Nu har jag pratat med Wanne (och några andra svenska hjältar i dag).

Det är som Palicka sa till mig:

– Den kille har cojones.

När jag frågade pappa Wanne om killen inte hade några nerver svarade han:

– Han är skolad, vet du.

Var då, menar du?

– I RIK, haha.

Antagligen sa Wanne Sr det på tal om det jag skrev om RIK och vinnarkultur efter SM-finalen förra helgen.

Här har ni intervjun/knäcket med Wanne. Rätt många sköna citat.

Förra våren spelade han i allsvenskan.
I går sköt han Flensburg till Champions League-final på straff.
– Men sagan är inte fullbordad ännu, säger Hampus Wanne, 20.

Förra våren spelade Hampus Wanne i allsvenska Önnered.
Till den här säsongen värvades vänstersexan mycket överraskande till Flensburg som back up till den danske världsstjärnan Anders Eggert. Och Wanne har verkligen haft en perifer roll i det tyska topplaget i år.
Men när Flensburg tappade Champions League-semifinalen mot Barcelona i går i handbollens Final 4 i Köln inför 20 000 åskådare slängdes Wanne in och med hjälp av bland annat hans två mål (tre totalt) hämtade tyskarna in 26-32 till 32-32 sista åtta minuterna och efter förlängning blev det straffläggning.
Då skickades Wanne fram att lägga den femte och sista straffen. 20-åringen satte den dit med en iskall flipplobb och förde Flensburg till final.
Hur i jösse namn tänkte du?
– Saric är ju ”juggemålvakt” så skjuter jag i midjehöjd kommer han att ta mig. Han vet ju inte mitt namn ens när jag kliver fram. Han tänker att jag är nån… ja pôjk, och då förväntar han sig nog inte att det kommer nåt sånt. Så då körde jag på det.
– Jim (Gottfridsson) och Bogdan (Radivojevic) sa bara till mig att gå fram, andas lugnt och sätta den. Det hjälpte mig som fan. Sedan har jag kollat på Eggert varje träning och match och han sätter ju nästan bara sådana straffar.
Det här kunde du inte förutspå för drygt ett år sedan va?
– Nej, det är otroligt det här. Fan, Karabtic och Rutenka och dom är på banan och så står jag där också. På banan spelar det ingen roll vad fasen det står på tröjan men när man tänker på det i efterhand är det ju sjukt.
Det låter som en saga det här?
– Lite grann. Men den är inte fullbordad ännu. Vi är bara halvvägs, säger Wanne.
Han syftar på finalen mot ärkerivalen Kiel i dag.
– Det känns öppet. Vi har redan slagit dem två gånger i år, säger Wanne.
Hur längesen är det du lade en straff?
– Det var i februari i ligan.
Har du varit med om en straffläggning tidigare?
– Ja, i UEM. Men då fick jag inte lägga någon för vi hade redan förlorat när det var min tur.
Inte nog med att han haft högst begräsnat med speltid, han har också haft problem med ryggen (ett par kotor) under våren.
– En stressfraktur. Benet är läkt nu men det är lite nerver och skit som strular. Från början av mars till slutet av april var jag helt borta. Det är först i slutet som jag kommit i gång med handboll, berättar den osannolike Champions League-hjälten.
Han hade bara ett kontrakt över den här säsongen med Flensburg.
– Men jag fick förlängt med två år för en månad sedan.

Herre min skapare!

Hampus Wanne!

Detta skrivs minuterna efter det osannolika dramat vi fick uppleva i Champions League-semifinalen mellan Flensburg och Barcelona. Jag ska förstås försöka få tag i grabben senare i kväll.

Den 27 februari i fjol ringde jag en då 19-årig kantkille i allsvenska Önnered som hade lämnat elitserielaget Aranäs under vintern efter att Kungsbackaklubben ekonomiskt lagt ner sin elitsatsning och återvänt till moderklubben. Jag minns att jag satt i leklandet Busfabriken, av alla ställen, här i Helsingborg när jag ringde.

Hampus Wanne hade tillsammans med några andra svenska talanger tränat lite med Flensburg på deras träningsläger i Stenungsund sommaren 2012. Nu hade jag fått veta att Vranjes ville ha Wanne som back-up till världens kanske bästa vänstersexa, Anders Eggert, till säsongen därpå.

Det var förstås en riktig bomb när vi avslöjade det samma dag.

Några dagar senare var Wanne klar.

Under säsongen har han verkligen spelat en perifer roll i Flensburg även om han fått en hel del speltid, dock mest i de ”mindre” matcherna.

