Skånes problem: Vinnarkulturen?
avEfter tre analyser, varav två av den snabba typen, och ett par vanliga knäck så får jag medge att orken och kreativiteten tryter trots att det varit finaler i dag.
Därför blir det inte så mycket här och nu.
***
Men kan berätta att jag tog mig in i Alingsås omklädningsrum och då blev det en klassiker när Franzén, vis av vad som hände för tre år sedan (”Robins farsa”, om ni minns), snabbt slet ner sina upptejpade taktikpapper i storformat från väggen:
Så här såg det ut 2011:
***
Men jag hann i alla fall se att Franzéns taktikpapper är ett under av pedagogisk struktur, fin handstil och snygg layout. Han använder till exempel flera olika färgpennor.
***
22 år sedan en skånsk klubb vann ett SM-guld nu. Handlar det om vinnarkultur? Jag resonerar lite kring det där och ännu mer kring varför Alingsås vann (utan att dissekera just den här matchen) i min tyckare i söndagens tidning.
Här har ni den:
MALMÖ. Bonnahandboll.
En otrolig vinnarskalle.
RIK-andan.
Där har ni tre nycklar till Alingsås guld.
Det är Per Johansson, tränarmentor i Alingsås sedan någon månad, som formulerar det för mig där vi står utanför ett ölstinkande omklädningsrum i Malmö arena.
– Alingsås är bönder som spelar på bönders vis.
Bonnahandboll, på ren skånska.
– De är bra på att inte göra det svårare än vad det är. Men ibland kan det enkla vara svårt att hålla sig till. De är bra på att vara konsekventa, fortsätter Johansson.
Eller som Mikael Franzén, storbonden i sammanhanget, uttrycker det:
– Vi har inga svåra rörelser att läsa in sig på. Vi har några halvfigurer som springer där på niometer som är jävligt coola och gör mål (skratt).
Till denna bonnahandboll ska vi lägga Franzéns otroliga vinnarskalle.
42-åringen har nu tio guld på tolv finaler som spelare och tränare i tre olika klubbar: RIK, Sävehof och nu Alingsås. Han förde dessutom Aranäs från division två till elitserien på sex år.
– Man blev en vinnare i den tidens RIK-kultur, säger han.
I Alingsås har Franzén äntligen fått jobba med vännen Dennis Sandberg efter att försökt handplocka honom som assisterande både under tiden i Aranäs och i Sävehof.
Också Sandberg är fostrad som spelare och ledare i RIK.
RIK-dynastin tog slut med finalförlusten 2004 men faktum är att bakom sex av de elva guld som delats ut sedan dess ligger tränare fostrade i RIK-andan med dess vinnarkultur, vilja att hela tiden bli bättre, aldrig-vara-nöjd-attityd, tydliga värderingar inom gruppen, lagbygge och raka ledarskap: Rustan Lundbäck, Franzén och Sandberg.
När jag står och pratar med Mikael Aggefors tråkas han samtidigt av lagkompisarna för sitt uttalande i Sportbladet om att han och Konradsson var lagets viktigaste spelare.
– Ingen tillåts sticka ut i den här gruppen och det är så det ska vara. Är det någon som är stjärna så är det han där borta, säger Aggefors och pekar på Franzén.
Kanske är det bonnahandbollen, kanske är det RIK-andan med dess värderingar men faktum är att det när det kommer till taktiska genidrag så är det inte Franzén och Sandberg som hyllats (medialt) i vår utan i stället tränare som Magnus Andersson, Tomas Axnér och Kristján Andrésson.
Är ni underskattade?
– Magnus Andersson var ett taktiskt geni i media när vi mötte Malmö. Men vi är inga taktiska genier när vi håller nere Guif på 20 mål i ett par matcher, säger Sandberg och jag kan ana varför Franzén kallade honom för ”den bittre” häromdagen.
Nej, det handlar inte bara om sunt bondförnuft ens bland bönderna i Alingsås. Man får ju till exempel vara lite slug och använda modern teknik, SVT play och sms ibland…
***
Är det just vinnarkulturen, eller rättare sagt bristen på sådan, som gör att en skånsk klubb fortfarande inte tagit ett guld sedan 1992?
