Håller på att styra upp min Super Sunday i Nordtyskland: Kiel-Gummersbach klockan 15 och sedan Flensburg-Kolding klockan 19.30. I sällskap med Kent-Harry och fotograf Hillergren.

Sedan stannar vi kvar på måndagen och gör lite intervjuer.

Hade varit sugen på att vara i Kristianstad i kväll men MFF-Juventus smäller förstås också högt.

Men inför toppmötet i kväll har jag gjort ett halvlång intervju med Lukas Nilsson och rankat svensk handbolls åtta största talanger på herrsidan som är födda 1996 eller senare, alltså som är max 18 år fyllda.

Listan är plusinlåst (här) men kan avslöja så mycket som att Nilsson toppar den. Vi hittar också en spelare född 1998 bland de åtta.

Här nedan har ni intervjun i alla fall.

Tror bara att jag nämnde det på twitter och inte här i bloggen, innan vi skulle avsluta telefonsamtalet sa nämligen Lukas: ”Kul att du ringde”.

Tänk att man fortfarande kan få höra det i det här yrket. Blev faktiskt glad i hela själen.

Han jämförs med Nikola Karabatic och har Mikkel Hansen som förebild.
– Det hade varit en dröm att blanda de två spelstilarna.
Möt Lukas Nilsson – Sveriges största handbollstalang.

Han är hetast i elitserien.
– Skitkul att höra.
Både handbollspoddens expert Kent-Harry Andersson och TV4:s expert Claes Hellgren vill se honom i VM-truppen.
– Skitkul att de ser det så.
Sportbladet rankar honom som Sveriges största talang.
– Skitkul att ni tycker så.
Man kan nog sammanfatta Lukas Nilssons handbollsliv just nu som… skitkul.
Den makalösa talangfabriken Ystads senaste superlöfte har just fyllt 18 år och dominerat de senaste veckorna: 20 mål på de två senaste matcherna.
Vad är förklaringen till att det gått så bra nu?
– Jag har fått större ansvar på vänsternio, som är min riktiga position, när Alexander Borgstedt varit skadad. Jag har spelat mycket mittnia tidigare i höst och där känner jag mig inte lika trygg. Jag gillar att ha ett stort ansvar och när det gått så bra så får man ett jättesjälvförtroende.
Nilsson är lagkapten i det juniorlandslag där hela sex YIF-spelare togs ut till EM i somras.
Nu toppar vårens kvallag YIF elitserien och i kväll ska Nilsson skjuta Kristianstad i sank på bortaplan i toppmötet inför närmare 5000 åskådare.
– Det blir en jätterolig match med fantastisk publik, bra inramning och jätteduktiga spelare på andra sidan.
Förväntningarna växer snabbt på dig – en press eller?
– Nej, det sporrar mig bara mycket. Det är kul att folk snackar och det är bara att göra sitt bästa.
Experterna vill alltså se dig i VM?
– Jag skulle inte tacka nej men kanske är det lite tidigt.
Hur håller du dig kvar på jorden?
– Jag försöker att inte snacka handboll när jag är med mina vänner. Jag fokuserar på handboll när det är handboll.
Går det i ett handbollsmecka som Ystad?
– Jo, men alla man möter på stan vill ju snacka handboll. Fast det är bara roligt.
Har du vänner utanför handbollen?
– Ja, några. Men sen är det ju många i laget som jag umgås med. Men vi brukar inte snacka handboll.
Vad snackar ni då om?
– Till exempel basket. Jag har blivit intresserad av det på senare år.
Spelar ni också?
– På sommaren brukar vi lira ute. Basket är en jävligt rolig sport.
Vänsternian med det imponerande skottet debuterade i elitserien som 15-åring och gjorde tolv mål i en match redan som 16-åring.
Vad drömmer du om?
– Spela i Bundesliga.
Som ystadspåg är det väl Flensburg som gäller då med tanke på vilken väg Oscar Carlén och Jim Gottfridsson tog när de lämnade YIF och elitserien?
– Kommer chansen så tar jag gärna den. Men jag behöver något år till i elitserien. Jag ska mogna en del till för att vara redo för den stora ligan.
Har du haft någon kontakt med Ljubomir Vranjes ännu?
– Nej, ingenting.
Vem har du som förebild?
– Jag tittar mycket på Mikkel Hansen. Jag gillar hans spelstil, hans blick för spelet samtidigt som han har den skottkapaciteten. Jag gillar honom jävligt mycket. Sedan känner jag Jim och har tittat mycket på honom. De är mina två största förebilder som handbollsspelare.
Men Kent-Harry tycker att du snarare är en ny Karabatic?
– Jävligt roligt att höra. Det hade ju inte varit fel att blanda Hansens och Karabatics spelstil. Det hade varit en dröm, haha.
Och skitkul.