Men när Flensburgs spel gick i stå i semifinalen, CL-finalchansen var körd och Barcelona ledde semifinalen med 32-26 med knappt tio minuter kvar släppte Vranjes in Wanne.

Klart killen kunde få lite speltid i sin största match i karriären, typ.

Då vände Flensburg på alltihop, Wanne gjorde tre mål, Sören Rasmussen spikade igen i målet och Holger Glandorf kvitterade till 32-32 i slutsekunderna.

Det fortsatte med en förlängning där Wanne fick fortsatt fullt förtroende. Oavgjort efter 2×5 minuter och så straffrysare på det.

Mattias Andersson räddar Nikola Karabatics straff, Jim Gottfridsson tumskruvar in sin straff och när Flensburg ska lägga sin femte och sista straff, som tar dem till en final om det blir mål…ja, vem släpper Vranjes fram då? Jo, Hampus Wanne förstås!

Och grabbhalvan flipplobbar in straffen på Saric i Barcelona-målet, vänder sig om med stenansikte, faller ner på knä och tar emot de framstormande lagkamraterna. Helt j-a otroligt!

Alltså, Wanne måste vara svensk handbolls mest osannolika matchhjälte genom tiderna på den här nivån.

***

Fanns fler hjältar i dag:

Sören Rasmussen – dansken som gör sina sista matcher i Flensburg i helgen efter att stått i skuggan av Mattias Andersson under hela sin sejour i klubben. han fick komma in i andra halvlek när Andersson inte kom åt bollarna. Rasmussen låg bakom vändningen när han spikade igen.

Mattias Andersson, som hade det tufft i andra halvlek, byttes ut men fick stå på straffarna och räddade förre lagkompisen Karabatics sjumeterskast. Tillsammans med Wanne den store straffhjälten.

Andreas Palicka – Kielmålvakten som med sitt storspel tog Kiel till final i eftermiddagens semifinal mot Veszprem.

***

Gjorde ett förhands på att risken var stor att det inte skulle bli någon svensk i CL-finalen för första gången sedan 2003. I stället har vi nu alla åtta vidare. Fantastiskt!

***

Nu ska jag ringa lite hjältar.

Vi gjorde 1,5 sida handboll i tidningen idag.

Två knäck i två skilda ämnen:

1. Förhands inför Final 4 med Hoten mot svenska sviten. Det är undanröjt när detta skrivs mellan de två semifinalerna då Kiel, mycket tack vare Andreas Palicka, tog sig till final efter seger mot Veszprem.

Därmed är det nu elva år sedan vi senaste inte hade minst en svensk i CL-finalen. Rätt fint facit med tanke på att vi inte haft ett svenskt lag som varit i närheten av en sådan final. Ni hittar alla svenskar som varit i final sedan 2003 under knäcket i länken.

2. Franzéns replik på Axnérs kritik efter tv-kuppen. Tog några dagar men nu kom den. Och Franzén siktar in sig på att Axnér/Zanotti snackar om moral.

När har knäcket här nedan.

Vad som inte kom med är att Franzén avslöjar att det här med att utnyttja SVT play för att avlyssna timeouter under en SM-final är ett gammalt trick i boken.

– Det gjorde Alingsås redan 2009, säger han.

Om det hade stor betydelse för AHK:s finalseger över Guif har jag inte lyckats utröna.

Tomas Axnér rasade efter Alingsås tv-kupp i finalen och menade att det var omoraliskt.
Nu kontrar Alingsåstränaren Mikael Franzén på kritiken:
– Ska de sitta på så höga hästar borde de i sitt ”moralmöte” reflekterat över att en av dem flitigt uppvaktade en av våra spelare under finalveckan, säger Franzén.

