Nej, jag såg som bekant inte den då jag stt på Borås arena i stället. Men det hindrade inte mig från att skriva ett par texter om Champions League-finalen och snacka med en del folk nerifrån Köln.

Först snackade jag med Mattias Andersson – förstås. Det blev det här knäcket:

Han spelade i sju år i Kiel.
I går knäckte han superklubben i Champions League-finalen.
– Jag känner spelarna väldigt väl. Klart det är en jäkla fördel, säger Mattias Andersson efter Flensburgs sensationella guld.

2001 blixtvärvades Mattias Andersson till Barcelona och anlände på Champions Leagues finaldag men tilläts inte spela när Barça förlorade.
2001-08 spelade han i Kiel men fick inte alls mycket speltid bakom Thierry Omeyer i Champions League-finalerna 2007 (seger) och 2008 (förlust).
Men 36 år gammal fick Mattias Andersson äntligen spela huvudrollen i en Champions League-final – och som han gjorde det.
Han var en levande vägg när Flensburg vände 5-10 till sensationell seger mot ”storebror” Kiel (sex finaler sedan 2007) med 30-28. I räddningsprocenten på 48 i andra halvlek ingick flera avgörande och spektakulära parader.
– Jag känner spelarna (i Kiel) väldigt väl. Vi har mötts många gånger och jag har tränat med några av dem. Klart det är en jäkla fördel, förklarar Andersson till Sportbladet samtidigt som lagkamraternas segersång pågår i bakgrunden.
Största du varit med om?
– Alltid svårt att jämföra men att komma hit här till Final 4 för första gången och som underdog och vinna alltihop är helt fantastiskt.
I dag vid lunch samlas landslaget i Malmö inför VM-playoff mot Rumänien.
– Men jag hoppas vi kan få ledigt någon dag för vi ska firas officiellt hemma i Flensburg.
Klubben har varit i två Champions League-finaler (2004, 2007) men aldrig vunnit.
Efter firandet ska Andersson ta Sverige till VM. Till skillnad från kollegerna i Kiel, Johan Sjöstrand och Andreas Palicka, ställer Andersson upp i playoff.
Och det mesta tyder på att veteranen, som tackade nej till landslaget under en period efter OS, spelar Qatar-VM i januari.
– Just nu är det roligt med landslaget och med Mats Olsson som målvaktstränare har det blivit en höjning, säger han.

***

Sedan skrev jag en kortare tyckare till papperstidningen och då blev det fokus på Vranjes, som jag dock inte fick tag i. Blev inget djuplodande om varför han är så framgångsrik (ledarskap, coachning och så vidare) utan mer att sätta fokus på vilken blixtkarriär han haft som tränare. Tycker att Vranjes ska lyftas fram i det här för han kan inte stoltsera med de individuellt bästa spelarna precis utan har byggt en lagmaskin som han styr med skicklig coachning.

Och tänk att Vranjes skulle bli den förste svenske tränaren att lyfta Champions League-bucklan. Det trodde vi inte för tre-fyra år sedan.

Här min text:

Han blev tränare för 3,5 år sedan och sa att han skulle bli bäst i världen.
Nu är han det.
Ljubomir Vranjes är också förste svenske tränare – och sportchef – som vinner Champions League.

I går, efter semifinaldramat, beskrev jag Hampus Wanne som tidernas mest osannolike svenske hjälte på den här nivån.
I dag, efter finaldramat, vill jag nog hävda att Ljubomir Vranjes tränarkarriär är tidernas mest osannolika på den här nivån.
2009 lade det lilla spelgeniet från Kortedala av som spelare efter att avslutat med tre år i Flensburg och blev sportchef i klubben.
I november 2010 tog han, 37 år gammal och helt utan utbildning och erfarenhet i skrået, över också som tränare sedan Per Carlén sparkats.
Våren 2012 gjorde jag en längre intervju med Vranjes och frågade honom om vilken målsättning han hade.
– Bli världens bäste tränare.
Två år senare har Vranjes, som tränare och sportchef, fört Flensburg till ett sensationellt Champions League-guld.
Därmed är Vranjes förste svenske tränare att vinna världens finaste klubblagsturnering.
Och tittar vi dessutom på förutsättningarna och resurserna så vetefasen om inte Vranjes, 40, redan nu på sätt och vis kan titulera sig världens bäste tränare också.
I Tyskland är klubbarnas budgetar kända och mot Flensburgs sex miljoner euro kan vi ställa Kiels nio miljoner. Vad Barcelona och Veszprem, med sina superstjärnor, har i budget vill nog inte Vranjes ens tänka på. Eller är det just det han vill en dag som denna…
En titt på nyförvärven till nästa säsong säger också en del om Flensburgs plats i näringskedjan inom topphandbollen. När Kiel värvar Domagoj Duvnjak, utsedd till världens bäste spelare 2013, och plockar Steffen Weinhold från just Flensburg, som hela tiden får släppa från sig sina bästa spelare till klubbar med större lönekuvert, får Vranjes nöja sig med namn som Kevin Möller, Kasper Kisum, Anders Zachariassen och Johan Jakobsson från den danska ligan.
Men sett till vilka fynd Vranjes gjort som sportchef och sedan förädlat som tränare så kan han nog beteckna sig som världens bäste sportchef också.

***

Hann i ovanstående text tyvärr inte få med att Canellas av allt att döma också går till Kiel från konkursboet Hamburg.

Därmed har alltså Kiel Duvnjak, Palmarsson, Lauge och Canellas på mittnio nästa säsong. Ja, Jicha är ju inte oäven där heller.

Snacka om överflöd och tydligen lämnar därför Palmarsson för, enligt senaste budet jag hörde, antingen Barcelona eller Veszprem.

***

Nämnde det i går och i dag har påståendefrågan ännu större giltighet: hur länge får Flensburg behålla Vranjes? När lämnar också han för tjockare lönekuvert, större resurser, bättre förutsättningar och en ny utmaning?

***

Hälsningen från Noka Serdarusic, där tränarlegendaren jämförde honom med ett rödvin, gladde nog Mattias Andersson extra i kväll.

***

Professorn på sms efter Flensburgs finalseger:

Då har jag fått tillbaka hedern som experttippare, eller? 

***

Och mindre än en timme efter att finalen var slut skickade Mats Jönsson, grundare/vd för Åhus beachhandball ut ett pressmeddelande om att Flensburg kommer till Åhus i sommar, som vanligt.

Jönsson kan det här med marknadsföring och smida medan järnet är varmt.