Det blev Ahlm i stället för Adler i EM-truppen. Annars var jag, och de flesta andra som tänkte till i ämnet på förhand, rätt ute i det mesta angående damernas EM-trupp – trots att det såg så benhårt ut om platserna på sina håll.

Pratade med Thomas Sivertsson i eftermiddags om hur de resonerat.

Till att börja med tycker man att man har så många bra försvarsspelare bland niometersspelarna att man inte behöver ha med tre mittsexor för att säkra upp där. Då rök Tegstedt för Ågren, som är bättre offensivt än defensivt.

Sabina Jacobsen ska ses som mer eller mindre en ren försvarsspelare. ”Hon är vår försvarsgeneral”, som Sivertsson säger.

Och då Torstenson och Alm är förstavalen som högerhänta skyttar hade en tredje spelare med liknande egenskaper hamnat långt ut på bänken så att säga och då rök Adler och Westberg.

Nu kan jag i och för sig tycka att man har tre spelare som kan ta den där allrounda, spelande rollen på mittnio/vänsternio, ja också högernio: Roberts, Ahlm och Odén. Men det skiljer lite i spelstil mellan dem i alla fall. Sedan har vi förstås Gulldén där också, men hon är ju i en klass för sig och given i vilken niometersuppställning man än väljer.

Det är ett rätt rutinerat manskap (eller heter det kvinnoskap här?) som man åker till EM med. De ”nya”, som Odén, Idéhn och Bundsen har fått stor internationell rutin med CL-spel med Sävehof.

Det blir fokus på försvarsspelet under uppladdningen eftersom Jacobsen, som inte varit med på hela kvalet på grund av skada, ska spelas in där.

Sivertsson och Thomsen är hoppfulla inför EM och det ska de vara. Europatoppen inom damhandbollen är inte så spetsig längre, inte så bra helt enkelt, utan har breddats. Norge och Frankrike är inte lika bra som förut, inte heller Montenegro jämfört med 2012 då Bojana Popovic lagt av. I stället är det desto fler nationer som kan gå riktigt långt och förutom de ovan nämnda namnger Sivertsson också Ungern, Serbien, Danmark, Kroatien (hemmaplan), Sverige, Tyskland och Ryssland.

Det om det om EM-truppen. Det blir mer längre fram.

***
Här är mitt knäck med Lugis med Adam Tumba i kväll:

Här debuterar en ny Tumba i elitidrotten.
Han gör det med att dra en spottloska direkt i tv.
– Fan, va pinsamt, säger Lugis Adam Tumba, barnbarn till Sven och son till Johan Tumba.

Farfar hette Sven Tumba – en av svensk hockeys allra största men också landslagsman i fotboll, en av dem som introducerade golfen i Sverige och svensk mästare i vattenskidåkning.
Pappa heter Johan Tumba – före detta golfstjärna.
På onsdagskvällen fick vi sen tredje generation Tumba i svensk elitidrott. Denna gång i handboll när 18-årige Adam debuterade i elitserien i Lugis hemmaseger i rysaren mot Skövde (28-27).
Och han presenterade sig för tv-tittarna (matchen sändes i TV4 Sport) direkt när han kom in i första halvlek med att dra en spottloska på golvet.
– Fan, va pinsamt. Hur stor är chansen att de zoomar in en just då. Jag har inget att skylla på heller. Jag vet inte vad som flög i mig, säger han efteråt.
Nu var det snarare något som flög ur honom.
Det tillhör väl inte vanligheterna att man spottar på en handbollsplan?
– Jag har aldrig gjort det tidigare och aldrig sett någon göra det heller.
Du har en del bollkänsla att brås på, eller hur man ska uttrycka det?
– Det har jag. Jag har fått en del tips av pappa och farfar. Det ligger i släkten.
Men det blev handboll för dig och inte hockey, golf eller fotboll?
– Det var faktiskt morfar som tog med mig på några Lugimatcher och sedan provade jag på hemma i Bjärred och fastnade direkt.
Inför förra säsongen kom han till Lugi från moderklubben Ankaret.
Det var först vid lunchtid som vänstersexan, som annars spelar i Lugis farmarlag i division ett, fick reda på att han skulle vara med sedan Gustav Sjölin blivit sjuk.
Och egentligen hade han inte tid att vara med i matchen då det var mycket i skolan (han går tredje året på gymnasiet).
– Meningen var att vi skulle se matchen på plats med farmarlaget och få vissa teoriuppgifter av vår tränare att göra när vi tittade. Men det hade jag fått ledigt från och skulle se matchen hemma på tv i stället för att hinna med skolan. Men när de ringde och sa att jag skulle spela var det bara att ”ställa upp”, säger Tumba med ett skratt.