Sportbladets avslöjande efter SM-finalen i handboll att Alingsås avlyssnat Lugis timeout på SVT play har varit veckans snackis i handbolls-Sverige.
I onsdags kritiserade Lugitränaren Tomas Axnér tv-kuppen i Kvällsposten.
Han berättade då att han och assistenen Johan Zanotti dagen före finalen övervägt att göra samma sak men avstått.
– Att göra så tycker jag hamnar i gråzonen för vad som är moraliskt riktigt. Den typen av människor är vi inte, sa Axnér.
Axnér uttalande får nu Franzén att reagera.
– Jag vill inte ha pajkastning men jag tycker inte att han ska få stå oemotsagd, säger Franzén till Sportbladet.
Han menar att Axnér (och Zanotti) inte är personerna som ska predika i moralfrågor.
– De sitter på höga hästar och glömmer på sitt moralmöte dagen före finalen en viktig moralfråga: att en av dem under finalveckan flitigt uppvaktade en av våra kontrakterade spelare. Det kan jag tycka är sådär, säger Franzén.
Franzén vill inte nämna vem i Lugis tränarduo eller vem spelaren är som han syftar på. Men det står snabbt klart att det är Zanotti som försökt locka en Alingsåsspelare till norska Runar, som han ska träna nästa säsong, eftersom Axnér säger:
– Det är inte jag. Så det kan jag inte svara för. Men jag utgår från att spelaren hade tillåtelse från Alingsås att prata med en annan klubb, säger Lugitränaren.
– Ja, men inte under finalveckan, svarar Franzén.
Alingsåstränaren ångrar inte tv-kuppen.
– Jag står absolut för det vi har gjort och kan komma att göra det igen. Jag gör allt för att minimera slumpen. Men sedan gör Axnér det till en större grej än vad det är. Det handlar om två anfallsstarter som vi sett dem göra hundratals gånger. Med timeouten fick vi bara en bekräftelse. Sedan är det spelarnas individuella val som avgör, säger Franzén och fortsätter:
– Axnér har inget förtroende för sina spelare om han tycker att detta avgör finalen.
Axnér:
– Jag tycker att det någonstans bryter mot ett gentlemens agreement som borde finnas. Men var och en skäms för sig själv. Vi kommer aldrig att göra det i framtiden.
Tv har rätt att sända ut timeouterna och de avtalen lär inte rivas upp.
– Jag kommer att slänga en handduk över mikrofonen nästa gång, säger Axnér.
Om klubbarna kommer överens om att inte avlyssna varandras timeouter under match, Mikael Franzén?
– Då är det bara att följa det. 

Tv-kuppen – detta har hänt
Lördag: Lugi leder finalen med 22-21 när de tar timeout med sex minuter kvar. Efter timeouten ”nollar” Alingsås Lugi, vänder matchen och vinner med 24-22.

Söndag: Sportbladet avslöjar att Alingsås visste exakt vad Lugi skulle göra i sina anfall i slutet då de hade en person på läktaren som avlyssnade timeouten i SVT play och skickade ett sms till Alingsåsstaben.
– Vi visste att det var ”Österrike” och ”Jicha” som de skulle köra, sa tränaren Franzén.

Onsdag: Lugis tränare rasar i Kvällsposten mot Alingsås tv-kupp och berättar att han och assistenten Johan Zanotti övervägde att göra samma sak inför finalen men avstod.
– Att göra så tycker jag hamnar i gråzonen för vad som är moraliskt riktigt. Den typen av människor är vi inte. Vi öppnar inte den dörren, sa Axnér.

Börjar ju bli komiskt det här med Kim EDR och landslaget.

Och mellan raderna förstår man att landslagsledningen inte är helt nöjd.

Här är knäcket jag just skickade in till redaktionen.

Kim Ekdahl Du Rietz tackar återigen nej till landslaget.
Landslagsstjärnans handled opererades i måndags och nu missar han VM-playoff mot Rumänien.
– Han har nog varit under stor press från klubben, säger Ola Lindgren till Sportbladet om återbudet.

Kim Ekdahl Du Rietz var med i EM i januari. Det är i princip enda gången han spelat i landslaget sedan OS 2012.
Samtidigt har han matchats nästan oavbrutet i sin tyska klubb Rhein-Neckar Löwen.
Nu stundar VM-playoff mot Rumänien i den 7 och 15 juni och Ekdahl Du Rietz var återigen uttagen.
Men ännu en gång tackar han nej.
– Han opererade sin handled i måndags, berättar förbundskapten Ola Lindgren för Sportbladet just efter att Sverige, med ett framtidslandslag, förlorat också den andra träningslandskampen mot Norge (24-30 i Alingsås).
Kim hade problem med handleden redan inför EM men har fortsatt spela hela våren med sin tyska klubb.
– Han har varit borta extremt mycket från landslaget. Vi hade hoppats att operationen kunde vänta till efter vårt VM-playoff, säger Lindgren.
Är ni besvikna på Kim?
– Nja… han har nog varit under stor press från klubben. Det pratades om fyra månaders rehab och då förstår vi att Kim ville ta operationen så snart som möjligt för att kunna vara med till hösten i klubblaget.
Men i efterhand visar det sig att det bara blir tre veckors rehab.
– Det handlar om ett val mellan klubblag och landslag och då väljer man därifrån man får sin lön, säger Lindgren.
Vänsternian Ekdahl Du Rietz är en av Sveriges viktigaste spelare.
– Det är förstås ett stort avbräck för oss, säger Lindgren.
Ersätter gör Rickard Lönn från tyska Lemgo. Han blev bäste svenske målskytt i går mot Norge med sina fyra mål.

