Och där fick jag tag i Leo Larsson.

Jag undrade hur det låg till med träden och miljonvillan.

Jo, tydligen har någon sågat av en gren eller nåt på ett träd nära hans hus i Sandskogen i Ystad och detta fick någon i kommunen syn på när hen passerade en dag. I Sandskogen är det så att kommunen äger skogen medan husägarna bara äger huset, alltså väggarna och det innanför dessa. Tomten arrenderar man bara.

– Jag är helt oskyldig, säger Larsson.

Och så var det detta med huset.

Tanken har förstås föresvävat mig att det bara är på papperet som Leo, 23, av någon anledning står som ägare och att i själva verket bor och sköter, typ, föräldrarna huset. Det där förekommer då och då.

Men så är inte fallet. Leo köpte huset och det är han som bor där.

– Jag såg möjligheter. Det ligger nära havet och jag ser det som en långsiktig investering, säger han.

Bakom möjligheten att som 21-åring slanta upp tio miljoner kronor för ett hus ligger en familjeförmögenhet byggd på…grus, faktiskt. Ett företag som hans far byggt upp under många år.

Larsson har tagit uppståndelsen det senaste dygnet med fattning.

Men nu blir det alltså en flytt till Kristianstad.

Köper du Bäckaskogs slott nu då?

– Jag får väl åka förbi och kolla in det. Nej, jag skojade bara, garvar Larsson med en skön distans.

För övrigt fylls handbolls-Sveriges just mest omtalade hus med folk i dag:

– Jag och några kompisar ska ses här och kolla på finalerna på tv, säger han.