***

Snackade med Basti Rasmussen. Alltid lika underhållande.

– Lugi bara vinner och vinner, garvade han.

Han var på väg ner på Gloria’s.

– Glasmästarn bjuder. De stora biffarna i kväll! Men pågarna dricker bara sodavatten till så det är lugnt. De är så skötsamma.

Ingen vodka och cola som på 1970-talet?

– Nej, ingen vodka och cola. De är inte som vilddjuren jag var med på 70-talet, haha.

Lugi klarade av Skövde utan Espen Christensen, Albin Tingsvall, Nemanja Milosevic och Gustav Sjölin. Sedan tidigare är Simon Jeppsson (knä) och Magnus Jernemyr (axel) borta med långtidsskador. Och Joacim Ernstsson tvingades lägga av häromveckan efter sitt otäcka hjärtstopp.

Enligt Rasmussen är Christensen (knä), Tingsvall (axel), Milosevic (sjuk) och Sjölin (sjuk) allihop tillbaka till matchen borta mot Ystads IF på lördag.

Det är första gången Ystadsikonen Rasmussen kommer till Österporthallen som motståndare i elitserien.

– Jag har bara varit där när jag var i Drammen i Norge men det var en träningsmatch. Det blir speciellt. Men jag har varit med så länge så det är lugnt. Och jag är tränare, inte spelare – det är skillnad.

Jeppsson räknar inte Rasmussen med förrän efter VM.

– Han är med och tränar, hoppar och skjuter men grabbarna får inte knuffa honom.

Jernemyr då?

Jo, det visade sig bli ett kapitel för sig, eller rättare sagt en egen artikel som är på väg ut på vår sajt i detta nu:

Det lär inte bli någon comeback för Magnus Jernemyr i Lugi.
Sportbladet kan avslöja att den skadade landslagsstjärnan är på väg till Bundesliga.
– Han vill komma ut och spela i Tyskland, säger tränaren Basti Rasmussen.

På onsdagen var det exakt ett halvår sedan Magnus Jernemyrs axel opererades och nu är den långa rehabtiden äntligen över.
Den 38-årige landslagsstjärnan är spelklar och hoppas fortfarande komma med till VM i januari.
– Klart jag vill vara med där, säger försvarsklippan.
Men då måste han komma i gång och spela i klubblaget.
Och enligt uppgifter till Sportbladet ser det inte ut att bli Lugi, med vilka han har kontrakt.
Jernemyr har inte varit med och tränat handboll med laget ännu och Lugis tränare Basti Rasmussen verkar inte räkna med sin försvarsbjässe.
– Jag hör att han vill komma ut igen och spela i Tyskland, säger Rasmussen till Sportbladet.
– Men jag har inte fått några besked ännu. Det är väl agenterna som jobbar, jag kan inte göra så mycket åt det. Men han har kontrakt med oss i 1,5 år till. Vi får se vad som händer. Det kan svänga fort. Och han måste komma i gång och spela om han vill komma med till VM.
När Sportbladet konfronterar Jernemyr med uppgifterna blir han ställd.
– Jag har inte pratat med någon klubb. Jag koncentrerar mig på att bli frisk. Det är det jag vet. Vad som händer mer har jag ingen aning om, säger Jernemyr.
Har du en agent som kanske pratat med en tysk klubb?
– Det kommer förfrågningar och det var det under hela förra säsongen och inför den här säsongen. Men sedan har jag gått skadad.
Jernemyr har varit utlandsproffs i Danmark och Spanien i många år men aldrig spelat Bundesliga – världens bästa liga.
Är du sugen på att spela i Tyskland? Vad vill du?
– jag vill bli frisk och spela och komma med i landslaget igen. Jag har kontrakt med Lugi i 1,5 år till och det är där jag står i dag, säger han.
Fortsättning lär följa.