En liten snabbtyckare om VM-truppen så.

Men först de 16 utvalda så vi vet vad vi pratar om:

 

13 av mina 14 jag trodde var ”givna” kom med och får väl medge att Stenbäcken som ”given” var en liten chansning. Gick lite för hårt på att han skulle varit med i förra truppen men fick tacka nej på grund av skada.

Det blev Viktor Östlund och Markus Olsson på niometer, där den sistnämnde var truppens skräll och den som väl får sägas tagit platsen före Stenbäcken då (utan att jag har pratat med förbundskaptenerna). Jag hade till exempel inte med honom bland mina namn om den sista vänsternioplatsen, men då värderade jag inte hans form tillräckligt högt.

Funderade lite om det är en fördel att ha förbundskaptenen som sin klubbtränare. Finns ju många parametrar där åt båda håll. Men man får väl svara både och efter den här uttagningen med tanke på att Olsson kom med men Stenbäcken fick stanna hemma. Det blir alltså två mästerskapsdebutanter på en så oerhört viktig position som vänsternio. Brrrr. Lite som på målvaktssidan i damernas EM-trupp.

Ingen kan gnälla på att Olsson och Lindgren inte vågar satsa på nytt i alla fall.

Ingen Magnus Jernemyr (reserv på hemmaplan) och ingen extra högernia med tanke på skadebilden på den positionen.

Jernemyr gjorde en satsning för att komma med till VM men det räckte inte. Därmed är nog försvarsbjässens landslagskarriär över även om han själv höll dörren öppen när jag pratade med honom nyss.

Staffan Olsson och Ola Lindgren valde i stället att än en gång ta med Niclas Barud som ett extra alternativ på mittsex och i försvaret där han kan spela lite varstans, både som tvåa och trea. Barud är säkert perfekt att ha med som 16:e gubbe – allround och lojal som inte gnäller utan accepterar rollen.

På övriga positioner var det inte mycket att säga om. Helt väntade val.

Så vad kan vi vänta oss och hoppas på i VM, där det sedan länge varit klart att Sverige får klara sig utan Kim Ekdahl Du Rietz och Jim Gottfridsson?

I Sveriges grupp C hittar vi: Frankrike, Sverige, Island, Tjeckien, Algeriet och Egypten. I den grupp D som vi går mot i en åttondels- och kvartsfinal har vi Danmark, Polen, Ryssland, Tyskland, Argentina och Saudiarabien.

Observera att det är åttondelsfinaler och kvartsfinaler som gäller och inte ett andra gruppspel.

Blågult ska förstås gå vidare från gruppen utan problem (fyra av sex lag vidare). Minst som trea, skulle jag vilja säga. Sedan blir det tuffare direkt (om man inte gör som damerna och spöar sitt eget Frankrike-spöke och tar hem gruppen). Förutsatt att det inte blir några jätteskrällar i den andra gruppen så väntar nog Polen, Ryssland eller kanske Tyskland om man slutar tvåa eller trea i gruppen. Mardrömmen är förstås om Danmark dabbar sig i någon match och slutar tvåa samtidigt som Sverige blir trea i sin grupp.

Jag skulle vilja sammanfatta läget så här just nu:

Ut i gruppspelet: Fiasko.

Ut i åttondelen: Kan vara godkänt beroende på motstånd och hur det ser ut.

Till kvartsfinal: Helt okej. Det är hit vi kan förvänta oss att ett Sverige, som ligger någonstans mellan femma och tia/tolva i världen, ska gå.

Till semifinal: Succé.

Till final: Drömmen.