Det blir inte så mycket nytt här i bloggen från EM. Mest texter som jag skriver till blaskan och nätet.

Jag hoppas ni har överseende med det då det inte finns tid och kraft att blogga när allt är skrivet i de andra kanalerna. Men så här mycket handboll har jag i alla fall inte skrivit sedan OS-silvret 2012.

Men en liten anekdot kan jag i alla fall bjuda på innan jag publicerar tyckaren inför kvällens semifinal plus en, kanske, intressant topplista.

Pratade med Per Johansson, ja jag gör det rätt ofta under det här mästerskapet, men jag vill hävda att han är den som har bäst koll på damhandbollen, inte minst då han kommenterat de andra grupperna än den Sverige spelat i. Johansson är också konkret, uttrycker sig bra och bjuder på många bra citat.

Men jag pratade alltså med Per Johansson i går kväll (anledningen ser ni nedan) och då hade just beskedet kommit att Lazovic stängs av i semifinalen och får 2000 euro (18 000 kronor) för överfallet på Torstenson.

Jag frågade honom om han hade hört att någon får böter i ett mästerskap för fult spel.

– Det är väl böter mest hela tiden. Jag kommer ihåg när Ulf Schefvert och jag fick 2000 euro i böter för att ingen av oss dök upp på en presskonferens. Det var ju befängt men skulle vi överklaga så kostade det 4000 euro. Det var alltså dubbelt så dyrt att överklaga som att ta böterna.

Så till den där topp fem-listan.

Mitt under matchen mot Montenegro ställde jag frågan på twitter om Gulldén är världens bästa spelare just nu. Tror aldrig jag blivit retweetad så många gånger, fick känslan av att det där kanske kunde engagera folk och frågade Johansson vad han tyckte. Vi kom överens om att Gulldén är världens bästa tvåvägsspelare. Ja, Johansson gick ett steg längre och uppfann en ny term – trevägsspelare (försvar, kontring, anfall).

Topp-fem ser ut så här:

1. Isabelle Gulldén, 25, Sverige, mittnia
”Troligen den smartaste försvararen av de här fem med sin split vision som hon kombinerar med sin fysik. Hon står för allt i kontringarna och har nu blivit mycket farligare i sig själv än tidigare.”

2. Andrea Penezic, 29, Kroatien, vänsternia
”Hon bär hela ditt lag och har varit väldigt bra sina klubblag. Hon är världens kanske bästa skytt men också viktig och bra försvarsspelare med sin räckvidd. I kontringen är hon ett väldigt stort hot.”

3. Eduarda Amorin, 28, Brasilien, vänsternia
”Knäskadad just nu men ska med här. Hon är damernas svar på Nicola Karabatic med urstyrka i såväl försvar som kontring och anfall. Hon har en hänsynslöshet som man sällan ser hos damspelare som är så stora och långa.” 

4. Milena Knezevic, 24, Montenegro, mittnia
”En av dem som går i bräschen för det fullständigt hänsynslösa försvarsspelet i Montenegro. En ’Amorin light’ som aboslut ska vara med här.”

5. Heidi Löke, 32, Noerge, linjespelare
Hade hon varit bättre i försvar hade hon varit etta här. Men hon har faktiskt blivit bättre i förvarsspelet än tidigare. Och hennes försvarsspel kompenseras av hennes exceptionella kontrings- och anfallsspel.”

***

Och så dagens tyckare. Knappast det bästa jag skrivit i mitt liv men som vanligt var tyckaren det sista jag skrev på natten och återigen blev det ont om tid.

Resten av texterna kommer att portioneras ut på webben under dagen av redaktionen.

BUDAPEST. Lillebror?
Nej, storasyster.
Norge – svårare än så blir det inte i damhandboll 2014.

Vi kan prata om Hollands fart och teknik.
Om Frankrikes fysik.
Om Montenegros brutalitet.
Men Norge, alltså… svårare än så blir det inte i damhandboll. Inte år 2014.
Vi brukar snacka om Norge som lillebror men i damhandboll är det inget annat än storasyster: bäst spelare, flest ledare, störst resurser, mest pengar och framför allt det mest välfyllda prisskåpet.
Det finns en vinnarkultur i det här norska landslaget som vi bara hittar på ett fåtal andra ställen på den yttersta nivån i handbollsvärlden – i Kiel, hos de franska herrarna, i Bengan Boys och en gång i tiden i Redbergslid om vi ska gå ner på nationell nivå.
Flera av de stora stjärnorna och nyckelspelarna har lämnat detta norska landslag men vinnarkulturen finns kvar.
Jag frågade gårdagens hetaste svensk i skandinavisk media på EM-hotellet, Norges målvaktstränare Mats Olsson, om det där. Han har ju varit med i två olika landslag med oerhört starka vinnarkulturer.
– De som kommer in skolas in i det. Jag glömmer aldrig när jag kom till min första träning med de norska damerna, det var på Lanzarote 2005. Seniorlandslag och ungdomslandslag körde tillsammans och jag hade aldrig varit med om att det small så mycket i kroppskontakterna på en träning. Jag frågade ”Vad händer?! Är de förbannade på varandra?”. Men sedan förstod jag att det handlade om att de yngre skulle förstå att ”ska du upp här med oss så smäller det”.
Så vad krävs av Sverige i kväll när de ska upp där det smäller?
Tja, att…
…Idéhn eller Bundsen äntligen spikar igen.
…Gulldén spelar på Gulldénnivå.
…Linnea Torstenson fortsätter där hon slutade mot Montenegro.
…Jacobsen håller ihop det i mitten.
…Odén fortsätter vara tidernas bästa mästerskapsdebutant.
…Majsan stegar förbi.
…Ahlm spelar med väst som ingen annan.
…avlastarna går in och är 100-procentiga.
…kanterna kontrar och sätter sina lägen.
…Roberts fortsätter ”jokra”.
…Blohm fortsätter vara lika säker.
…farten bibehålls.
…hemspringen sitter.
…tekniska felen ligger kvar på extremt låg nivå.
…målskörden landar på bortåt, eller helst över, 30.
Klaffar allt det där är Sverige definitivt i EM-final igen.
Det kan nog till och med brista på några av punkterna och ändå gå vägen.
Jag betonade ovan att Norge är det svåraste du kan möta just 2014. För det har funnits tuffare uppgifter, som Norge år 2012, 2011, 2010, 2009 eller 2008.
Vinnarkulturen må sitta i, spelidén vara densamma och spelarna stöpta i de där formarna som Linnea Torstenson pratade om häromdagen. Men laget är inte lika starkt längre; namnen och uppenbarelserna skrämmer inte lika mycket som en Edin, en Hammerseng eller två Lunde.
Men det finns definitivt några av de nämnda punkter som absolut inte får brista om Sverige ska ha en chans: målvaktsspelet – ge oss 30 procent och avgörande räddningar, tekniska felen så att inte Norge får straffa så obönhörligt, hemspringet för att stoppa kontringarna, farten för att ge målen samt Gulldéns, Torstensons och Jacobsens +++++-matcher.
***
Om jag tror på svensk seger?
Nä.
Men jag har ju haft fel om, och underskattat, det här laget mest hela tiden.