Ojämna handbollsmatcher är ju – faktiskt – bland det tråkigaste man kan titta på i idrottsvärlden.

Men jag tror aldrig jag har varit så tillfreds med att sitta och se en klar svensk seger som Sveriges mot Rumänien i dag i VM-playoff i säsongens sista match, 27-21, även om man fick lite, lite högre puls när ledningen var nere i fyra mål med fyra minuter kvar.

Visst hade känslan kanske varit lite skönare nu efteråt om vi hade fått ett drama med lyckligt slut. Men så här sista arbetsdagen inför semestern (jodå, det är dags igen) så var den här bekväma segern precis vad undertecknad behövde. Och jag tror att spelarna, som för övrigt också går på semester nu, också behövde den. Alldeles för ofta de senaste åren har det blivit alltför dramatiskt när det här laget har varit i farten.

Därmed kan vi inte heller dra för stora växlar spelmässigt av den här segern.

Mer intressant är att vi just nu står mitt emellan två olympiska spel.

Det är två år sedan OS-silvret i London och två år kvar till Rio.

Och i laget som tar Sverige till VM i Qatar saknas halva det lag (14 spelare) som låg bakom bragden i London. Av en herrans massa olika anledningar är följande spelare inte med här: Magnus Jernemyr, Kim Andersson, Jonas Larholm, Kim Ekdahl Du Rietz, Johan Sjöstrand, Dalibor Doder och Jonas Källman.

Allihop tunga nyckelspelare, ja i princip startspelare, i OS.

Jag tycker att det är dags för förbundskaptener Lindgren/Olsson att börja bygga för OS 2016. Och därmed är det dags för förbundskaptenerna att göra ett val.

Jag säger: Titta mot Rio snarare än Qatar!

Jag är till och med beredd gå så långt som att påstå att resultatet/placeringen i Qatar är av underordnad betydelse.

Nu är vi klara för VM, som är klart mycket lurigare att ta sig till än ett EM. Ett halvår före OS 2016 väntar ett EM i Polen och dit kommer vi att ta oss utan större problem.

Vilka av de nämnda OS-silvermedaljörerna som inte var med här ska herrar Lindgren/Olsson satsa vidare på/”övertala”?

Jo, jag vet också att flera spelare fick lite ”gräddfiler” inför London-OS och det blev ju bra då i slutändan. Men kanske man ändå ska ställa ett ultimatum den här gången: Vill du vara med i OS 2016? Okej, då ska du ställa upp i landslaget varje gång vi kallar. Varenda dag på samlingen. Skadad? Då ska du vara på plats ändå. Vi tar hand om rehaben… (Snälla, säg att du är med på det Kim EDR.)

Lagkapten Karlssons ord ekar ju lite här:

– Jag har fått så mycket tillbaka av landslaget och svensk handboll att jag tycker det är en skyldighet att betala tillbaka lite grann också och ställa upp också när det kanske inte är som allra roligast. Man måste jobba de hårda dagarna för att få gå på de fina festerna.

Det där kommer jag att resonera vidare om senare i kväll/natt.

Nu en sväng ner till mixade zonen och snacka med ett gäng Qatar-resenärer i vinter.