta har spelarna roligare än publiken. Kanske hade vi på plats önskat lite mer intervjuer med spelare i halvtid och efter matchen. Nu fick tv-tittarna det lite mer med Ekwall vid bänkarna även om Claes Hellgren tydligen nästan tog över helt när det var rena julafton för honom med alla stories om gamla legendarer.

***

Det blev Bengans stora dag till slut.

– Jag trodde inte det skulle handla så mycket om mig. Det hade jag ingen aning om, sa han när jag pratade med honom på banketten.

Men alla var överens om att det var han verkligen värd.

– Fantastisk, enastående och otroligt värdig hyllning till Bengt Johansson, som Wislander sa.

***

Olafur Stefansson och Andrej Xepkin klev upp på scenen på banketten och fick upp Bengan också. Xepkin räckte över en gåva till Bengan från FC Barcelona. Därefter bad Stefansson, denna isländske filosof, om att, på engelska, få prata tre minuter fritt ur hjärtat. Han höll nog i gång i fem minuter, hela tiden med Bengan bredvid sig.

Roligast blev det i slutet när Stefansson vände sig till Bengan och bad 71-åringen att alltid hålla dörren öppen för honom så att han kunde komma och få ta del av Bengans visdom (wisdom på engelska).

– Visst, men så mycket whisky har jag nog inte, svarade Johansson (utan hörapparat).

***

Intervjuade Lavrov i bara sina kalsonger inne i omklädningsrummet. Då han krävde att svara på de rätt enkla och korta frågorna på tyska, och svaren blev väldigt långa, klev Lars Christiansen in som tolk. En ödmjuk gentleman, Christiansen.

***

Populärast att bli plåtad med på banketten (där vi nog var 300-400 personer)? Wislander av svenskarna. Lavrov och Tutjkin av de utländska spelarna.

Fick Vranjes kvällens bästa selfie här (notera Tutjkins enorma hand på Vranjes axel)?

När jag frågade flera av de svenska ikonerna, bland annat Bengan, Wislander och Magnus Andersson, vem de var mest imponerad av så svarade de flesta just Tutjkin, att han fortfarande kunde skjuta så bra.

En annan som nog imponerade på de flesta var Tomas Svensson, 45, och inte minst hans fysik.

– Jag har lärt mig av de uppvisningsmatcher jag spelat att det bara finns en väg om man ska rädda några bollar och det är att vara 100 procent koncentrerad. Annars har man ingen chans. Utespelarna kan gå på lite halvfart men bollarna kommer lika fort ändå för oss målvakter, sa Svensson.

Varken Gentzel, Svensson, Pettersson eller Vranjes hade gjort bort sig i elitserien. Inte Franzén eller Boquist heller förstås.

– Vranjes hade kunnat gå in i landslaget, sa Frändesjö till mig när han anlände till banketten.

Då Bengan hade bra koll på Gentzel och Svenssons fysik imponerades han mer av Mats Olsson, 53. Ni läser en längre intervju med Olsson från dagens tidning här.

Tilläggen till Olsson-intervjun kom dock inte med på nätet så här har ni dem:

Fakta Mats Olsson
Född: 12 januari 1960.
Uppvuxen: I Malmö.
Bor: Santander, Spanien.
Familj: Fru och två döttrar, 17 och 13 år.
Klubbar som spelare: Dalhem -1960, Lugi 1980-88, Teka Santander 1988-94, Ystads IF 1994-96, Teka Santander (Cantabria) 1996-97.
Ledaruppdrag: 1994-1998 Målvaktstränare för Norges herrar, 1998-2001 Manager i Teka Santander och målvaktstränare för Norges herrar och damer. 2001-05 Målvaktstränare för Portugals alla landslag. 2005-12 Förbundskapten i Portugal och målvaktstränare för Norges damer. 2012- I tränarteamet för Norges damer och mentor för Johan Sjöstrand och Andreas Palicka.
Landskamper: 294.
Största meriter som spelare: Ett VM-guld, ett EM-guld, två OS-silver, ett VM-silver, två VM-brons, ett Champions League-guld, ett cupvinnarguld, ett EHF-cupguld, två spanska ligaguld, en seger i klubblags-VM.
Största meriter som ledare: Två OS-guld, tre EM-guld, ett VM-guld, ett VM-silver, ett EM-silver, ett VM-brons med Norges damer.

