Var och tittade på Zagreb-Brest här i Arena Zagreb i dag.

Zagreb höll på att slarva bort segern men vann till slut med två efter att, som det alltid varit här, haft domarna med sig i slutet. Nu var man i och för sig det bästa laget sett över hela matchen så på det hela taget var det rättvist.

Väldigt mycket #balkansbollunder över Brest också: kroatisk tränarduo, två kroatiska spelare, två slovener, två serber och en bosnier. Och så en montenegrin som spelar för Österrikes landslag annars. Men det är ju mycket så det ser ut i dagens handbollsvärld. Kommer visa intressanta siffror kring det där när projektet ska redovisas.

Anledningen till att jag var i Arena Zagreb, förutom att se en CL-match som mer eller mindre förströelse, var förstås för att träffa Veselin Vujovic, den nästan mytomspunne gamle storspelaren när Jugoslavien och Metaloplastika var som bäst i mitten av 1980-talet.

Nu är den 53-årige montenegrinen tränare för Zagreb sedan i höstas och far och son Torbica styrde upp intervjun i går.

Lite roligt när presschefen som mötte upp före matchen sa att det inte var några problem med språket.

– Mr Vujovic pratar perfekt engelska.

Jo, allting är relativt. Men Vujovics engelska under intervjun sträckte sig till typ ”Absolute! 100 percent”.

Men när det väl var dags efter presskonferensen drog Vujovic med sig en tolk så det löste sig.

Vi snackade i drygt 20 minuter och några oneliners kan jag bjuda på.

Om Vranjes (vars föräldrar som bekant är från Serbien och hans syster bor i Belgrad numera) som tränare:

–  Den perfekta kombinationen! Svensk disciplin och Balkans improvisation.

Om inte Jugoslavien hade splittrats i och med kriget – tror du att ni hade dominerat i handboll på 1990-talet då?

– Vi hade dominerat i alla de här sporterna. Absolut! 100 procent!

Om varför Balkanländerna är så bra i de här stora lagsporterna:

– Vi är inte tillräckligt disciplinerade för att hålla på med individuella sporter. Det är roligare och mer avslappnat med lagsporter.

Vujovic, för övrigt kallade far och son honom bara för ”Maestro” när de snackade med honom i telefon, är förstås inte bara föremål för stor beundran hos svenska handbolls-jugge-nostalgiker (om uttrycket tillåts) utan också härnere.

Kolla detta från i höstas när Vujovic, som varit tränare i Vardar, kom tillbaka till Skopje med Zagreb:

***

Efter intervjun frågade tolken, som sysslade ”med marketing” i klubben men som nog var lite allt-i-allo, hur jag skulle ta mig tillbaka till hotellet.

– Jag tar en taxi.

– Nej, nej, jag kör dig, insisterade han.

Ännu ett tecken på gästfriheten i de här länderna.

Förstod snabbt att killen hade bra koll på alla spelare i klubben. När vi rullade förbi Brests buss stod där en spelare med en öl och en cigg i handen bredvid

Min chaffis rullade ner rutan och småsnackade lite.

– David Spiler. Han är från Slovenien men spelade här i Zagreb flera säsonger innan han gick till Brest, sa han när vi körde vidare.

De betalar bra, va?

– Spiler har 300 000 euro netto om året. De har mer pengar än de kan göra av med. Ägaren är tredje gubbe på Gazprom och döpte klubben efter sin far, som har gått bort. Det är därför den heter Meshkov Brest.

Kollade upp det sedan: Anatolij Petrovic Meshkov hette pappan.

Chauffören berättade också att gamle Horvat, 30, har högst lön i Zagreb – 5000 euro netto i månaden.

Inte konstigt att Zagreb inte får behålla spelarna när lönerna ligger där.

Vi snackade också världens bästa betalda. Där visste han inget men trodde att Mikkel Hansen kan toppa.

– För jag vet att Kopljar i PSG har 30 000 euro netto i månaden och då borde Hansen ligga en bit högre.