Där har man något att fundera över i de skånska toppklubbarna.
***
Dynastierna är som sagt döda. På herrsidan alltså.
Men på damsidan står det fantastiska Sävehof starkare än någonsin just nu.
Denna upplaga av Sävehof är tidernas bästa lag i svensk damhandboll.
Nu lämnar fyra nyckelspelare och många hoppas och tror att lagen bakom ska kunna utmana giganten.
Det tror inte Magnus Wislander, som menar att Sävehof kanske till och med blir bättre. Han får inte mothugg av Henrik Signell och Skurus Emelie Westberg, som nu lämnar för Lugi, dristar sig inte längre än till att:
– Kanske kan något eller några lag ta någon poäng i serien och i en final kan det eventuellt hända lite mer.
***
Svenska mästare efter RIK-dynastin:
2004 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2005 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2006: Hammarby: Staffan Olsson/Magnus Grahn
2007 Hammarby: Staffan Olsson
2008 Hammarby: Staffan Olsson
2009 Alingsås: Robert Wedberg
2010 Sävehof: Rustan Lundbäck (RIK-bakgrund)
2011 Sävehof: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)
2012 Sävehof: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)
2013 Drott: Ulf Sivertsson
2014 Alingsås: Mikael Franzén (RIK-bakgrund)
***
Jo, jag är också medveten om att Franzéns första nio guld, alltså de sju som spelare i RIK och två som tränare i Sävehof, inte var några överraskande triumfer. Då var han en del av Sveriges klart bästa lag. Men till det ska vi lägga tiden i Aranäs och hur han nu gjort Alingsås till mästare på två år.
***
Man får aldrig med alla perspektiv i en tyckare som den ovan och det är faktiskt lätt att missa något när man har en massa olika tanketrådar snurrande i skallen.
Skönt att då ha bloggen.
Nämnas ska förstås att Alingsås alltså vinner finalen trots att Aggefors inte vann målvaktsmatchen (inte klart i alla fall även om han höll nollan sista tio) och att man inte fick till kontringsspelet i vanlig ordning. Det var ju annars det man trodde var Alingsås chans: en ny briljant insats av Aggefors med tillhörande kontringar.
***
Och mitt i alltihop gick Kiel och vann Bundesliga i eftermiddag efter att hämtat in Rhein-Neckar Löwens sju plusmål i sista omgången. Kiel slog Berlin med 14 medan RNL ”bara” mäktade med en femmålsseger mot Gummersbach. Otroligt!
Gudmunder Gudmundsson, RNL, lär nog inte fira semester i sommar med landsmannen Dagur Sigurdsson, Berlin. Nej, inte med Kiels Alfred Gislason heller för den delen.
***
Det var webb-tv, lajvrapportering och hela köret från Malmö i dag. Där drog kollega Jimmie Larsson ett stort lass. Tackar för det!
***
Gentzel smorde verkligen kråset på presskåren. De hemlagade köttbullarna (så där ojämnt rullade och lite brända på sina håll) med potatismos höll +++++.
***
Nej, det blev inte fullsatt (10 467). Men när man satt där i andra halvlek av herrfinalen var man inte helt övertygad om att final i bäst-av-fem är det rätta. Men det kanske det är?
***
Ernstssons skada? Den skrivs det och pratas om i så många andra artiklar. Och dessutom harjag fortfarande inte sett smällen.
Men klart att Erntsson skulle ha burits bort mycket tidigare för att Lugibänken skulle få lugn och ro.
***
Nej, det blev ingen bankett alls för min del. Drog hem.
***
Alingsås visste exakt vad Lugi skulle göra i sitt anfallsspel sista sex minuterna. Hur? Det får ni veta i morgon i tidningen. Men raffinerat var det.
***
Sävehof vill förstås få tillbaka sitt herrlag i den absoluta toppen av elitserien. Men satsningen på damerna fortsätter med nästa säsongs Champions League. I augusti tränar man till exempel ihop med danska storlaget Midtjylland, med nya svenska förbundskaptenen Helle Thomsen vid rodret, i en vecka och spelar två matcher, bland annat mot Randers.