Olsson om…
…Sveriges bäste målvakt genom tiderna:
– Tomas Svensson. Han visade det under så lång tid och har kanske inte fått den uppmärksamhet han är värd.
…världens bäste målvakt genom tiderna:
– Tomas Svensson, västtysken Wieland Schmidt (1970-/80-talet) och rumänen Cornel Penu (1970-talet).
…bäste utespelaren han spelat med:
– Totalt sett är det Magnus Wislander med den kunskapen han hade som försvarsspelare, spelmotor och sedan gå in på linjen och dominera.
…största ögonblicket i landslaget?
– VM-guldet 1990.
…tyngsta ögonblicket i landslaget?
OS-finalen 1992. Den förlusten svider för den var en av mina tio bästa matcher i karriären på den nivån. Jag tog bland annat alla tre straffarna.

***

I dagens tidning också ett knäck om hur Bengan Boys styr svensk handboll i dag.

***

Och det här gör (nästan) alla Bengan Boys i dag (plusinlåst).

***

När jag för någon månad sedan berättade för Wislander vilka spelare som skulle ingå i världslaget fruktade han ett vodkarace med ryssarna.

– Bara man slipper stå mellan Lavrov och Tutjkin och dricka vodka så ska man nog överleva, garvade Wislander.

Tutjkin skrattade gott när jag berättade det direkt efter matchen och strax innan jag drog från banketten fick jag trion att ställa upp på den här bilden:

 

Sedan kom Tommy Suoraniemi och tog över:

 

***

Ursäkta kvaliteten på den här bilden men mixen är rätt skön:

203 cm Tutjkin, Bengan, 197 cm Lavrov, 164 cm Suoraniemi, 205 cm Xepkin.

***

Vranjes var också uppe på scenen och initierade en fin skål till Jonas Ernelinds minne. Vackert!

***

Mest underhållande på scenen var Johan Petersson, som klev upp sist av alla, krävde att inget av det han sa fick lämna lokalen och drog sedan, på knagglig men underbar engelska, en story från varje år han var med i landslaget.

Och nej, jag sviker inte dig, Johan! Historierna stannar där.

Men han har stand up-talang, Petersson.

***

På banketten fick vi också en förhandsvisning av hela dokumentären som sänds i TV4 på måndag kl 23 (efter Sverige-Montenegro). Missa inte den! Mycket känslor – rörande och gåshud om vartannat. Tydligt hur rörd Bengan blir i dokumentären när han berättar om Sten Sjögren.

***

Dagens match slutade alltså 27-23. Janne G på Sydsvenskan gjorde mig uppmärksam på att VM-finalen 1990 slutade med exakt samma siffror.

– Det hade jag ingen aning om. Men kolla med Tomas Svensson. Han kommer ihåg slutresultatet i matcher vi spelade när vi var nio år, sa Magnus Andersson.

Och visst hade Svensson järnkoll på det.

***

Mats Olsson berättar i ovan nämnda intervju att han var mycket nära en övergång till Kiel.

De enda i det Bengan Boys-lag som spelade i dag som inte spelat i eller haft anbud (mig veterligen) från Nordhorn eller Kiel var Svensson, Suoraniemi och Sivertsson. Fast jag undrar om inte Svensson haft det. Borde han ju. Glömde kolla det i kväll. Får göra det en annan gång.

***

Och jag undrar om det finns någon i det där laget som min poddkollega Kent-Harry inte ringde när han var i Nordhorn (eller Flensburg).

***

Per Carlén drar en del stories i dokumentären men var inte på plats i dag. Oklart varför.

När Wislander klev upp på scenen efter förhandsvisningen sa han att han hade önskat att Carlén hade varit där ”och kunnat försvara en del av det han sa”.

***

Brandmästare Hajas var upptagen med någon  kurs och Staffan & Ola laddar ju för EM. Men Pierre Thorsson skulle ha kommit.

Thorssons dotter Moa twittrade ut den här bilden mitt under matchen och skrev:

Han ångrar sig nog lite här hemma min lilla landslagspappa!

***

Nostalgifesten är slut för den här gången.

Go natt och på återseende.