Varit på fotboll i Köpenhamn i kväll så jag såg inte en sekund av landskampen mot Norge.

Men sent i natt fick jag bra uppgifter från en pålitlig tipsare. Det blev en artikel som snart finns på en sajt nära er – samt här förstås.

UPPDATERING! Där  ser man. Nu vid lunch fick jag veta via twitter att man tydligen hade sagt att Dolk skulle till Kolding. Jag missade som sagt sändningen och fick tipset sent på kvällen. Pinsamt för egen del. Men, men vi var i alla fall fröst med att avslöja intresset för ett par veckor sedan. Så stryk de två avslöjar-uttrycken nedan så överlever ni nog.

Handbollsherrarna förlorade mot Norge i gårdagens träningslandskamp.
Sportbladet kan nu avslöja att det är klart att landslagets och Hammarbys vänstersexa Martin Dolk spelar i danska storlaget Kolding nästa säsong.

I den första av två hemmalandskamper mot Norge med en typ av utvecklingslandslag förlorade Sverige med 21-25 i går efter att tappat 14-11-ledning från slutet av första halvlek till underläge 14-19 en bit in i andra halvlek.
Martin Dolk gjorde två mål på straff och nu kan Sportbladet avslöja att det är klart att den 24-årige vänstersexan lämnar Hammarby för danska mästarna Kolding i sommar.
– Klart att det hade varit svincoolt att spela där om man hade fått chansen, sa Bajenliraren när Sportbladet avslöjade Koldings intresse för två veckor sedan.
Hammarby lyckades förlänga kontraktet med spelmotorn Josef Pujol häromveckan men det är naturligtvis ett tungt avbräck för Bajen att tappa sin målkung. Dolk har blivit tvåa i elitseriens skytteliga de senaste två åren.
I Kolding blir Dolk klubbkamrat med två svenskar: Lukas Karlsson, som han spelat ihop med i Hammarby, och Kim Andersson.

***

Alingsås tv-kupp i SM-finalen blev ju en snackis.

Kvällsposten gick, först i går dock, vidare på storyn och intervjuade sin krönikör som var rejält upprörd över Franzén & Co:s tilltag. Här har ni den texten om Axnérs ilska.

***

Mer silly season:

Läser på Planet Handball att Hamburgs Joan Canellas, 28, mycket väl kan hamna i Kiel. Hoppas det inte blir dödsstöten för Kiel bara. På tolv månader har ju Canellas först varit med om att hans dåvarande klubb gått i konkurs och lagts ner (Atletico Madrid) och nu kan historien mycket väl upprepas med klubben han gick till: Hamburg. Men Mattias Andersson, som jag snackade med i dag, tror att Hamburg kanske ändå får elitlicensen.

– Men de tvingas då spara rejält förstås, säger Andersson.

Samma Planet Handball  skriver också att Canellas i så fall kan ersätta Arnor Palmarsson på mittnio. Islänningen ska inte vara nöjd med Kiels nya kontraktsförslag och Barcelona och Veszprem lär ha anmält sina intressen. Som ni vet är Hamburgs Domagoj Duvnjak redan klar för Kiel till nästa säsong.

Och så en infekterad övergång mellan de polska storklubbarna: Wisla Plocks Mariusz Jurkiewicz, som tydligen varit polska ligans kanske bäste spelare i år, har skrivit på för ärkerivalen Kielce. Men han kommer tydligen inte loss förrän till säsongen 2015/16. Blir ju en intressant situation i kommande säsongens stenhårda bataljer mellan Polens giganter.

Det jag hintade om i natten blogg om kommer här.

Efter att snackat runt i Alingsås omklädningsrum ett bra tag fick jag plötsligt höra:

– Frasse och Sandberg visste exakt vad Lugi skulle göra i sitt anfallsspel sista minuterna.

Jag gick då bort till Franzén och frågade. Och jodå. Det blev den här artikeln i dagens tidning:

MALMÖ. Alingsås visste exakt vad Lugi skulle göra de sista sex minuterna av finalen.
Tack vare SVT play, avlyssning och ett sms.
Sedan avgjorde man finalen.
– Jag vet inte om det är fusk, säger Alingsåstränaren Mikael Franzén.

