Min snabbtyck på slutsignal efter damfinalen:

Vad är väl en SM-final i handboll?
Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och alldeles… ointressant.
Men tack för uppvisningen, svensk damhandbolls bästa lag någonsin.

Det dröjde två mållösa anfall.
Sen small det:
1-0 Ida Odén.
2-0 Jenny Alm.
3-0 Jamina Roberts.
Sävehofs tre niometersspelare hade presenterat sig, visat direkt att Skuru inte kunde hoppas på en underskattning från det suveräna Partillelaget och dödat all eventuell spänning i finalen på fyra minuter.
Man hann göra 4-0 också innan Skurus tränare Anders Skogäng tog time-out.
Resten av halvleken var det Johanna Westberg vs de suveräna mästarinnorna.
Skurus vänsternia, som väl är den enda som skulle platsa i Sävehof i dag men som nu försvinner till Randers i Danmark, visade inför ögonen på det nya förbundskaptensparet Thomas Sivertsson och Helle Thomsen att hon nog borde varit med i den EM-kvaltrupp som nominerades förra veckan. Hon gjorde sex mål i första halvlek men vad hjälpte det när Sävehof gick till pausvila med 18-12.
Resten av matchen blev en ren transportsträcka och Per Johansson, tv-experten och ex-damkaptenen, fick helt rätt i sitt uttalande i Sportbladet inför finalen:
– Om Sävehof har sin sämsta dag för säsongen kanske Skuru kan komma nära. Annars har de inte en chans.
Sävehof hade alltså inte sin sämsta dag för säsongen. Man hade en riktigt bra dag på jobbet, vann med förkrossande 38-20, förbättrade sitt segermarginalssnitt i år på 13,5 något, tog sin 70:e raka seger mot svenskt motstånd och sitt sjätte raka guld (det åttonde på nio år). Dessutom gjorde samtliga utespelare mål i finalen.
Det är ju fullständigt fenomenala siffror, prestationer och statistik som de står för, Sävehof
Förmodligen är det här det bästa klubblaget vi någonsin sett i svensk damhandboll
Men samtidigt har Sävehof dödat det mesta av intresset och spänningen i damernas elitserie, vilket de själva naturligtvis inte ska be om ursäkt för.
Nu tappar Sävehof fyra av sina bästa spelare: Jamina Roberts, Linn Blohm, Frida Tegstedt och Hanna Fogelström till Danmark, Frankrike och Tyskland.
Man nöjer sig med att värva in Kärras jättetalang på vänsternio, Julia Eriksson, och lillasyster Tegstedt (Sofia) från Heid så det finns visst hopp för övriga handbolls-Sverige. Men samtidigt tappar övriga lag i toppen (ja, alltså toppen bakom Sävehof) flera av sina bästa spelare så de Sävehof lär vara klara favoriter också nästa år. Men kanske kan något lag sätta stopp för den sanslösa segersviten och sänka Sävehofs segermarginalsnitt något.
Låt oss hoppas det, för svensk damhandbolls skull.
Fotnot: Detta skrevs på slutsignalen så i skrivande stund vet jag inte om 38-20 är den största segermarginalen i en final någonsin, men förmodligen är det så.