Med sex minuter kvar hade Lugi tappat 22-19-ledningen i SM-finalen mot Alingsås till 22-21 och tog time-out.
Men Lugi lyckades inte göra fler mål mot ett omutligt Alingsåsförsvar utan i stället kunde västgötarna gå ifatt och förbi och vinna finalrysaren med 24-22.
Efter matchen avslöjar Alingsås tränare Mikael Franzén för Sportbladet att man visste exakt vad Lugi skulle göra i sina anfall.
– Ja, absolut! Vi visste att det var ”Österrike” och ”Jicha” som de skulle köra, säger Franzén.
Hur kunde ni veta det?!
– De sa det på SVT play i time-outen.
Och hur fick ni veta vad Lugi sa i time-outen i tv?
– På sms.
Från vem?
– Hemligt, men vi hade en person på plats här som lyssnade på time-outen på SVT play på sin smartphone.
Det var lagets medicinskt ansvarige Kim Hermansson som mottog sms:et och förmedlade det vidare till Franzén.
– Jag vet inte om det är fusk? Är det det, undrar Franzén.
När tv började avlyssna time-outerna var Staffan Olsson, då i Hammarby, emot det och slog bort mikrofonen.
– Det gäller att prata snabbt, innan de får in mikrofonen, säger Franzén.
Sedan pratar man bara strunt?
– Ja, precis.
Många av topplagens tränare har i vår hyllats för sina taktiska drag – Magnus Andersson, Kristján Andrésson och Tomas Axnér.
Men Franzéns namn nämns sällan i samma andetag.
– Äh, vi spelar väldigt enkelt. Men det är det som är det svåra. Sedan är vi de enda som spelar ”brett”. Alla andra lag ska in i mitten. Det blir nåt nytt när man möter oss.
Men lagen möter ju er två-tre gånger per säsong plus slutspel?
– Vi har inga svåra rörelser att läsa in sig på. Vi har några halvfigurer som springer där på niometer som är jävligt coola och gör mål (skratt). Det är kanske inte så lätt att möta.
– I slutspel handlar det sedan så mycket om moral och att klara mentala anspänningen. Där slutar aldrig det här laget att förvåna. Vi är bäst i Sverige på att kämpa, säger Franzén som nu har tio guld på tolv SM-finaler som spelare och tränare i tre klubbar.

***

Vem det var på läktaren som lyssnade på SVT? Jag vet fortfarande inte. Mina misstankar gick direkt till Per Johansson, som ju annars sms:ar med tränarduon i pauserna. Men både Johansson och Franzén förnekade bestämt att det skulle vara den förstnämnde.

***

Undrar vad Alingsås ”spioneri” får för konsekvenser för SVT och för vad tränare säger i timeouter när matcher tv-sänds?

Minns ni grejen med Staffan Olsson, som nämns i knäcket? Här har ni den.

Kul att Franzén hade sitt eget knep för att inte avslöja taktiken i SVT vid timeouterna.

***

Kiel vann alltså Bundesliga och det slår mig då än en gång hur usla tippare Kent-Harry och jag är. Vi har väl inte haft ett rätt? Professorn har trott på alt från Ystad till Kristianstad, Lugi, RNL och Berlin (EHF-cupen) och jag har inte varit mycket bättre själv.

Nu vinner väl Kiel CL också bara för att Professorn tippar mot Kiel och tror rätt hårt på Flensburg.

***

UPPDATERING:

Axnér twittrar nu angående Alingsås SVT play-vapen:

Innovativt! Men framöver kommer tv-tittarna garanterat att bli blåsta på lyssning i timeouterna. #jicha #Österrike

Efter tre analyser, varav två av den snabba typen, och ett par vanliga knäck så får jag medge att orken och kreativiteten tryter trots att det varit finaler i dag.

Därför blir det inte så mycket här och nu.

***

Men kan berätta att jag tog mig in i Alingsås omklädningsrum och då blev det en klassiker när Franzén, vis av vad som hände för tre år sedan (”Robins farsa”, om ni minns), snabbt slet ner sina upptejpade taktikpapper i storformat från väggen:

Så här såg det ut 2011:

***

Men jag hann i alla fall se att Franzéns taktikpapper är ett under av pedagogisk struktur, fin handstil och snygg layout. Han använder till exempel flera olika färgpennor.

***

22 år sedan en skånsk klubb vann ett SM-guld nu. Handlar det om vinnarkultur? Jag resonerar lite kring det där och ännu mer kring varför Alingsås vann (utan att dissekera just den här matchen) i min tyckare i söndagens tidning.

Här har ni den:

MALMÖ. Bonnahandboll.
En otrolig vinnarskalle.
RIK-andan.
Där har ni tre nycklar till Alingsås guld.

Det är Per Johansson, tränarmentor i Alingsås sedan någon månad, som formulerar det för mig där vi står utanför ett ölstinkande omklädningsrum i Malmö arena.
– Alingsås är bönder som spelar på bönders vis.
Bonnahandboll, på ren skånska.
– De är bra på att inte göra det svårare än vad det är. Men ibland kan det enkla vara svårt att hålla sig till. De är bra på att vara konsekventa, fortsätter Johansson.
Eller som Mikael Franzén, storbonden i sammanhanget, uttrycker det:
– Vi har inga svåra rörelser att läsa in sig på. Vi har några halvfigurer som springer där på niometer som är jävligt coola och gör mål (skratt).
Till denna bonnahandboll ska vi lägga Franzéns otroliga vinnarskalle.
42-åringen har nu tio guld på tolv finaler som spelare och tränare i tre olika klubbar: RIK, Sävehof och nu Alingsås. Han förde dessutom Aranäs från division två till elitserien på sex år.
– Man blev en vinnare i den tidens RIK-kultur, säger han.
I Alingsås har Franzén äntligen fått jobba med vännen Dennis Sandberg efter att försökt handplocka honom som assisterande både under tiden i Aranäs och i Sävehof.
Också Sandberg är fostrad som spelare och ledare i RIK.
RIK-dynastin tog slut med finalförlusten 2004 men faktum är att bakom sex av de elva guld som delats ut sedan dess ligger tränare fostrade i RIK-andan med dess vinnarkultur, vilja att hela tiden bli bättre, aldrig-vara-nöjd-attityd, tydliga värderingar inom gruppen, lagbygge och raka ledarskap: Rustan Lundbäck, Franzén och Sandberg.
När jag står och pratar med Mikael Aggefors tråkas han samtidigt av lagkompisarna för sitt uttalande i Sportbladet om att han och Konradsson var lagets viktigaste spelare.
– Ingen tillåts sticka ut i den här gruppen och det är så det ska vara. Är det någon som är stjärna så är det han där borta, säger Aggefors och pekar på Franzén.
Kanske är det bonnahandbollen, kanske är det RIK-andan med dess värderingar men faktum är att det när det kommer till taktiska genidrag så är det inte Franzén och Sandberg som hyllats (medialt) i vår utan i stället tränare som Magnus Andersson, Tomas Axnér och Kristján Andrésson.
Är ni underskattade?
– Magnus Andersson var ett taktiskt geni i media när vi mötte Malmö. Men vi är inga taktiska genier när vi håller nere Guif på 20 mål i ett par matcher, säger Sandberg och jag kan ana varför Franzén kallade honom för ”den bittre” häromdagen.
Nej, det handlar inte bara om sunt bondförnuft ens bland bönderna i Alingsås. Man får ju till exempel vara lite slug och använda modern teknik, SVT play och sms ibland…
***
Är det just vinnarkulturen, eller rättare sagt bristen på sådan, som gör att en skånsk klubb fortfarande inte tagit ett guld sedan 1992?
Där har man något att fundera över i de skånska toppklubbarna.
***
Dynastierna är som sagt döda. På herrsidan alltså.
Men på damsidan står det fantastiska Sävehof starkare än någonsin just nu.
Denna upplaga av Sävehof är tidernas bästa lag i svensk damhandboll.
Nu lämnar fyra nyckelspelare och många hoppas och tror att lagen bakom ska kunna utmana giganten.
Det tror inte Magnus Wislander, som menar att Sävehof kanske till och med blir bättre. Han får inte mothugg av Henrik Signell och Skurus Emelie Westberg, som nu lämnar för Lugi, dristar sig inte längre än till att:
– Kanske kan något eller några lag ta någon poäng i serien och i en final kan det eventuellt hända lite mer.

***

Svenska mästare efter RIK-dynastin:
2004 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2005 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2006: Hammarby: Staffan Olsson/Magnus Grahn
2007 Hammarby: Staffan Olsson
2008 Hammarby: Staffan Olsson
2009 Alingsås: Robert Wedberg
2010 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2011 Sävehof: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)
2012 Sävehof: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)
2013 Drott: Ulf Sivertsson
2014 Alingsås: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)

***

Jo, jag är också medveten om att Franzéns första nio guld, alltså de sju som spelare i RIK och två som tränare i Sävehof, inte var några överraskande triumfer. Då var han en del av Sveriges klart bästa lag. Men till det ska vi lägga tiden i Aranäs och hur han nu gjort Alingsås till mästare på två år.

***

Man får aldrig med alla perspektiv i en tyckare som den ovan och det är faktiskt lätt att missa något när man har en massa olika tanketrådar snurrande i skallen.

Skönt att då ha bloggen.

Nämnas ska förstås att Alingsås alltså vinner finalen trots att Aggefors inte vann målvaktsmatchen (inte klart i alla fall även om han höll nollan sista tio) och att man inte fick till kontringsspelet i vanlig ordning. Det var ju annars det man trodde var Alingsås chans: en ny briljant insats av Aggefors med tillhörande kontringar.

***

Och mitt i alltihop gick Kiel och vann Bundesliga i eftermiddag efter att hämtat in Rhein-Neckar Löwens sju plusmål i sista omgången. Kiel slog Berlin med 14 medan RNL ”bara” mäktade med en femmålsseger mot Gummersbach. Otroligt!

Gudmunder Gudmundsson, RNL, lär nog inte fira semester i sommar med landsmannen Dagur Sigurdsson, Berlin. Nej, inte med Kiels Alfred Gislason heller för den delen.

***

Det var webb-tv, lajvrapportering och hela köret från Malmö i dag. Där drog kollega Jimmie Larsson ett stort lass. Tackar för det!

***

Gentzel smorde verkligen kråset på presskåren. De hemlagade köttbullarna (så där ojämnt rullade och lite brända på sina håll) med potatismos höll +++++.

***

Nej, det blev inte fullsatt (10 467). Men när man satt där i andra halvlek av herrfinalen var man inte helt övertygad om att final i bäst-av-fem är det rätta. Men det kanske det är?

***

Ernstssons skada? Den skrivs det och pratas om i så många andra artiklar. Och dessutom harjag fortfarande inte sett smällen.

Men klart att Erntsson skulle ha burits bort mycket tidigare för att Lugibänken skulle få lugn och ro.

***

Nej, det blev ingen bankett alls för min del. Drog hem.

***

Alingsås visste exakt vad Lugi skulle göra i sitt anfallsspel sista sex minuterna. Hur? Det får ni veta i morgon i tidningen. Men raffinerat var det.

***

Sävehof vill förstås få tillbaka sitt herrlag i den absoluta toppen av elitserien. Men satsningen på damerna fortsätter med nästa säsongs Champions League. I augusti tränar man till exempel ihop med danska storlaget Midtjylland, med nya svenska förbundskaptenen Helle Thomsen vid rodret, i en vecka och spelar två matcher, bland annat mot Randers.

En snabbt hoprafsad tyckare på slutsignal (nästan). Ta det för vad det är. Eftertankens kranka blekhet kommer senare.

Vad är väl en SM-final i handboll?
Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles… underbar.
Tack för underhållningen och rysaren!

Ovanstående är förstås en parafras på Askungen. Men också på min snabbtyckare efter damfinalen som var avgjord efter fyra minuter.
I herrarnas final fick vi i stället en klassisk rysare och holmgång mellan Sveriges två formstarkaste lag som avgjordes först när 13 sekunder återstod.
Då sköt Jesper Konradsson 24-22 till Alingsås och slog spiken i Skånekistan än en gång.
Det är nu 22 år sedan en klubb från Skåne, som i dag ändå får betecknas som handbollens fäste i Sverige, vann SM-guld.
Annars såg det ut att bli just Lugis kväll i början då man tog ledningen med 5-2 och när Albin Tingsvall gjorde 20-18 och Alingsås samtidigt åkte på sin andra utvisning på elva sekunder efter att Fredrik Teern gett Joacim Ernstsson en smäll (Ernstsson bars några minuter senare ut på bår och fördes till sjukhus.)
Skåningarna hade dessutom i mångt och mycket fått stopp på Alingsås fruktade kontringar både i första- och andrafas.
I den 50:e minuten gjorde sedan Hampus Jildenbäck 22-19.
Men är det något vi lärt oss det här slutspelet är att det aldrig går att räkna ut detta Alingsås.
Man kom tillbaka än en gång tack vare ett fantastiskt försvarsspel, en Mikael Aggefors som stängde igen ordentligt och några riktiga viljemål.
Lugi nollades faktiskt sista tio minuterna och det avgjorde förstås finalen.
Drotts guld i fjol var kanske en större skräll men faktum är att Alingsås tippades sexa inför säsongen av tränarkåren och Mikael Franzén själv satte dem på en sjundeplats.
Det blev en tredjeplats till slut.
Man var sedan nära att åka ut mot Malmö i kvartsfinalen men tvålade till seriesegrarna Guif i semin.
Nu står Glenn Andersson & Co nedanför mig med SM-bucklan.
Bakom sig i kväll hade man i Malmö Arena dessutom en imponerande blå vägg med ”Blåljus” – Alingsåsklacken.
Vi snackar förstås om en värdig mästare som dessutom står för en annorlunda, offensiv och aggressiv handboll i elitserien.
Och vilken vinnare han är, Mikael Franzén.
Tolv finaler som spelare och tränare i tre klubbar – och tio guld. Imponerande!
***
Ni som hängt med under säsongen att det varit mycket snack om domarna.
Sveriges klart bästa domarpar, Mirza Kurtagic och Mattias Wetterwik, fick blåsa herrfinalen. Och som de gjorde det! +++++ trots alla heta känslor och några tuffa beslut att ta.

Min snabbtyck på slutsignal efter damfinalen:

Vad är väl en SM-final i handboll?
Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles… ointressant.
Men tack för uppvisningen, svensk damhandbolls bästa lag någonsin.

Det dröjde två mållösa anfall.
Sen small det:
1-0 Ida Odén.
2-0 Jenny Alm.
3-0 Jamina Roberts.
Sävehofs tre niometersspelare hade presenterat sig, visat direkt att Skuru inte kunde hoppas på en underskattning från det suveräna Partillelaget och dödat all eventuell spänning i finalen på fyra minuter.
Man hann göra 4-0 också innan Skurus tränare Anders Skogäng tog time-out.
Resten av halvleken var det Johanna Westberg vs de suveräna mästarinnorna.
Skurus vänsternia, som väl är den enda som skulle platsa i Sävehof i dag men som nu försvinner till Randers i Danmark, visade inför ögonen på det nya förbundskaptensparet Thomas Sivertsson och Helle Thomsen att hon nog borde varit med i den EM-kvaltrupp som nominerades förra veckan. Hon gjorde sex mål i första halvlek men vad hjälpte det när Sävehof gick till pausvila med 18-12.
Resten av matchen blev en ren transportsträcka och Per Johansson, tv-experten och ex-damkaptenen, fick helt rätt i sitt uttalande i Sportbladet inför finalen:
– Om Sävehof har sin sämsta dag för säsongen kanske Skuru kan komma nära. Annars har de inte en chans.
Sävehof hade alltså inte sin sämsta dag för säsongen. Man hade en riktigt bra dag på jobbet, vann med förkrossande 38-20, förbättrade sitt segermarginalssnitt i år på 13,5 något, tog sin 70:e raka seger mot svenskt motstånd och sitt sjätte raka guld (det åttonde på nio år). Dessutom gjorde samtliga utespelare mål i finalen.
Det är ju fullständigt fenomenala siffror, prestationer och statistik som de står för, Sävehof
Förmodligen är det här det bästa klubblaget vi någonsin sett i svensk damhandboll
Men samtidigt har Sävehof dödat det mesta av intresset och spänningen i damernas elitserie, vilket de själva naturligtvis inte ska be om ursäkt för.
Nu tappar Sävehof fyra av sina bästa spelare: Jamina Roberts, Linn Blohm, Frida Tegstedt och Hanna Fogelström till Danmark, Frankrike och Tyskland.
Man nöjer sig med att värva in Kärras jättetalang på vänsternio, Julia Eriksson, och lillasyster Tegstedt (Sofia) från Heid så det finns visst hopp för övriga handbolls-Sverige. Men samtidigt tappar övriga lag i toppen (ja, alltså toppen bakom Sävehof) flera av sina bästa spelare så de Sävehof lär vara klara favoriter också nästa år. Men kanske kan något lag sätta stopp för den sanslösa segersviten och sänka Sävehofs segermarginalsnitt något.
Låt oss hoppas det, för svensk damhandbolls skull.
Fotnot: Detta skrevs på slutsignalen så i skrivande stund vet jag inte om 38-20 är den största segermarginalen i en final någonsin, men förmodligen är det så.

Det är ju bara att lyfta på hatten för 69 raka segrar i elitserien och en segermarginal i år på 12,9 mål i snitt per match för Sävehof.

(Japp, det är bara 69, meddelar Radiosportens Per Kahl. I omgången efter att man förlorade mot Lugi i februari 2012 står det att Sävehof slog Spårvägen. Det gjorde man också men grejen är att den matchen lyftes ut från omgången och spelades före Lugimatchen. Kronologin måste förstås gälla och därför är det 69 raka.)

På tal om hattar så kan jag för övrigt lova att jag gör ”en Steffo light” om Sävehof förlorar mot Skuru i dag. Ni som varit med ett tag minns kanske att Let’s Dance-stjärnan Thörnqvist en gång i tiden var sportkrönikör hos konkurrenten och lovade då, i mitten av 1980-talet, att äta upp ett antal hattar, slipsar och pullovrar om squashmästaren Jahangir Khan förlorade finalen i World Open. Pakistaniern förlorade förstås för första gången på fem år och Steffo fick äta upp sin hatt och resten av plaggen.

Jag nöjer mig alltså med en light-version av Steffos gamla löfte: det blir ”bara” en hatt om Sävehof förlorar finalen i dag.

Men jag är inte orolig. Hatten kommer att ligga kvar tryggt på vinden också efter den här finalen.